Av Stefan K
När vänstern prioriterar sätts kvinnan i andra hand. Ni vet från vilket håll ni hört detta förut?
Jag vill med en gång säga att det är tragiskt när unga personer förvandlas till brickor i ett spel, så har jag det sagt.
Efter de uppmärksammade våldtäkterna i Bollnäs med omnejd och efterspelet av dessa, så förundras jag ändå över den prioritering som görs när oskyldiga människor faller offer för okända förövare. Det naturliga i fallen från Bollnäs hade varit att en samlad grupp av politiker, journalister, organisationer, föreningar och privatpersoner anordnat en gemensam och politiskt obunden manifestation mot de våldtäkter som förmörkat bilden av Sommar-Sverige, inte bara i Bollnäs, utan runt om i hela landet. Nu gjorde man inte detta, utan de som nu fick publicitet genom att agera försvarare för våldtäktsoffer och mot förövare, var en liten grupp av personer från en högerextrem organisation.
Då först väcktes intresset hos media, i de politiska korridorerna, hos föreningarna och hos privatpersoner som genast bjöd in till en manifestation via Facebook. Dock inte till stöd för de kvinnor som förnedrats och fått djupa sår i själen för resten av deras liv, eller mot de män som anser sig ha rätten att kränka kvinnor och unga flickor efter eget behag. Nej, den utlysta manifestationen skulle istället rikta in sig mot främlingsfientlighet, rasism och intolerans. Den våldtagna 18-åringen och hennes olyckssystrar i Sverige ägnade man inte en tanke. Nu är det lätt att påvisa denna manifestation som en engångsföreteelse, men så är inte fallet. Vi har även tidigare sett exempel på hur vänstern arrangerar s.k. ”antirasist-demonstrationer” när oskyldiga människor drabbats av brott där personer med utländsk bakgrund står som förövare. Vi såg det bl.a. i Ludvika efter dödsmisshandeln av Tommy Lundén där vänstern med ABF i spetsen anordnade en antirasistisk manifestation för allas lika värde och som komplement till en manifestation mot det ökade våldet som hölls i stan en månad tidigare.
På en nyskapad hashtag på Twitter kan vi läsa hur en salig röra av journalister, politiker och främst vänstermänniskor gärna hänger ut sig själva för att visa sympati med de tre unga tjejer som stod bakom den nu senarelagda manifestationen mot rasism. Jo ni läste rätt. Man ger sitt stöd åt tre unga tjejer som frivilligt valt att gå ut i offentligheten, inte åt den jämngamla tjej som helt ofrivilligt hamnade i äldre mäns våld och berövades all värdighet på ett av de smutsigaste och ynkligaste sätt det kan göras. I media har man också valt att fokusera på kvinnors lätta sommarklädsel och mäns benägenhet att dricka lite mer än vanligt under denna årstid. Om det är ett seriöst sätt att förhålla sig till detta brott får var och en avgöra.
Jag läser i Twitterflödet att personer ifrågasätter modet i att hänga ut unga människor med namn och bild för deras engagemang och något de tror på. Nej, det är inte modigt, men det är heller inte särskilt modigt av en man att våldta en kvinna och det finns en total avsaknad av mod när fler män ger sig på en ensam ung flicka, våldtar henne, berövar henne all värdighet och skapar djupa sår inom henne som förmodligen aldrig läker. Jag anser det inte heller vara särskilt modigt att med namn och bild hänga ut unga killar och tjejer som känner ett brinnande engagemang i att förändra saker i politiska debatter och inte via gatans parlament.
Själva hashtagen har också förvandlats till en ren politisk manifestation, vilket denna skärmdump visar.
Vad nu SD har med våldtäkten på den unga flickan att göra eller vad nu SD har med den lilla grupp av högerextrema personer på Brotorget i Bollnäs att göra? Vilka Anneli Söderberg syftar på när hon skriver ”…o andra främlingsfientliga partier ur riksdagen” vore intressant att veta.
Det är också väldigt tydligt att många i twitterfälten kallar sig feminister. Som feminist borde man väl i första hand stå upp för jämställdhet och kvinnors värdighet som medmänniskor, eller har jag missuppfattat feministernas agenda? Borde det då inte ligga i feministernas intresse att försvara en våldtagen ung flicka och backar vi bandet till Uppdrag Gransknings besök i svenska moskéer borde väl feministerna vara de som både först och högts kritiserar det vi fick se? Icke, från det hållet var och är det fortfarande så tyst att man kan höra en knappnål falla. Inte ett ord till stöd för de kvinnor som våldtagits de senaste veckorna. Inte ett ord till stöd för de muslimska kvinnor som behandlas som andra klassens personer.
Var finns feminismen när den bäst behövs och varför manifesterar vänstern mot rasism när personer med utländsk bakgrund begår brott? Två frågor som förbryllar.
