INRIKES. År 1974 var en man som hette Olof Palme statsminister, det var mellanöl och…ja, ja, det tar vi en annan gång. Det var året då man sluta tillämpa det som kallades tjänstemannaansvar men formellt heter något annat. Det var året socialdemokraterna avskaffade ansvaret, för att skydda sina egna eftersom de trodde makten var evig och S var lika med Sverige.
För 43 år sedan började det som vi idag skördar frukterna av. Ingen tar ansvar, alla skyller på andra och helst nedåt.
IT-skandalen på Transportstyrelsen visar på en ansvarslös kultur. Statsministern visste inget trots att hans ansvar är att veta. Inrikesminister Anders Ygeman, försvarsminister Peter Hultqvist och infrastrukturminister Anna Johansson skyller ifrån sig med att vi har gjort det vi ska efter vad vi visste.
Det är fruktansvärt allvarligt, inte krisen i sig, men att människor i chefspositioner har slutat ta ansvar fast det är solklart att det är deras ansvar.
Sverige som land existerar fortfarande, vi är inte knäckta men tilliten började försvinna en dag för 43 år sedan när ledarna upphörde ta ansvar. När de trots inkompetens, slarv och lathet kunde fortsätta, förstöra mer men åndå behålla sinaprivilegier. De vet att de hamnar kanske på löpsedlarna i några dagar men pengarna fortsätter att ticka in och när det lugnat ned sig dyker ny välavlönad ansvarsbefriad sysselsättning upp.
Inkompetenta idioter och latmaskar får då och då sparken, men de får aldrig ta ansvaret för sin inkompetens och flathet.
Ett exempel är Maria Ågren, Transportstyrelsens tidigare generaldirektör som brutit mot minst tre lagar och fått böter på 70.000 för att ha brutit mot flera lagar men trots det fortfarande uppbär sin månadslön på 115.200 kronor.
Ågren har omplacerat på en ofarlig tjänst, den så kallade elefantkyrkogården, där hon fortfarande formellt är anställd tillsammans med andra statliga chefer som är inkompetenta.
-Pettersson inser att landet Sverige fortfarande existerar, men det är inte samma land som för 43 år sedan. Det beror på en kultur av ansvarslöshet och det blev inte bättre 1975, året då Sveriges väg utför började…
[…] Regeringskrisen beror på Olof Palme […]
Sant! Palme är grunden till det totala förfallet!
Det fattar väl alla att löfven visste!!hela djävla högen av ministrar visste.så va i helvete har Palme med detta att göra.var det inte borgliga 73 76??vi snackar om it skandalen !!! Då är väl för helvete löfven ytterst ansvarig.det är enkelt 2018 ryker han sd får 30%alliansen spriker och man tvingas kompromissa med sd och sd frågor får genomslag.vad i helvete har Palme med dagens it skandal att göra?
Innan Palme, kunde man lättare ställa ministrar till svars för vad de gjort. För då fanns något som hette tjänstemannaansvar. Det tog Palme bort.
Håller med om att Olof P medvetet bedrev en ytterst samhällsletal politik och för att få igenom denna tog han till fullo bruk av den allra farligaste mekanismen nämligen INKOMPETENSEN. Denna i kombination av den s.k. ’nånannanismen’ (Isakssons benämning av gällande ideologi) är huvudsakliga orsaker till landets förfall.
Förfallet är nu så djupt/allvarligt, att inga, säger INGA, idag framträdande personer öht kan o/e vågar rätta till situationen utan det måste till någon form av tvångsförvaltning av landet, inklusive dess exekutiva organ. Utmaningen här blir att tillse, att en sådan förvaltning bemannas med integra, hederliga, anständiga m.m. KOMPETENSER som har mandat att åtgärda samtliga (stora som små) fel & vansinnigheter som de hittillsvarande s.k. ’beslutsfattare’ har implementerat alltsedan nuvarande RF antogs. Per omgående SKA ämbetsmannaansvaret (åter-)införas samt att en Författningsdomstol inrättas, period.
När vi fått en normal regering måste ledande sossar gripas och vallas runt i det elände dom skapat. Dom måste få höra hur många 100 tals miljarder dom slösat bort . Tills sossepamparna genomgått en av-sossefierings-process måste dom stanna i läger.
Deras brott mot oss är så monstruösa att man inte bara kan gå vidare och glömma/förlåta.
Där, elefantkyrkogåtden, finns det mycket att spara på, två år efter avsked, eget eller tvingat upphör bidraget. Socialtjänsten finns att söka för alla men helt andra summor.
