Postad av Olli Rein med tillstånd av Stellan Bojerud (SD)

Följande artikel refuserades av Historiska Media därför att författaren är medlem i Sverigedemokraterna.

SOE-agent i Finmark

Den 10 mars 1945 kom Allan till Sverige. Hans uppdrag var att såsom fänrik i norska armén anmäla sig för den norskfödde översten i US Airforce Bernt Balchen. Denne hade med de svenska myndigheternas goda minne organiserat en styrka som opererade från Kallax flygbas utanför Luleå och skulle sättas in i norska Finmark.

Vilken uppgift Allan hade i Finmark har inte gått att klarlägga annat än att han bedrev underrättelsetjänst och distribuerade vapen, men det uppges att han under tiden i detta område gjort två fallskärmshopp under stridsförhållanden. En kort tid i slutet av april var Allan instruktör vid den bataljon av svenska krigsfrivilliga – ”Norgebataljonen” – som sammandragits på Trossnäs i Värmland, men som aldrig behövdes sättas in till följd av Tysklands snabba sammanbrott. Sedan Tyskland kapitulerat tjänstgjorde Allan i Oslo-området fram till den 15 augusti 1945.

Allan genomgick 1945-1947 norska gymnastik- och idrottsskolan med sådan framgång att han omgående blev lärare vid skolan. Han befordrades 1949 till löjtnant. 1951 vann han norska militärmästerskapen i brottning. Samma år genomgick han utbildning vid 40 Commando Royal Marines i Storbritannien.

Allan Mann (th) med Knut Haukelid, som sprängde tungvattenanläggningen i Rjukan.

Krigsskolan Karlberg

1952 anställdes Allan Mann på initiativ av sedermera ÖB Stig Synnergen som idrottslärare och närstridsinstruktör vid Karlberg varvid han delade sin tjänst mellan Krigsskolan (KS) och Gymnastik- och Idrottsskolan (GIS). I samband med detta förordnades Allan till värnpliktig kapten vid Älvsborgs regemente (I 15) i Borås.

Allan var emellertid fortfarande officer i norska arméns reserv och blev 1955 kapten vid Signalregementet i Lillehammer.

Allan kom att verka vid KS fram till sin pensionering 1984 och blev en legend för generationer av kadetter. Mindre känt är att han 1966 genomgick utbildning till attackdykare. 1967 utnämndes han till kapten i Södermanlands regementes (P 10) reserv.

Rörande privatlivet hade Allan gift sig med Mary Moen från Sarpsborg och de hade dottern Benedikte. Kuriöst nog hade Allan och Mary träffats i Töreboda och inte i Norge.

Allan som lärare på Karlberg.

En solid personlighet

Allan mätte endast 170 centimeter, men hans kompakta kroppsbyggnad och hans personliga utstrålning gjorde att han uppfattades som större än så. En officer skrev i samband med Allans bortgång den 5 december 2005:

Jag minns Allan Mann som extremt fåordig och begränsad endast till sin nisch, där han i och för sig var överlägset kunnig. Döm om min förvåning när han vid en ledarskapsdiskussion för 20 år sedan kom med ett inlägg som röjde både god vidsynthet, reflexionsförmåga och formuleringskonst. Hans inlägg kom i slutet av diskussionen där han förut suttit tyst och det kom mig att ändra uppfattning om honom; han ingav mig nu ännu större respekt än jag hade på grund av hans specialkunnande.

Allan Mann var sannolikt Sveriges högst dekorerade officer från andra världskriget. Av princip bar han endast de åtta utmärkelser han fått under krigsförhållanden och dessa var i den ordning han bar dem norska S:t Olavsmedaljen med ekgren (där ekgrenen betyder personlig stridsinsats), franska Légion d´Honneur, franska Croix de Guèrre med eklöv (vilket betydde att hans insatser omnämnts i arméorder), brittiska Military Medal, norska Deltagarmedaljen med diamant (vilket betydde tjänst såväl vid fronten 1940 som inom motståndsrörelsen eller utlandsstyrkorna), finska Vinterkrigsmedaljen med svärd (vilket betydde aktiv fronttjänst), brittiska 1939-45 Star och finska Lapplandskorset.

Det kan kanske vara lämpligt att sluta denna berättelse med ett citat av Allan själv:

Har man varit med om kriget blir man ganska ödmjuk. Man glömmer inte att man bara var en av många som genomförde jobbet. Och att man hade tur som kom tillbaka.

Stellan Bojerud

Det är en ära för mig att få presentera Stellans mycket välskrivna artikel om denne fantastiska man och hans uppoffrande kamp för det goda, mot de onda krafter som styrde vår del av världen under det andra världskriget. Jag hade också själv den äran att få tillbringa några dagar under den första veckan av min utbildning till FN- soldat i oktober 1973 under Allans befäl. Det var ju på den tiden FN åtnjöt allmänhetens förtroende. Idag skulle jag troligen aldrig ha ställt upp för den svårt korrumperade kolossen. Men 1973 hade jag äran att få lite utbildning i närstrid och självförsvar av denne man, och lyckades så bra att jag rekommenderades som en av flera, till att som instruktör träna våra meniga soldater när de kom vecka två. Jag minns inte honom alltför väl, mer än att han var liten och alltid använde de största av oss till sina uppvisningar, så där klarade jag mig då jag inte heller är så stor.

En annan känd soldat i Sverige nämns ju här också, främlingslegionären Assar Tano från Tornedalen, som var vid den franska främlingslegionen 1929 -1945 då han återvände till Tornedalen och startade ett antal företag i Övertorneå. Om Assar och hans bedrifter fick jag veta en hel del sedan vår bataljon 52 M hamnat i Egypten i slutet av oktober början november 1973, efter oktoberkriget mellan Egypten och Israel, då hans son Per Tano hade hamnat på samma pluton som jag och i samma befattning, gruppchef. Till detta kanske jag återkommer i något annat sammanhang, men ibland är inte Sverige så stort som man kan tro, och man hinner träffa fler kända personer än man trott under sin livstid, om man inte bara går mellan hemmet och jobbet./Olli Rein