Hej Pettersson,
 
Befinner mig sedan nästan en vecka tillbaka i Tokyo på tjänsteresa och har besökt kejsardömet ett flertal gånger tidigare. Det är altid lika behagligt att besöka Japan som troligtvis är ett av världens mest monokulturella länder och som inte på något sätt förefaller att lida av denna monokultur.

Det är tekniskt högstående, välordnat, rent och är befolkat av människor som är hårt arbetande, mycket vänliga mot varandra och mot utlänningar och vidare, mycket ärliga. I detta land ropar man inte hora efter kvinnorna och rånar inte ungdomar på mobiltelefoner och kläder.

Om man tappar eller glömmer sin plånbok eller någon annan ägodel, kan man med nästan hundra procents sannolikhet förvänta sig att någon har tagit rätt på den och lämnat in den till polisen och utan att först länsa plånboken på pengar. Här visar man vördnad för de gamla, står snällt i kö till bussar och tåg och ingen tränger sig före. Alla betalar sina biljetter, ingen pöbel uppehåller sig på stationerna, alla slag av tåg ”går som klockan” och inga gastar högljutt eller beter sig som apor. Landet är mycket fattigt på råvaror men det kompenseras i stället av kunniga människor som jobbar både hårt och smart och som dessutom är utbildade i en av världens bättre monokulturella skolor.

Arbetslösheten här är bara några få procent och samhället förefaller att vara ett under av ordning och reda. Maten är ju lite annorlunda men den vänjer man sig vid, men intagandet av hal tofu ur en soppa med hjälp av pinnar, kan vara en utmaning. Språket och de båda alfabetena är däremot en utmaning i den högre skolan men detta problem härrör sig från tiden för byggandet av Babels torn.
 
Tänk, att det allra mesta kan fungera så bra och vara så trivsamt i ett land som inte är multikulturellt, eller kanske – tack vare.
 
Hälsningar från din korrespondent på Fjärran Östernredaktionen
Nostradamus_i_norr