From 2014 så var det meningen att man skulle ändra på de minst sagt generösa avgångsvillkor som riksdagsmän som slutar har haft. Har man suttit mer än två mandatperioder så har man i princip varit försörjd till sin pension.
Det nya systemet innebär att att stöd ges i högst två år för den som suttit två mandatperioder. För den som suttit en mandat- period så ges stödet under ett år.
Men vissa partier, M, S och FP, har nu fått igenom att det nya systemet inte ska omfatta de som blir omvalda. Man kan därmed räkna med att utfasningen av det gamla systemet kommet att ta en hel del tid, för har man tillskansat sig så här goda förmåner så lär man väl hänga kvar med näbbar och klor.
Socialdemokraternas gruppledare, Björn von Sydow tycker att detta är rimligt att göra skillnad mellan nyvalda och omvalda . ”De omvalda har gått in i riksdagsarbetet med den förutsättningen, det är ett stort rikstagande man gör när man tar uppdraget” säger Björn von Sydow.
Han får medhåll av moderaternas talesperson i ärendet, Lars Elindersson, som tycker att detta är rimligt eftersom man lämnat sin yrkeskarriär bakom sig.
Lusharpan har personligen svårt att se vad det är för yrkeskarriär dagens politiska broilers lämnat efter sig. Går man direkt från ungdomsförbundet in i riksdagen så kan man väl knappast påstå att man har en yrkeskarriär bakom sig. Skulle man ha det så har man antagligen lämnat den bakom sig i alla fall, fast av helt andra skäl.
Men det är väl i Sverige som överallt annars, det spelar ingen roll om vi talar om demokratier eller diktaturer. Politiker grisar alltid åt sig extrema förmåner. Man tycker tydligen själva att man har ett högt ”förädlingsvärde”. Lusharpan tycker det motsatta och anser att riksdagsmännens lönenivå borde ligga avsevärt under en undersköterskas om man jämför deras insats i samhället.
Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.