Av Stefan K

2007 föreslog EU att en ny strategi i invandringspolitiken skulle införas. Systemet skulle löst baseras på det amerikanska ”Gröna kortet”, vars syfte är att locka högutbildad arbetskraft till landet. Det ”Blå kortet” skulle projektet kallas efter färgen i EU:s flagga och gå ut på att stoppa illegal invandring och samtidigt locka hit utomeuropeisk högutbildad arbetskraft, istället för att dessa som tidigare skulle välja USA, Kanada och Australien.

”För att bibehålla och förbättra den ekonomiska tillväxten i EU är det viktigt för Europa att bli en magnet för högutbildade. Kvalificerade och högt kvalificerade invandrare föredrar USA, Kanada och Australien”, sa EU-kommissionen i ett uttalande.

Samtliga EU-länder var tvungna att godkänna den slutgiltiga planen, men redan i dess linda mottogs den av tveksamheter från medlemsstater som Tyskland, Österrike, Storbrittanien, Danmark och Nederländerna. Protester kom också från partier och organisationer som drog fram det berömda ”rasistkortet” och befarade att ett dylikt system skulle ge de ”främlingsfientliga” vindarna ny kraft.

Systemet är godkänt och klubbat av ministerrådet i Bryssel, men huruvida teorin satts i praktik kan jag inte svara på. Verkligheten tycker jag talar ett annat språk. Det intressanta är dock att man inom EU redan år 2007 insåg problematiken i den pågående invandringspolitiken.

Personligen tycker jag att ett ”Blått kort” är rätt väg att gå. ”Gult kort” vill jag ge till de som inte tar till sig problemen med en alldeles för stor och felaktig invandring. Ett ”Rött kort” kör jag upp i nyllet på de som vägrar acceptera samhällsordningen i det nya landet, samt de partier och organisationer som stöder de nya svenskarnas alltmer högljudda krav.

Läs mer om Det Blå kortet här.