Pettersson från Dick Erixons blogg

DN avslöjar att polisen bara under första halvåret i år struntat i 6400 larm då folk blivit misshandlade, blivit beskjutna eller fått sina hem länsade. Polisen har valt att inte rycka ut trots lediga patruller i närheten.

Statens främsta uppgift är att upprätthålla lag och ordning. Men både politiker och polisen rycker på axlarna när människor utsätts för våld och kriminalitet. Normalt anser också journalister att kriminalitet inte är något man ska göra något åt.

Polisen fick flera miljarder av staten för att öka tryggheten i samhället. Ändå struntar de i tusentals larm om året. Bland fallen finns pågående skadegörelse, inbrott och misshandel.

Tidningen redogör för flera fall: Anders Stenlunds buss blev beskjuten och ena rutan krossades. Trots att polis var i närheten kom aldrig någon patrull.

”Mitt förtroende för polisen har sjunkit, säger han. Jag tycker inte att man ska råka ut för en beskjutning utan att en polis rycker ut till platsen”

 Även en så kallad kriminolog, de som alltid bagatelliserar brott och försvarar kriminella, anser att Sverige saknar trygghet.

 Jerzy Sarnecki säger: ”Jag har hört många berättelser om folk som ringt till polisen och där ingen kom. Det är allvarligt eftersom trygghetsskapande är en av deras viktigaste uppgifter”

Istället för dessa allmänna uttalande borde väl kriminologerna granska polisens arbete och tala om varför man inte rycker ut. Varför Sverige har så hög brottslighet och varför så få brott klaras upp. Då skulle kriminologerna göra någon sorts nytta.

Men jag får intryck av att de som sysslar med brott och kriminalitet saknar stringens, intellektuell skärpa och tydliga värderingar. Det är som att man lockas av spänningen kring kriminalitet snarare än att ta fram förslag på hur den kan begränsas.

− Pettersson minns när Leif GW Persson skrev om ”den passiva enfald som präglat ledningen av polisen under de senaste trettio åren och förvandlat fungerande polisarbete till värmestuga för poliserna själva”