Svensk journalist gillar inte svenskt

Av Stefan K

DN-journalisten Johan Croneman gillar inte SVT:s satsning Allt för Sverige, då han finner serien förfalska det som är typiskt svenskt.

”Så fort någon börjar prata om något som är ”typiskt svenskt” försöker jag peta in ett par öronproppar eller omedelbart lämna platsen”.

Detta skriver Croneman i sin artikel och önskar att SVT:s produktionsteam hade gjort programmet i Rosengård, Hammarkullen och andra nysvenska områden.

Varför det plötsligt blivit fult att vara ”svensk”, älska ”Sverige” och det som är ”svenskt” förstår jag inte. Har dessa journalister och politiker alltid tyckt så? Har de aldrig firat midsommar, besökt spelmansstämmor, tyckt vår historia varit spännande eller gillat fläsk med löksås?

Johan Croneman har aldrig setts skriva nedlåtande kommentarer om andra storsatsningar från SVT, så som Halal-TV och Rena rama arabiskan. Det ”typiskt arabiska” måste därför passa honom och andra journalister bättre. Det går säkert att finna hans e-postadress om någon vill fråga.

Nu har jag inte sett den aktuella serien Allt för Sverige och ämnar heller inte göra det, då jag i bästa möjliga mån undviker svensk TV om det inte visas utländska serier och bra sport.

Källa: DN

Sydsvenskan kommer att slås ihop med DN

Av Olli Rein

Dagspressen har haft en tung höst. Den stora boven är framför allt internets färskare och bredare gratisutbudet av journalistik, skriver Paul Frigyes, journalist med medier som specialområde, uppvuxen i Malmö.

Sydsvenskan blev tredje tidningshus som inom en månad aviserade dramatiska personalminskningar. Mediesamhället håller på att vändas upp och ner.

När Sydsvenskan i går aviserade nedskärning med 80 av tidningens 370 tjänster fram till 2013 markerade det vad som kan bli ihågkommet som pressens svarta oktober 2011. I slutet av september hade Schibstedkoncernen chockat med minskningar med 80 tjänster på Aftonbladet och ett dussin på Svenska Dagbladet. Samma vecka tillkännagav Expressen nedskärningar på ett tjugotal tjänster.

Hösten 2011 kan gå till historien som en ny nivå av allvar i pressens krisepok. Egentligen är krisen i sig ingen nyhet. Dagspressens samlade upplaga har sjunkit från 4,6 miljoner exemplar 1980 till 3,6 miljoner 2009. Branschen har tappat en femtedel av medarbetarna sedan år 2000.

Trots det har många värjt sig mot föreställningen av en bransch i ohejdbar tillbakagång. Recepten har varierat: ökat samtal med publiken, försäljning av DVD-filmer, viktklubb och bilagor. Journalistikens framtida finansiering förläggs allt oftare utanför själva journalistiken.

I landsorten sparas genom att slå samman tidningar till större enheter, där man delar på resurserna. I september förklarade Mittmedie-koncernen 100 miljoner ska sparas för att upprätthålla vinsterna. Och branschens vinster har faktiskt varit hyfsat stabila under decennier, med rationaliseringar. Samt prishöjningar: I fasta priser har årsprenumerationerna blivit fyra gånger dyrare under senaste halvseklet.

Det har upprätthållit lönsamheten, men också fostrat de unga läsarna att inte prenumerera. Och varför skulle de? Under hösten har både Svenskan och DN gjort sina gratis nätsajter alltmer professionella, lättillgängliga och översiktliga.

Tidningarna har själva gjort sitt för att måla upp bilden av fortsatta framgångar, inte minst via de regelbundna Orvestomätningarna av läsarräckvidd. Så sent som den 28 oktober jublade Expressen, med bild på en lycklig redaktion, under rubriken ”Nu är vi störst och bäst”. Skälet var att branschens organ Medievärlden utnämnt Expressen till årets redaktion bara några dagar innan Orvestosiffrorna också kunde visa att tidningen var Sveriges mest lästa på söndagar.

