Ovanstående skriver Elisabet Höglund i en krönika i Aftonbladet av alla tidningar. En av de blaskor som är allra värst på offerjournalistik.
…Den så kallade offerjournalistiken får mig att se rött. Därför har jag alltid beundrat Hanne Kjöller för hennes mod att ifrågasätta kollegor som anser sig ha monopol på sanningen. Offerjournalistiken går ut på att tycka synd om alla, om arbetslösa, sjukskrivna, utbrända, alla som har ont här eller där och inte anser sig kunna arbeta. Hamnar man utanför systemet har man ingen egen skuld i detta. Det är samhällets fel, det vill säga arbetsförmedlingens, regeringens, försäkringskassans eller kommunens. Aldrig någon gång ställs den enskilde till svars av journalisterna.
Tycka-synd-om-journalistiken har uppkommit för att det anses inhumant att ställa krav. Ingen behöver längre ta ansvar för sitt liv. Det ska någon annan göra. Krav får endast ställas på politiker och andra makthavare. Går det åt helvete för någon så är det samhällets fel. Den generösa välfärdsstaten har stoppat in oss under kravlöshetens mjuka duntäcke…
…Den som ifrågasätter idiotförklaras och ses som allmänt ondskefull…Read More »