Av Stefan K
Moderaterna sjunger om nya moskéer och öppnar webbsidor som ska locka hit araber. SVT kör en kampanj som ska få oss att älska arabiska och islam.
Jag förstår personligen inte varför Sverige vill locka till sig en kultur som står längre från vår egen en någon annan gör och jag förstår heller inte varför människor från denna kultur söker sig till ett samhälle de avskyr mer än annat.
I mitten av 70-talet började invandringen av muslimer ta fart och på de 40 år som gått har denna grupp gjort ett avtryck på det svenska samhället som aldrig går att putsa bort. Det pratas mycket om mångkultur och visst är en mix av olika kulturer intressant och spännande i sig, men en blandning av kulturer som står så långt från varandra som den västerländska och islam, skapar mer problem än den förenar. På de 40 år som islam gjort ett allt större och snabbare inslag i den svenska vardagen, har också vardagen för oss svenskar och andra etniciteter påverkats på ett sätt som knappast gynnat det vi kallar gemenskap och integration.
Jag dömer inte alla muslimer efter en kam, det vore både fel och fult. Flertalet muslimer har anpassat sig bra i sitt nya land, flertalet accepterar och följer de lagar & regler som det svenska samhället är uppbyggt av och många muslimer vill verkligen göra rätt för sig. Dessa personer gör inget direkt hot mot allt det som vi vuxit upp med, mot allt det vi lärt oss älska och mot det samhälle vi vill ha. Dessvärre återfinns också den radikala sidan av islam i Sverige och denna grupp tenderar att växa och att denna grupp avskyr allt som det västerländska samhället står för, har vi gång på gång fått erfara. Dessa mer radikala muslimer ses inte ens med blida ögon av den övriga muslimska gruppen och denna grupp med islamister utgör ett direkt hot mot oss och vårt samhälle.
Jag vet egentligen inte vem eller vilka som har anledning att vara mest rädda för dessa islamisters existens i vårt land? Är det kvinnorna, de homosexuella, den judiska befolkningen, de kristna, hundägarna eller är det alla vi som vill leva i ett land där demokrati, jämlikhet och trygghet råder? I min stilla undran funderar jag över hur de som flytt från muslimska länder känner i vetskapen att de här i Sverige, sitt nya land, möts av samma grupp av människor som de en gång flydde från?
När Fredrik Reinfeldt och hans moderater vurmar för islam och muslimerna är det givetvis en partipolitisk agenda bakom. Muslimerna är den grupp som ökar mest och därför också väljarunderlaget. Politik är makt och i strävan efter makt struntar man fullständigt i konsekvenserna och detta är något vi sett tidigare i historien, men att tvingas uppleva hur nutidens svenska politiker är villiga att sälja ut allt som vårt svenska samhälle byggt upp i århundraden, är inte bara ledsamt, det är också tragiskt. Tragiskt är det också att vi ska tvingas förneka vår existens, vår kultur och tvingas höra hur makten förnedrar och förlöjligar våra traditioner och seder. Om vår regering önskar se ett segregerat eller integrerat samhälle är svårt att bedöma. Om det är segregation eller integration som bäst bygger upp ett samhälle har i alla fall jag min uppfattning om, men den väg regeringen tvingar oss vandra handlar mer om att segregera än integrera och denna väg tar oss snabbt mot det parallellsamhälle ingen av oss egentligen vill se, men många av oss befarat.
Vad SVT har för agenda är mer svårdefinierat. Just nu pågår en kampanj som uppenbart ska få oss att älska arabiska och ta till oss Islam som något naturligt i det svenska samhället. I program efter program, i dokumentär efter dokumentär, i nyhetssändning efter nyhetssändning basunerar man nu ut hur positivt vi ska se på islam, hur väl integrerade muslimer är och hur vi gamla svenskar ska anpassa oss efter det nya Sverige istället för att de nya svenskarna ska anpassa sig efter det gamla Sverige. Jag vet inte om Eva Hamiltons SVT känner skuldkänslor efter dokumentären Slaget om muslimerna som man sände för något år sedan, men efter denna har vi knappt fått se en granskande dokumentär, en ifrågasättande expertpanel eller en negativ nyhetsrapportering.
Som bekant har varje mynt två sidor och bägge sidorna är beroende av varandra. För att visa upp en trovärdighet måste man visa vad som finns på bägge sidor av detta mynt, allt för att ge betraktarna en bild av den verklighet myntet besitter. Fredrik Reinfeldts regering har valt att visa upp den positiva sidan av islam och vilken viktig del i det svenska samhället den muslimska gruppen utgör. Nu är det också dags att belysa de negativa sidorna av islam och den allt större radikala delen av den muslimska invandringen. Det är så en renhårig politik ska bedrivas. Inget mynt utan två sidor, ingen politik utan två sidor.
Samma sak gäller nu för SVT. Nu har man länge kört den sida man vill visa upp för tv-tittarna, en sida som enbart visar rara barn, välutbildade män, kvinnor som inte alls känner sig förtryckta bakom sina slöjor och att islam minsann kan integrera sig i det västerländska samhället. Bra så, men nu är det dags att även SVT visar upp en trovärdighet och lär oss att islam också har en baksida precis som myntet och att alla muslimer inte är rara barn, käcka män, frigjorda kvinnor och villiga att integreras.