 

Hur många av svenska folket som tror på bilden av ständiga pressframgångar är oklart. Mer klart är att allt färre prenumererar. Den stora boven är framför allt internets färskare och bredare gratisutbud av journalistik. Tidningarna vill nå en stor publik även på sina nyhetssajter, där viljan att betala för journalistiken är obefintlig. Samtidigt har annonsörerna strömmat till alternativa kanaler, som internet och TV. Och till de gratisutdelade lokaltidningarna, som går oförskämt bra.

Men den klassiska dagspressens affärsmodell med finansiering av både läsare och annonsörer faller alltså ihop inför våra ögon. Och nu tycks det stora allvaret vara här. Det är rimligt att anta att Bonniersfären redan ruvar på hur de ska integrera eller slå ihop DN och Sydsvenskan utan att skåningarna känner sig koloniserade, och utan att den attraktiva lokala prägeln förändras.

Nätutgåvorna där läsandet ökar, står bara för 5-6 procent av annonsintäkterna. Därför pekar mycket på att vägen mot bibehållen lönsamhet går i att behålla attraktionskraften hos de trogna, äldre prenumeranterna. De krympande pappersupplagorna förblir affärsmodellens kärna.

Med pressens kris följer en kris för journalistrollen. Inte för journalistiken i sig – för behovet av nyheter, analyser, kritik, underhållning, samhällsgranskningar, urval, metoder för att skilja rykten från fakta och förmågan att ge en attraktiv presentation – den är sig lik. Men det blir allt svårare att ta betalt för anrättningen, och dessutom finns ett utbud av kvalificerade röster på nätet. Journalisternas tidigare monopol på berättelser om samtiden har försvunnit – medievärlden vänds långsamt men obevekligt upp och ner.

Malmö kommer rimligen att ha Sydsvenskan i flera decennier. Kanske så småningom som edition av DN, som gratistidning eller som smal elittidning några dagar i veckan.

Om framtiden kan man inte säkert spå. Men vi har nu tillräckligt med erfarenhet för att kunna se vart det pekar –  mot ett samhälle med allt färre betalda journalister och med ett ymnigt utbud av gratis kunskap och journalistik från allsköns källor.

Det behöver inte bli dåligt för demokratin eller journalistiken – i en bred mening. Men det är uselt för den traditionella dagspressen.

NEWSMILL

Så tråkigt då, säger Olli.

Medial mobbing

Av Stefan K

Mobbing är mobbing, men borde inte våra medier och folkvalda vuxit ur sandlådan?

I dagarna har DN publicerat en tämligen onyanserad artikel om riksdagsledamöternas taxiresor, som av någon anledning bara tar med notan för Sverigedemokraternas resor. LÄNK Nu är ju sanningen den att som Sverigedemokrat kan du inte resa kollektivt utan att riskera din egen hälsa och denna analys har även riksdagens säkerhetstjänst i samråd med Säpo gjort. Thoralf Alfsson tänker driva detta vidare och behöver lite glada tillrop, LÄNK.

Igår backade också regeringen om ersättningen till de vanvårdade fosterbarnen, men ingen av våra medier valde att nämna SD:s roll, där också de precis som oppositionen var emot regeringens beslut. Medial mobbning? SvD är ett av de mediala exempel där SD inte ens nämns i artikeln, trots att de från början stödde oppositionspartierna i frågan, LÄNK. Märk att inga kommentarer tillåts, vilket gör att inget påpekande kan göras. Nåväl, då publicerar vi artikeln som talar om att SD redan för flera veckor sedan visade att man var emot regeringens dåvarande förslag, LÄNK.

Att förebygga extremism

Av Stefan K

Fredrik Reinfeldt, Beatrice Ask och Birgitta Ohlsson skriver i ett öppet brev som publiceras i DN att ”En nationell handlingsplan ska förebygga extremism”.

