INVANDRINGEN. Efter tsunamin på julen 2004 kritiserades regeringen för bristande förmåga att gå in och ta kommandot. En katastrofkommission tillsattes som kritiserade regeringen för att det under tsunamin tog två dagar innan några beslut fattades.
Nåväl, allt kan ju bli bättre men när flyktingkrisen, som pågått i trettio år, brakade loss i höstas tog det två månader att fatta några vettiga beslut så tydligen har ingen lärt sig någonting.
Av Pettersson
Regeringen har fått motta en hel del kritik för sin “hålla i plånboken”-politik – och siffror från OECD visar också att Sveriges nivå på investeringar i infrastruktur och bostäder det senaste årtiondet är historiskt låg. Nu efterlyser nationalekonomen Martin Flodén ett tydligt ställningstagande från regeringen om vilken investeringsnivå som man anser är rätt.
Tre vintrar av tågkaos, VVS-system som ger vika för kylan, överbefolkat i kollektivtrafiken och ständiga bilköer. Allt är lätt att skylla på eftersatt underhåll och bristande investeringar i infrastrukturen. Men var det verkligen bättre förr? Ja, när det gäller investeringsnivån i infrastrukturen i landet har det i alla fall skett en dramatisk förändring de senaste 40 åren.
Sveriges investeringar har sjunkit från 5,4 procent av BNP i snitt under 70-talet, till rekordlåga 2,9 procent av BNP under 00-talet. I OECD:s ranking av medlemsländernas investeringsnivåer har Sverige tappat från en fjärdeplats till en femtondeplats, och ligger nu under genomsnittet.
-Pettersson noterar att en del av de höga investeringarna på 1970-talet kan förklaras med miljonprogrammet men det räcker långt ifrån till allt – någon som har en aning om vart värdens högsta skatter tar vägen?