[…] via Regeringskrisen beror på Olof Palme — Petterssons gör skillnad! […]
Jag tycker situationen vi har hamnat i dag med en demografi som inom mindre än en mansålder kommer att ha slagit sönder ett av världens mest homogena och och absolut bäst fungerande länder i världen, inte kan skyllas på en enskild individ. Personligen tycker jag att alla svenskar bär en kollektiv skuld för det vansinne som eskalerat sedan början av 90talet till det crescendo som Fredrik Reinfeldt iscensatte med hjälp av det miljöskadade stödparteiet MP. Där nuvarande Regering planenligt följt den utstakade agendan att förgöra Sverige som land och nation. För så länge vi som kollektiv tillåter att detta vansinnesexperiment får fortgå utan utan en folklig resning med revolutionär målsättning så är vi alla lika skyldiga.
Det är dags att gå från ord till handling om vi vill rädda det som våra anfäder byggt upp och stridit för i generationer.
Var fanns svenskarna då allt det här pågick ? Att politiker, sossar, politruker, tjänstemän existerats – vet ju alla, Och så fanns det en tyst, dum, lättlurad, lydig massa – folk eller pöbel ? De finns även idag, inget har ändrats.
Denna förvridna mentalitet har utnyttjats av sossar sedan länge, och människorna är som vax i politikernas händer. Mentaliteten där man inte ska tro att man är något och där flit och ambition inte ska löna sig.
Carry on, heroes, schemers, darlings and dreamers …..
Fantastiskt väl rutet! Har haft dessa tankar i 20 år utan att förstå hur det är möjligt. Jävla jantelagen har förvridit svenska hjärnor.
Olov Palme tillsammans med juden David Schwartz, är dom två främsta hantverkarna och förespråkarna för mångkulturen i Sverige.
Men kan med fog säga att det var dom två som är skyldiga till detta helvete vi har i Sverige i dag!
Palme var en landsförrädare och dessutom även en äcklig fjant, men en fjant som la grunden till dagens förstörelse av vårt fosterland.
Han skämde också ut Sverige internationellt vid många tillfällen.
Juden Schwartz är en samhällsparasit som aldrig gjort ett hederligt handtag hela sitt liv. Han vistades på sjukhus i Tyskland fram till 1950 och skickades sedan till Sverige och utnyttjade vår generositet.
Han levde på svensk fattigvård samtidigt som han infiltrerade sig själv och sina mångkulturella fantasier hos svensk media.
Han och Palme blev ett hängivet radarpar inom den mångkulturella frälsningen.
Resten vet Ni redan!
Två as som istället borde blivit en blöt fläck på ett lakan.
Janne
Hej,
Pettersson, situation är mycket värre och mer komplicerat än vad som antyds i ditt inlägg. Att Olof Palme låg bakom eländet råder det dock inga som helst tvivel om.
Jag återpublicera två lite justerat inlägg jag gjorde på Josefin Utas blogg. Därav längden…
https://josefinutas.wordpress.com/2016/12/02/politiska-kulturen-ar-haveriet/
Orsaken till att Sveriges är mitt i en urspårningen beror på en kombination av en lång rad olyksaliga grundlagsändringar under 1960 och 70-talen.
De viktigaste:
– Skollagsändringar 1962-72 (-85) (kunskapsinriningen urvattnades, stödklasser bort, klassrummet gjordes till lekstuga och läraryrket sköts i sank, och mycket, mycket mer sabbades)
– Torekovkompromissen 1971 (kungen försattes ur spel och utnämningsmaktens kontrollmekanismer togs bort)
– Riksdagsformen 1972 (Länsrepresentationen och viktiga kontrollmekanismer i lagstiftninen togs bort)
– Regeringsformen 1974 (Maktdelningsgrundlagen RF 1809 togs bort och grunden lades till vad som kommer att visa sig vara ett totalitärt folkstyre. RF 1809 var särskild utformat för att minska risken för vanstyre, maktmissbruk, nepotism, och totalitarism=envälde)
– Sverige som ett ”mångkulturellt samhälle” 1975 (proposition 1975:26)
– Riksrätt och tjänstemannaansvar 1976 (tog bort och snömosades in i övrig lagstiftning, Säger sig självt vad detta innebär)
Och så vidare…
Direkt och indirekt har dessa ingrepp i lagsystem och konstitution medverkat till att skapa förutsättningarna till att politiker har kunnat vanstyre landet till den position det nu biffinner sig i.