Alla vi som vill kunna gå på gatorna och känna oss trygga välkomnar detta. Alla vi som vill kunna uttrycka våra känslor utan att riskera nattliga besök utanför vår bostad eller dagliga överfall av maskerade personer, välkomnar detta. Ja, överhuvudtaget så välkomnas detta av samtliga oss som vill se ett Sverige där folk känner sig trygga och säkra.

Brevet och handlingsplanen riktar sig främst mot den s.k. vit makt-rörelsen, vilket kanske inte är så konstigt efter Norge tragedin och debatten som följt efter denna. I brevet står det också skrivet att det finns i huvudsak tre extremistmiljöer i Sverige, vitmaktmiljön, den autonoma vänstern och den våldsbejakande islamismen. I sedvanlig stil så nämns den autonoma vänstern mer marginellt, vilket kan tyckas märkligt när tre borgerliga företrädare står som författare.

Vi kan också i brevet läsa att regeringen tänker söka medel från EU för att förebygga och motverka högerextremism, samt att skapa ett nätverk mellan europeiska aktörer som arbetar mot dessa rörelser. Mer pengar till Expo alltså. Varför regeringen inte tänker söka medel för att motarbeta och förebygga de övriga två extremistmiljöerna får vi inte veta.

Sedan skriver de tre brevförfattarna en sak som strider mot brevets sista mening, ”Hela Sverige behövs i det gemensamma arbetet för att värna vår demokrati”, men man gör det i förtäckta ordalag.

Man oroas över att rasistiska partier runt om i Europa flyttar fram sina positioner och att dessa rasistiska partier handlar om partier som vill strama åt och minska ner på invandringen och flyktingmottagningen, råder det ingen tvekan om. Så vad de tre egentligen menar, men inte skriver, är att SD nu ska bekämpas hårdare och detta ska göras med EU-medel i skolor, i föreningar, i talarstolar och i det civila samhället. M.a.o så ser nu Reinfeldt sin chans att mer legitimt få hela Sverige att vända ryggen åt ett parti som vågar ta upp debatten i ett känsligt ämne och som hittills har närmare 350 000 svenska medborgare bakom ryggen. Var det ”…att värna vår demokrati” de skrev?

Källa: DN

Sverige, ett turistland

Av Stefan K

Sverige fortsätter att vara ett land dit utländska turister söker sig.

Vacker natur, Stockholm, lugn & ro, höga priser, vänliga människor och blondiner är några av de ledord turister förknippar med Sverige.

Potentiella Sverigeresenärer i tio europeiska länder samt USA har fått svara på en webbenkät om vad de spontant tänker om Sverige.

Naturen är fortfarande vacker, priserna lär förbli höga med de skatter vi har, men sedan undrar jag om inte de 6 400 personer som svarat på enkäten missat de nyheter som sprids över hela världen? Stockholm är idag mer än Djurgården, Skansen och Gamla Stan. Namn som Rinkeby, Tensta och Skärholmen förknippas idag lika mycket med Stockholm, åtminstone här i landet. Stenkastning, bilbränder, mord, våldtäkter och självmordsbombare är också Stockholm för många. Var man hittar lugn och ro i dagens Sverige blir allt svårare att definiera, men möjligen kan den svåråtkomliga fjällvärlden eller ensamma kobbar i vår skärgård frambringa detta. Vänliga människor finns, men antalet ovänliga tenderar att öka och våra berömda blondiner? Ja, våra berömda blondiner byts sakta men säkert ut mot mörkhåriga och kvinnor vars hårfärg vi aldrig får veta.

Källa: DN

Ps. Vad det är som asylsökande från MENA-länderna förknippar med Sverige står inte att finna, men något måste det vara då dessa anländer i en aldrig sinande ström.

Tre turistmagneter i vårt vackra land. Låt dem också förbli detta!

