Tre företrädare för olika biståndsorganisationer kritiserar idag regeringen för att använda biståndspengar för att finansiera den ohämmade asylpolitiken i Sverige.

Kritiken är egentligen inte riktad mot asylpolitiken i sig, då en sådan kritik inte låter sig framföras. Kritiken består i att regeringen nu tar pengar från biståndet till fattiga länder för att istället lägga dem på migrationskostnader. Var sjunde biståndskrona går till Migrationsverket enligt de tre artikelskrivarna.

Läser man mellan raderna ligger debattartikeln till grund för ett egenintresse där man vill framhäva nödvändigheten i att dessa biståndsorganisationers arbete får de resurser de behöver. Samtidigt visar texten också på en verklighet som få regeringspolitiker vill berätta.

På traditionellt manér hävdas förstås att Sverige ska ha en generös flyktingpolitik (har ni hört det förut?), men att det är orimligt att denna ska finansieras med biståndspengar till fattiga länder. Vi får också läsa att Sveriges asylmottagning fördubblats på bara sju år, men att kostnaderna under samma period fyrdubblats. Andelen biståndspengar som används för migrationskostnader är 13,5% och det är mer än vad 17 av OECD:s länder avsatte tillsammans under 2010.

Vi får nu gång på gång bevis för att Sveriges migrationspolitik är extrem och inte som Reinfeldt hävdar, att ”övriga europeiska länder faller till föga för små högerextrema krafter”.

”Att finansiera Migrationsverkets kostnader med pengar som är ämnade för fattiga länder är inte rimligt”, skriver de tre. Nej, det är inte rimligt, men tyvärr är inte regeringens migrationspolitik särskilt rimlig och eftersom pengar varken växer på träd eller gror på marken, måste det prioriteras.

Källa: DN