Av Olli Rein

Den syriska oppositionen utmärker sig mest genom sin splittring. Under de senaste månadernas väpnade uppror har exilpolitikerna i stort sett varje vecka hållit kongresser i Istanbul, Berlin, Paris eller London. Slutit allianser och brutit allianser.

Nu är det tid att mötas i Stockhom. Sponsrade av de svenska Socialdemokraterna träffas en blandad samling i helgen på Palmecentret. Och vem dyker upp i skuggorna kring detta möte? Jo, naturligtvis de svenska Socialdemokraternas  nära vänner och samarbetspartners, Det Muslimska Brödraskapet…

Samtidigt kontrolleras kampen i Syrien av Det Muslimska Brödraskapet, genom de så kallade lokala koordinationskommiteerna (LCCSY), som sällan är med på kongresserna, men som kan mobilisera en hel del folk på gatorna i Syrien.

Bland exilpolitikerna finns många sympatiska personer. Den formella ledaren för det nybildade nationella rådet (CNS) är Parisprofessorn Burhan Ghalioun, en sekulär våsterländsk politiker, som propagerar för demokrati och ofta har varnat för imamernas ambitioner.

CNS är ändå enligt bedömare i regionen i huvudsak en islamistisk grupp med några kända sekulära demokrater som dekoration. En nyckelroll i rådet spelas av den amerikanske Muslimska Brödraskapsmedlemmen Louay Safi

Den som nu saknar förmågan att upptäcka Det Muslimska Brödraskapets Världsomspännande nätverk, måste vara både blind och döv, enligt min ringa mening. MB som jag hädanefter skriver för Muslimska Brödraskapet, har genom många decennier fått utveckla sin Islamonazism, som introducerades av Stormuftin av Jerusalem Amin Al-Husseini, en morbror till Yassi Arafat, i samarbete med Nazityskland och Adolf Hitler från 1930-talet och efter kriget i Egypten tillsammans med många Naziofficerare, som tog sin tillflykt till Nilens land och ända fram till Al-Husseinis död i Beirut 1974…

Fortsättning följer ev. senare någon gång, då jag inte kan just nu på grund av huvudvärk. Annars är en fuling som Amin Al- Husseini alltid rolig att få dissekera långsamt, tycker en trött Olli.