DN reporter ljuger med ”flyktingbarn”

Av Pettersson

I snabb takt får allt fler ensamkommande ”flyktingbarn” uppehållstillstånd. Samtidigt vill få kommuner ta emot barnen skriver Mikael Bondesson i DN. Trots att de källor han hänvisar till aldrig skriver ”flyktingbarn” – Nu är läget akut, säger Migrationsverkets generaldirektör, Dan Eliasson.

De flesta ensamkommande ”flyktingbarnen” får stanna i Sverige. Det innebär att trycket kommer att öka kraftigt på de kommuner där barnen placeras vid ankomsten till Sverige. Vi räknar med att det behövs cirka 500 nya platser redan i år, säger Eliasson.

− Artikelförfattaren Mikael Bondesson ljuger öppet bland annat med detta ”I går skrev SKL:s utredare Sören Häggroth på DN Debatt att staten bör ta ett större ansvar för de ensamkommande flyktingbarnen”

Sören Häggroth skriver inte en enda gång om ”flyktingbarn” han säger asylsökande barn och unga.

Bondesson lyckas få in ordet ”flyktingbarn” fem gånger i sin artikel fast ingen av de två han hänvisar till använder det ordet. Både Migrationsverket och Häggroth använder asylsökande barn, ensamkommande, barn och unga men aldrig ”flyktingbarn”

− Pettersson tycker att Mikael Bondesson passar bättre som romanförfattare än journalist och tycker att de unga männen som Bondesson kallar ”flyktingbarn” från Afghanistan och Somalia ska skickas tillbaks till sina föräldrar och hjälpa till att bygga upp sina hemländer i stället för att agera ankarbarn åt släkten.  

Undrar föresten varför flickor i dessa länder aldrig blir ”ensamkommande flyktingbarn”, kan du inte göra ett reportage om detta Mikael Bondesson.

DN DN Migartionsverket 

Två svikare?

Av Stefan K

Juholt sviker svenska folket basunerar DN ut idag.

Vår statsminister anklagar Håkan Juholts sätt att utnyttja det nya parlamentariska läget när han gett Sverigedemokraterna ett inflytande i och med Alliansens cirka tjugo nederlag i olika omröstningar under året. Fredrik glömmer då gärna bort att Alliansen vunnit nio av tio omröstningar med hjälp av Sd. Aftonbladet

Reinfeldt visar nu upp en butter sida och uppträder långt ifrån vad vi medborgare förväntar oss av en svensk regeringschef.

”Inför valet sa jag att vi var tvungna att förhålla oss till att SD kan komma in och att det av de två regeringsalternativen som är störst skulle regera Sverige. Mona Sahlin tog i oerhört och använde formuleringar som att S aldrig i något sammanhang, på något sätt eller någonstans skulle ge inflytande till SD. Jag menar att Håkan Juholt inte fullföljt det. Han röstar nu med Jimmie Åkesson. Det är inte i närheten av det som Mona Sahlin lovade svenska folket”.

Detta säger han i artikeln och visar därmed upp en sida som ger ordet Sandlådenivå ett välbekant ansikte. Reinfeldts sista ord i artikeln gör mig ännu mer övertygad om det rätta i att överge moderaterna inför valet 2006. Läs, begrunda noga och fråga dig om detta är ord som man förväntar sig av en högavlönad statsminister vars huvuduppgift är att främja Sverige och svenska skattebetalare:

”Vi var många som lovade att SD skulle isoleras. Jag har fullföljt min del av avtalet”.

Dessa ord visar att Reinfeldt är beredd att gå långt och kanske t.o.m. är beredd att sälja ut Sveriges välfärd till högstbjudande, bara inte Sd ges något som helst inflytande på svensk politik. Uselt Reinfeldt och med denna artikel tänker jag ge dig och dina partikamrater ett löfte jag aldrig kommer att svika.

Jag röstade på M fram till valet 2006, men lovar nu dyrt och heligt att aldrig mer, aldrig mer, ge min röst till detta parti!

Källa: DN