Sluta prata, börja agera skriver Lars J Eriksson, politisk redaktör Skånska Dagbladet krönika. Pettersson har kopierat hela och tackar för de kloka orden, framförallt i slutet.
För cirka tio dagar sedan kom jag med bilfärjan på kvällen från Tyskland till Danmark. Vid utfärden från färjeläget stoppade danska tullare samtliga bilar. Jag vevade ner rutan och en vänlig tullare frågade i vilket land vi varit och vad vi gjort där. Det helt okontroversiella beskedet räckte och han önskade en trevlig resa hem till Malmö.
Efter skjutningarna i Malmö ropas det på hårdare straff för illegala vapen. Minst lika viktigt är givetvis att stoppa införseln. Och om man vill göra det sker det lättast vid gränserna. För även om man samlar in fler illegala vapen finns det vapenförråd att hämta nya vapen från en dagsresa från Sverige, främst i det forna Jugoslavien.
De senaste veckornas skjutningar kanske var droppen som fick bägaren att rinna över.
När jag gick runt på demonstrationen förra fredagen efter mordet på 15-årige Ardiwan var det som gjorde mest intryck några släktingar och bekanta som bar plakat och högljutt skanderade: Sluta prata, börja agera.
Hårdare vapenlagar, extra polisresurser tillfälligt och en kriskommission verkar bli det politiska svaret. Räcker det? Givetvis inte, tyvärr är det mest politisk kosmetika.
Kampen mot brottsligheten, främst i våra större städer, handlar inte om månader, ett år eller ens fem år. Möjligen 10-20 års målmedvetet arbete. Se på hur lång tid det tog för New York.
I början av 70-talet engagerade jag mig i kriminalpolitiska frågor, gick en övervakarkurs, besökte ett par fängelser och träffade fångar, såväl småtjuvar som yrkesgangsters, på den tiden mest svenskar. Det jag snabbt lärde mig var att de sociala förklaringarna inte räcker. Visst finns det samband mellan dåligt med pengar, arbetslöshet och brott. Men de flesta i den situationen begår inte brott.
Den kriminella karriären är också en karriär. De kriminella drömmer inte om ett Svenssonliv. De vill kunna leva lyxliv, ha gott om pengar, köpa helrör på krogen, äga en lägenhet i Thailand. Förebilderna är de gangsters som lyckats, en del är välkända även bland unga lagöverträdare.
En framgångsrik kamp mot brott, den som jag menar tar årtionden, måste slå mot de unga rånarna och mot de i toppen. Förebilderna måste buras in: krogkungarna, de som styr den svarta arbetsmarknaden, flyktingsmugglarna, droghandlarna och de som är grossister i stöldgods.
Trots att skjutningarna i Malmö varit relaterade till invandrare undviks frågan om vad det beror på. Detta som om alla invandrare skulle känna något slags samhörighet med invandrare som är kriminella. Därför är det nästan bara invandrare som vågar tala klartext och ifrågasätta storleken på invandringen.
Arbetsförmedlingens tidigare analyschef Berndt Molin sa i början på veckan att vi har ett underskott på 450 000 heltidsjobb (jo ni läser rätt).
Medan vi beviljade ungefär 50.000 uppehållstillstånd årligen 2000-2005 har antalet nästan fördubblats till uppemot 100.000 på senare år. Detta på en arbetsmarknad med massarbetslöshet och skriande brist på nya jobb. Utanförskapet fortsätter växa.
Även om en bråkdel av de som hamnar i utanförskap blir kriminella så väntar därmed mer av brott, skjutningar och otrygghet. Det kan inga politiska brandkårsutryckningar ändra på.