Anta, som ett tankeexperiment, att det kommer ett helt nytt parti av helylletyper, med egen majoritet, som reder ut den soppan som vi nu befinner oss i. Detta parti kommer att kunna göra detta oavsedd hur grundlagen ser ut.
Men förr eller senare kommer valsystemet att välja fram andra politiker som inte är lika rättskaffens. Dessutom innhåller vår nuvarande konstitution starka incitament till maktmissbruk eftersom lagen saknar verksamma mekanismer för att hindra detta maktmisbruk. Denna frestelse kommer även att korrumpera ett rättskaffens helylleparti om man ger det tid.
Därför skorrar det illa i mina öron från ALLA partier som inte har konstitutionsfrågor av detta slag som viktigaste punkt på deras dagordning.
Om de tror att enbart sakpolitik kommer att rädda Sverige är de att betecknas som både historielösa, obildade och synnerligen naiva.
Enklast, och kuntinuitetsmässigt, är att gå tillbaka till RF 1809 (förvissa uppdaterad, som det var tänkt från början fram till 1971 och utan multikultur) och riksdagsordningen före 1972. Perioden efter 1972/1974 måste göras till en konstitutionell parantes.
Det är dock för mycket att hoppas på, att de styrande tar sitt förnuft till fånga.
1809 behövdes det en statskupp (oblodig förvisso) för att göra slut på dumheter, envälde och korruption och driva igen en maktdelningsgrundlag och med ett inbyggt skydd för folket mot myndighetsövergrepp.
Felet med en kravlös och allt för ”oskyddad” demokrati är att väldsförbättrare ständigt lyckas söka sig in i politiken och ända upp till rikets styre där de, övertygade av sin egen ideologins förträfflighet, ger utlopp för tvångstanken av slaget att ”folket egentligen inte inser sitt eget bästa”.
Som jag påpekade tidigare måste den svenska konstitutionen restaureras till RF1809 principer.
Den aktiva beståndsdelen i ett samhälle är människan, och som en variabel i ett system är hon synnerligen instabil och oförutsägbar, och i tillräckliga mängder kraftfullt destabiliserande. Alla system som bedöms potentiellt instabila, är därmed även farliga för funktionssäkerheten, om man inte bygger in säkerhetsanordningar.
Statsvetare, politiska filosofer och politiker med bittra erfarenheter från vanstyre och samhällskollapser formulerade redan före 1800-talet insikten att det inte är avgörande HUR man får makt, utan hur man ser till att makten inte kan missbrukas.
Konstitutionella innovationer i den upplysta världen har sedan dess utvecklats, ofta genom dyrköpta erfarenheter, mot allt fler intrikata skyddsmekanismer för att förhindra just maktmissbruk, vilka kan leda till instabilitet och samhällskollaps.
Maktdelning, oberoende utnämningsmakt, kontrollmakter, riksrätt, tvåkammarsystem eller en kombination av dessa är exempel på sådana systemskydd.
Sverige har därvid haft en fantastiskt tradition från kungaval, riksdagens unika historiska ställning, Axel Oxenstiernas ofrälsta tillsättningar av verkschefer, historien äldsta tryckfrihetslag vilket efter ett visst debackel kulminerade i 1809 maktdelningskonstitution.
När RF1809 slutligen skrevs på av bondeståndet, den 26 juni 1809, var avskaffande av ståndsriksdagen (1866) redan inskriven i förarbetet. Annars hade inte bondeståndet skrivit på. Kungen själv stödde böndernas krav.
Därför är det en stor tragedi att våra politiker på 1970-taket, i sin enfald och drivna av en kortsiktig politisk agenda, kastade ut barnet med badvattnet, när den nus´varande vidriga ”folksuveränitetsprincipen” infördes.
Denna självbild att de verkligen var ”suveräna folkrepresentanter” gjorde att man ansåg att riksrätt och ansvar inte behövdes eftersom de endast var ansvariga inför sig själva (dvs ”folket”).
Ett eko från den tiden då härskarna ansåg sig vara ansvariga endast inför Gud.
Axel Oxentierna, 1809-års män och deras efterföljare ligger alla och roterar i sina gravar.
Gustav H
MYCKET BRA INLÄGG!
Visst är det som Pettersson skriver. Politruker hade förtur till jobb i stat och kommun. Men Palme visste att de kanske imte alltid bar de bästa och därmed måste skyddas.
Effekten av detta har vi sett. Ett praktexempel är landets sk ”rikspolischef” Dan Eliasson.