Min yngsta dotter är numera gift och bosatt i Portland, Oregon i USA. Hon mailade mig ett par länkar om reaktionerna i utlandet på de upplopp våra ”kulturberikare” ställt till med här i Sverige.
Den ena länken är från Washington Post och den andra från ”The Globe and mail” i Toronto Canada. Ingen av dem kan väl rubriceras som ”skittidningar” och jag tror knappast att någon av dem kan beskyllas för att vara språkrör åt SD eller befolkas av rasister.
http://www.washingtonpost.com/blogs/worldviews/wp/2013/05/24/five-charts-that-help-explain-swedens-youth-riots/
http://www.theglobeandmail.com/commentary/swedens-immigration-consensus-is-in-peril/article12292515/
I den första artikeln så konstaterar man att det finns fem bakomliggande faktorer till upploppen:
• Den volymmässigt stora invandringen till Sverige i förhållande till befolkningen.
• Den stora skillnaden i sysselsättningsgrad mellan svenskar och invandrare, särskilt tydlig för kvinnor.
• Den höga ungdomsarbetslösheten.
• Det låga politiska intresset blandinvandrare.
• Inkomstskillnaderna
Man avslutar med att konstatera att det återstår att se om Statsminister Fredrik Reinfeldt kommer att göra något åt problemet eftersom han rubricerat dessa som ett resultat av ”arga unga mäns aktiviteter”. Under tiden, konstaterar Washington Post, så fortsätter den utrikes födda andelen av befolkningen att växa, och man bedömer att detta är en riskabel social kalkyl. (synd att den insikten inte finns hos vår statsminister).
I den andra artikeln så gör man ungefär samma analys som vi här på Pettersson när det gäller orsakerna till problemen.
Sverige, gör till skillnad från Canada, inget urval utifrån landets behov när det gäller vilka som tillåts invandra. Sverige tar emot alla oavsett kompetens och landets behov.
Man konstaterar också att frågan är så infekterad att den inte går att diskutera i Sverige eftersom den förda politiken är ett resultat av uppfattningar som finns hos den politiska eliten. Man vägrar att se verkligheten i ögonen och fortsätter det som tidningen rubricerar som en ”absurd politik”.
Slutorden i artikeln är tänkvärda: ”Vi älskar att avundas Sverige, men egentligen är det Sverige som borde avundas oss”.
Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.