Vår regering går ständigt ut med devisen om ett gemensamt asylmottagande i Europa och den röd/gröna sörjan tycker inte Sverige är tillräckligt generöst.
I riksdag och i kommuner sitter politiker från höger till vänster och deklarerar att svenska skattebetalare måste sänka sitt välmående i solidaritetens tecken och att det är viktigare att utsatta i vår omvärld får det bättre än de som i Sverige utmålas som fattiga, hemlösa och socialt utstötta. Fegheten hos politikerna är påtaglig, rädslan för ordet främlingsfientlig är stor och samtidigt eskalerar problemen som uppstått i kölvattnet av detta.
Som en bekant med bakgrund i Polen sade: ”Vad fan håller de på med”, eller som några bekanta som röstat moderat i alla år: ”Det var inte det här vi röstade på 2006 och 2010”.
En bild säger ofta mer än 1 000 ord och just denna bild visar Sveriges ansvarstagande och att ingen politiker med skam i kroppen kan hävda att detta inte kommer att få stora konsekvenser för våra barn, barnbarn och kommande generationer.
