Jan Lindblad
Ack Värmeland du sköna
Min sista moster i Värmland har avlidit i veckan som gått. Det var en underbar människa, en äkta humanist, som pysslade om oss alla och skapade underbar mat och stämning kring den, då vi hälsade på. Jodå snaps och öl var självklara drycker, och kvantitetén var sådär precis lagom tilltagen så stämningen blev på topp ganska snabbt utan att urarta. Där konsumerades inte mer än var och en kunde stå pall för. Men en episod jag minns måste jag få berätta för er. Jag var inte där när det hände, men det berättades ganska omedelbart så inget skulle gå förlorat. Så här var det i min tolkning: