Av Olli Rein
Den kosmiska strålningens intensitet sjunker plötsligt efter ett utbrott på solen, som slungar ut plasma med starkt magnetfält, skriver Sture Åström i NWT.
FN:s klimatpanel IPCC:s uppdrag är att ”fastställa människans påverkan på klimatet”. IPCC har därför försökt bevisa att det människan gjort, koldioxiden, värmt jorden, men hela tiden kommit med nödropet: ”Det finns ingen annan förklaring”. Man kan inte veta vad människan bidrar med om man inte vet vad de naturliga drivkrafterna gör, men sådan forskning har IPCC negligerat.
IPCC:s ledare, med Bert Bolin som den förste, har ständigt upprepat att ”det råder konsensus” bland forskarna. Det har varit en lögn alla gånger det uttalats. För en tvivlande forskare förklarade Bolin: ”som ordförande tog jag mig rätten att ändra vetenskaplig text till mer förståeligt språk” (Nils-Axel Mörner: ”The greatest lie ever told”). Svart blev vitt. IPCC spårade ur från början.
Den intresserade bör läsa Svensmarks bok: ”De kylande stjärnorna”.
Den 31/8 rapporterade ett antal serbiska forskare hur temperaturen på 184 stationer från Grönland till Sibirien reagerat på den kosmiska strålningens intensitet. Denna sjunker plötsligt efter ett utbrott på solen, som slungar ut plasma med starkt magnetfält. Detta leder de kosmiska partiklarna förbi jorden, vilket hände den 19/2 detta år. Statistik från många sådana tillfällen visar att temperaturen stiger 0,3–0,6 grader Celsius två till fyra dagar efteråt. Det är en stark bekräftelse på Svensmarks teori.
Det är alltså solen, de kosmiska strålarna och molnen som styr klimatet. Koldioxidens verkan är så liten att ingen kunnat mäta den.