Av Pettersson som kopierat Jan Guillous krönika i dagens Aftonbladet.

Även en blind höna kan hitta ett och annat korn ser man när man läser denna krönika för det är väl knappast ett trendbrott vi ser i media. Undrar om Jan Guillou undgår att bli kallad rasist som vi nättroll blir när man skriver självklarheter, för övrigt borde Guillou gå ett steg till och inte stanna vid skolan…

Krönikan nedan…

Det finns en minoritet i världen som tror att det är Guds vilja att unga kvinnor skall könsstympas. Föreställningen lever starkast kring Afrikas horn, i länder som Somalia, Eritrea och Etiopien.

I Sverige är könsstympning ett brott och det alldeles oavsett om det skulle kunna ses som en inskränkning i religionsfriheten. Visserligen förespråkar varken Koranen eller Bibeln denna grova form av kvinnomisshandel, lika lite som kravet att kvinnor skall klä sig i heltäckande niqab eller burka.

Men vad som står i de religiösa skrifterna är inte avgörande för vad folk tror eller ens för den världsliga lagstiftningen. Bibeln förespråkar dödsstraff för otrohet och sexualitet. Det innebär att pastor Green får predika mot såväl otrohet som homosexualitet. Det ingår i hans religions- och yttrandefrihet. Men omsätter han sin tro i praktiken döms han för mord.

Så ser principerna ut och så långt är det ganska enkelt. Men vad så med rätten för vissa religiösa minoriteter att drapera sina barn i heltäckande niqab eller burka när de skall gå till skolan?

Religiös extrem klädsel är inte lika skadligt för barn som att få sina underliv sönderskurna av kvacksalvare. Det är en påtaglig skillnad. Men är det ett argument för att tillåta oskicket, väger verkligen religionsfriheten tyngre än Sveriges och EU:s principer om jämställdhet och allmänna förbud mot kvinnoförnedring?

Skolverket tycks anse det. Myndigheten har nyligen lagt fram riktlinjer där man slagit knut på sig själva för att försöka leda i bevis att det vore olagligt att förbjuda extrem religiös klädsel i skolan.

Det intressanta är inte att Skolverket har fel i sak, utan att man anpassar sig till en allmän rädsla för att delta i någon sorts islamofobisk förföljelse. Man vill inte hamna i sällskap med Sverigedemokraterna.

Den olustkänslan är begriplig och skall inte underskattas. Jag måste medge att jag själv anfäktats av den. Men nu när Skolverket skämt ut sig börjar den småfega hållningen bli ohållbar.

För det går faktiskt inte att komma i från att burka och niqab på småflickor är ett otvetydigt uttryck för kvinnoförnedring. Därmed är det också olagligt.

Och tror man, som Skolverket åtminstone låtsas, att svensk lagstiftning är oklar i den frågan så kan man exempelvis luta sig mot FN:s konvention mot kvinnodiskriminering. Eller den resolution som Europarådet antagit där det slås fast att religionsfriheten inte kan åberopas som skäl för att tvinga skolflickor att klä sig heltäckande. Och eftersom Frankrike sedan ett antal år har totalförbud mot all religiös mundering i skolan så har Europadomstolen hunnit behandla ett flertal överklaganden i ämnet. Och där slagit fast att förbudet mot burka och niqab är helt i linje med europeiska konventioner och lagar mot kvinnodiskriminering.

Att just Sverige skulle avvika från FN:s riktlinjer, Europarådet och till och med Europadomstolens domar för att kunna bedriva kvinnofientlig skolpolitik på egen hand, förefaller minst sagt besynnerligt. Rimligare vore att vi i stället snabbt antog den franska linjen och förbjöd alla former av kvinnofientlig uniformering i våra skolor.

Den heltäckande stassen på skolflickor uttrycker inte bara deras ställning som underordnade, manliga ägodelar som inte får besudlas av klasskamraternas blickar. Den är också en förolämpning mot de manliga klasskamrater som genom denna klädesmarkering skall upplysas om att deras blickar är ”orena” eller kan värdeminska kvinnliga klasskamrater.

Tillbaka till jämförelsen med förbudet mot kvinnlig könsstympning. Inom gruppen somalier i Sverige tycks den kvasireligiösa seden att omskära unga kvinnor ha upphört. Förklaringen är enkel. I Somalia finns ett socialt tryck från omgivningen att anpassa sig till vidrigheterna. I Sverige är det tvärtom.

Den svenska lagstiftningen befriade de somaliska kvinnorna i Sverige från ett uråldrigt barbariskt kvinnoförtryck.

Det är alltså hög tid att befria de skolflickor som antingen tvingas av sina föräldrar att bära niqab eller burka i skolan, eller möjligen själva inbillar sig att det är vuxet, häftigt, exklusivt eller Guds vilja.

De franska erfarenheterna visar att skolbarnen anpassar sig snabbt. Och den franska riskgruppen för niqab och burka var ändå tjugo gånger så stor som den svenska.

Det är inte att visa respekt för invandrarkultur att låta sig toppridas av extrema minoriteters strävan att bevara kvinnoförtryck. Respekten ligger i att behandla alla människor lika.