Bilderna nedan visar utvecklingen för Irans kvinnor.
Det är upp till var och en att tycka om detta kallas utveckling eller avveckling och om Irans kvinnor känner sig lyckligare och friare 2011 än vad de gjorde 1979.
En bild från Miss Iran 1978 och fler av den sorten ser ni här.
En bild från en gatudemonstration 2011.
BRÅ publicerar idag sin rapport om våldet och hoten mot svenska politiker.
Det självklara i att människor ska kunna engagera sig politiskt utan att utsättas för hot och våld är inte så självklart i Sverige.
Förra året gav regeringen BRÅ i uppdrag att granska våldet mot våra politiker. Rapporten som publiceras idag visar att var sjätte politiker utsattes för hot och våld under 2011. Trakasserier var den vanligaste brottstypen, medan misshandel förekom mer sällan. Föga förvånande var Sverigedemokraterna det mest utsatta partiet, men lite mer förvånande är att 80% av de utsatta politikerna inte gjorde en polisanmälan. Lågt förtroende för polisen eller…?
Så här fördelar sig utsattheten bland partierna…
…och denna bakgrund har förövarna.
Rapporten i sin helhet kan du ladda ned här.
Jag vet inte om statsministerns ord om ”att partier med en extrem politik får skylla sig själva” har varit en bidragande orsak till att Sverigedemokrater utsatts oftare än andra, eller om medias roll har spelat in, men inte tror jag att deras inställning gått extrema och odemokratiska krafter förbi. Jag saknar också en vidare analys över hur de olika partierna behandlas generellt i samhället. Finns det fler partier än SD som behandlas som paria av både politiska motståndare och media? Finns det politiker från andra partier som sparkas från sina jobb och kastas ut från facken? Finns det fler politiker som får se sina företag blockeras efter påtryckningar från Expo? Dessa frågor kanske vi får svar på vid nästa undersökning, vilka demokratiminister Birgitta Ohlsson under gårdagens Agenda lovade ska bli fler.
Av Stefan K
Hatbrotten ökade mellan 2010 och 2011, men har minskat sedan 2008.
Hatbrott är inget man ska acceptera, oavsett vem som begår det och vem som drabbas av det. Beskrivningen av ordet hatbrott är dock ganska florstunn. En liten pojke som på skolgården kallar en kamrat för jävla neger begår ett hatbrott, likaså en person som på en buss säger jävla flata till en kvinna och en person som en sen lördagkväll hamnar i slagmål med någon ur minoriteterna.
Media försöker i dagarna lägga över hela skulden på majoritetsbefolkningen, dvs. oss etniska svenskar. Det är enbart vi som begår hatbrott, aldrig någon ur minoritesbefolkningen. Varför är inte svårt att förstå, det ligger liksom i tiden. Minoriteterna är alltid oskyldiga och tvingas media rapportera om händelser med minoriteter som skyldiga, använder man gärna ordet ”svensk”, pixlar bilder och utelämnar ett signalement. Så här beskrivs det bla. i dagens ”opartiska” SN:
När ni läser om hatbrott ska ni ha i åtanke att media gärna undviker ordet när förövaren är invandrare och offret svensk. Minns ni händelsen i Södertälje 2008 när 20 invandrarkillar skrek svennehora åt en ensam svensk tjej och överöste henne med sparkar och slag när hon gav svar på tal? Är inte det ett hatbrott? Självklart är det så, för tänk er en omvänd situation. Varför är det inte hatbrott när en invandrare skriker jävla svenne åt en svensk kille, när det kallas hatbrott om samma svenska kille skriker jävla blatte åt invandrarkillen? Självklart är det samma brott och självklart är det hatbrott i bägge situationerna, men media väljer att vinkla det i traditionell stil. Det är och ska förbli vi svenskar som är utövarna och minoriteterna som är offren. Att media drar oss vid näsan bevisas av de fakta om hatbrott man kan läsa på BRÅ:s och Polisens hemsidor. Texten nedan är hämtad från gårdagens Text-tv.
Med dessa fakta i bakgrunden är självklart så att vi svenskar kan drabbas av hatbrott likaväl som andra och att olika invandrargrupper och minoriteter kan begå hatbrott mellan varandra. Att media väljer en enögd linje borde de tvingas svara på. I BRÅ:s dokument om hatbrott 2011 står det däremot lite mer utförligt beskrivet att även minoriteter kan och begår hatbrott. Bl.a. kan vi läsa om utvecklingen av anti-religiösa brott mellan 2008 och 2010.
Som ni ser har hatbrotten mot muslimer ökat marginellt, samtidigt som hatbrotten mot judar och kristna ökat markant. Vilka som står för denna ökning får ni själva avgöra, men inte tror jag det är Andersson och Lundström. Självklart dyker denna intervju med rabbinen Shneur Kesselman upp i tankarna. Här hymlas inte över gärningsmännens ursprung, men varför detta aldrig kommer fram i debatten underminerar hela rapporten om vad som är hatbrott och vilka som begår dem.
BRÅS:s dokument om hatbrott kan laddas hem här.
*uppdaterad 2012-06-29 klockan 10:15
I ett svar från ett mejl jag skickade skrev ansvarig på BRÅ att de politiska hatbrotten inte räknas in, men att de därmed inte är ointressanta. Just nu jobbar BRÅ med en undersökning av politikernas utsatthet (PTU) och den ska presenteras 2013. Jag fick också tipsat att läsa tabell 1 på sidan 25 i dokumentet ni kan ladda hem. Där kan man bl.a. läsa att hatbrotten mellan minoriteter är större än antalet hatbrott mot exempelvis romer, judar och muslimer. Varför nämns aldrig det i media. Antalet anmälda hatbrott mor majoritetsbefolkningen, dvs oss svenskar var 128 år 2011. Det finns säkerligen ett mörkertal bland alla hatbrottskategorierna, men jag misstänker att mörkertalet är större i den sistnämnda än bland övriga. Vi svenskar anmäler sällan när någon ropar svennehora eller knuffar oss i bussen.
Av Pettersson som tackar Affes Statistikblogg
Om Sverige 2011 hade haft samma förhållande mellan folkmängd och brott som vi hade 1975, så hade vi behövt över 35,2 miljoner invånare för att begå så många våldsbrott som våra 9,5 miljoner invånare begick under 2011.
År 1975 härskade ännu det enligt statsminister Reinfeldt ”ursvenska barbariet” samt några finnar och europeiska invandrare i vårt land. Sedan dess har antalet polisanmälda våldsbrott per dag ökat från 74 till 318.
-Pettersson säger inte så mycket mer än att Kumla och andra anstalter byggs stadigt ut och varje fånge kostar c:a 2 500 per dygn och c:a 5 000 per dygn på de nya säkerhetsavdelningarna men det är väl vinst det också enligt Ullenhags fakta.
Av Stefan K
Minns ni vad som hänt 2011?
Fantastiska bilder som får en hobbyfotograf som Stefan K att gråta av avund.