Joakim Lamotte skriver en krönika i GP och undrar var de svenska feministerna gömmer sig?

Lamotte tar avstamp i det självklara i att en kvinna med samma jobb som en man ska ha samma lön, samma förutsättningar och inte diskrimineras p.g.a. sitt kön. 

Lamotte är också ense om att våldtäkter, sexuella trakasserier och hot mot kvinnor ska bekämpas av samhällets alla krafter, men han ställer samma fråga som många av oss andra ställer. Vart har ni (feminister) tagit vägen?

”Som när människor vittnar om hur en unken och gammaldags kvinnosyn till viss del har fått fäste i svenska förorter. Eller när folk vill veta vad Sverige skall göra för att hjälpa de kvinnor som blir kvar i krigshärjade länder eller i flyktingläger, medan männen lyckas fly till tryggare områden.”

Lamotte konstaterar att intresset är lågt när det självklara tas upp till debatt, ett konstaterande han delar med många. Vår statsminister och hans regering har synts i otaliga manifestationer där de nästan skrikit ut sin ilska efter att minoriteter och nyanlända bemöts med hårda ord och handlingar. Har någon sett eller hört Stefan Löfven, vår statsminister, engagera sig lika mycket i den situation nyanlända kvinnor från vissa kulturer (viss kultur) utsätts för?

”Tyvärr verkar det, inom vissa kretsar, inte finnas någon som helst vilja att använda sina plattformar för att ta ställning mot kränkningar som exempelvis hedersvåld, oskuldskontroller eller att vissa flickor förbjuds ha gymnastik ihop med killar i skolan.”

Jag har själv bekanta som är lärare och som vittnar om att muslimska flickor ofta står bredvid i sina slöjor när de är gymnastiktimmar. Hur många gånger har inte media rapporterat om unga flickor som skickas till hemländerna för att giftas bort med äldre män, som könsstympats, som utsätts för våld när de inte följer de manliga instruktionerna och som tvingas till något så generande som oskuldskontroller. Varför lagförs inte de män som utsätter sina döttrar för allt detta? Varför agerar inte Skolverket, Skolinspektionen och ansvariga regeringsrepresentanter på denna diskriminering av flickor från vissa kulturer?

”Min önskan inför 2016 är därför att ni feminister som känner er träffade skaffar lite ryggrad och tar strid även för de kvinnor som inte befinner sig inom er närmsta privilegierade bekantskapskrets.”

Det är nog mångas önskan att de som kallar sig feminister agerar och tar strid mot de mörkerkrafter som ser kvinnan som objekt och en andra klassens medborgare.

Efter den uppsjö av fall med våldtäkter och sexuella trakasserier vi läst om de senaste veckorna, finns en annan önskan som riktas till Sveriges feminister, inklusive vår feministiska regering. Se allvaret i att just grabbar och män från en viss kultur är så överrepresenterad i dessa fall. Det anländer tiotusentals av dem till Sverige varje år och fler lär komma. Hur många av våra fruar, flickvänner, mödrar och döttrar ska tvingas råka illa ut p.g.a. rädslan över att peka ut en viss grupp?

Om ni fortfarande vill kalla er feminister, så bör ni ägna en stund till eftertanke och självkritik. Varför är ni så tysta när kvinnor och unga flickor i Sverige utsätts för kränkande handlingar av lystna män med unken kvinnosyn? Var är ni som ständigt engagerar er i manifestationer och Facebook-uppror när någon person från våra minoriteter utsätts för kränkande behandling?

Varför var ni tysta när en ensam kvinna i Strängnäs våldtogs två gånger inom loppet av någon timme? Varför tog ni tillfället i akt och manifesterade mot rasism efter den händelsen och inte till stöd för den utsatta kvinnan? Berodde det månne på att förövarna tillhör en grupp som ni till varje pris tar under era vingars beskydd?

Jag vägrar tro att Joakim Lamottes, mina och många andras frågor besvaras med att män från en viss kultur är överrepresenterade i dessa kränkande, förnedrande och brottsliga gärningar. Kan det vara så illa? Om så är fallet, är Sverige och i synnerhet svenska kvinnor/flickor verkligen illa ute.

Jag har inget som helst belägg för att män från en viss kultur är överrepresenterade när det gäller sexuella trakasserier, gruppvåldtäkter eller de kränkande fall som Lamotte tar upp i sin artikel. Det är som bekant lite hysch-hysch när det gäller frågor som dessa. Just detta hysch-hysch gör att blickarna riktas mot en viss grupp, för är det något vi lärt oss så är det att media med glädje anger ordet ”svensk” om förövaren är av rätt etnicitet, men gärna använder uttrycket ”polisen saknar signalement” när förövaren tillhör ”fel” grupp.

Rättsväsendet och ett fåtal andra myndigheter sitter på svaren och borde ges chansen att sakligt, informativt och ärligt presentera dem för medborgarna. Så länge detta inte görs, så tänker jag vidhålla det att män från grupper som nu anländer till Sverige i tiotusentals är och förblir överrepresenterade i fall där flickor och kvinnor kränks och utsätts.

Källa: GP