Av Olli Rein

Det var en gång en ung Moderat, som så gärna ville bli kung med ett eget land och ett eget folk. Därför skrev han som ledare för de unga Moderaterna i MUFFARNA en egen liten sagobok som han kallade “Det sovande folket”.

Det var en bok som handlade om honom själv som negerkung över sitt negerland och sitt negerfolk. Ett folk som han tyckte sov alldeles för mycket istället för att vara flitiga och arbeta, så att han som kung kunde beskatta dessa sina undersåtar så mycket det bara gick, och sedan lägga alla skatterna på hög i en stor grotta, som bara han hade tillträde till.

Där kunde han ju sedan roa sig precis som sin idol Joakim von Anka, med att ta kalla pengabad och se hur mycket hans egen förmögenhet hade växt den senaste tiden, genom att hans sovande folk hade vaknat till ordentligt och börjat arbeta för honom. Det gjorde numera folket mer än gärna, då negerkungen hade infört något som kallades “jobbskatteavdrag”, vilket innebar att ju mer de arbetade för sin kung, ju större blev deras “jobbskatteavdrag”.

Det tyckte folket var jättebra, så de jobbade och slet så mycket de bara kunde. De hade knappt tid att äta och ändå mindre tid att sova, och deras “jobbskatteavdrag” blev bara större och större, men allra mest växte pengarna i negerkungens egen penninggrotta. Det kände ju inte folket till, för penninggrottan var ju negerkungens egen hemlighet.

Nu badade kungen varje dag i sin välfyllda grotta, ett morgonbad, ett middagsbad och ett kvällsbad och så fortsatte det tills kungen blev så däst av välfärden att han knappast ens orkade ta sig uppför det lilla motlutet till sin skattkammargrotta längre.

Det gick till och med så långt att negerkungen mest satt och dåsade och sov på sin tron och var ur stånd att kunna styra sitt negerfolk, eller ens betala ut några fler “jobbskatteavdrag” ur skattkammaren. Folket vars motivation hade legat i att “jobbskatteavdraget” punktligt hade utbetalats den 25:e varje månad, tappade helt intresset för att arbeta, och ren svält hotade om inget gjordes.

Det gick så långt att man kallade sin egen negerkung för Ren Svält och beslöt att man skulle avskeda honom och deportera honom till Tyskland. Där lyckades han ändra  sitt namn till det tyskklingande namnet Reinfeldt.

Så mina vänner, av detta lär man sig att alltför mycket välfärd kan få den mest ambitiöse negerkung att förfalla i lättja, och när han inga morötter längre har att locka med i form av “jobbskatteavdrag”, så får han inte heller någon makt över sina undersåtar, utan dessa vill då gå sina egna vägar.

Vad hände då med vår Reinfeldt? Jo rakt ovanför Tyskland ligger ju det lilla konungariket Sverige och där tycker man att det är fantastiskt att så många vill komma till vårt land och bidraga till vår välfärd att varje rövskalle är välkommen. Det spelar ingen roll om det handlar om grovt kriminella, som inga andra länder vill ha innanför sina gränser. Här är alla välkomna och så även den misslyckade negerkungen Ren Svält eller som han nu kallar sig herr Reinfeldt.

En rövskalle som Reinfeldt kan ju användas inom statsapparaten som politiker. Till det behövs ju inte ens någon utbildning. Det sitter fullt av Reinfeldtare i både regering och riksdag och ingen av dem behöver ju ta något personligt ansvar. Så här överträffar verkligheten dikten i form av de Moderata sagoböckerna, vare sig dessa består av Koranen, Bibeln eller “Det sovande folket”.

Klicka för större rövskalle