UTRIKES. Vladimir Putin tänker långsiktigt. I decennier har han försökt få Ukraina under rysk kontroll. Lika länge har han odlat sina kontakter med Donald Trump. Nu hjälper relationen honom att nå sina mål, skriver Michael McFaul, professor i statsvetenskap vid Stanforduniversitetet, i Foreign Affairs. Genom att lätta på sanktionerna mot Ryssland, minska stödet till Ukraina och pressa president Volodymyr Zelenskyj att acceptera ryska krav ökar Trump möjligheterna för Putin att till slut få sin vilja igenom.
Vladimir Putin spelar det långsiktiga spelet. I årtionden har den ryske ledaren arbetat för att underkuva Ukraina. I årtionden har han också odlat banden med Donald Trump. Nu gör framgången med det senare försöket att Putin kan återhämta sig från misslyckanden med det förra: efter nästan fem år av omintetgjorda ryska mål i kriget mot Ukraina hjälper den amerikanska presidenten honom att vinna. Genom att lätta sanktionerna mot Ryssland, skära ner på militärt och ekonomiskt bistånd till Ukraina, störa underrättelsesamarbetet och sätta press på Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att acceptera Putins krigsmål, gör Trump Rysslands framgångsrika annektering av betydande ukrainskt territorium och de facto kontroll över Kievs framtida beslut mer sannolik än nästan någonsin sedan februari 2022.
Sedan Putin inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina har momentumet på slagfältet växlat fram och tillbaka mellan de två sidorna. Ryska styrkor hade fördelen i början. Men hösten 2022 hade Ukraina tagit offensiven och befriat så mycket territorium som en gång innehades av ryska trupper att Washington oroade sig för att Putin skulle kunna använda kärnvapen för att stoppa ukrainska framryckningar. Kriget utvecklades sedan till en tragisk press vid frontlinjen – fram till förra våren. Momentumet återvände till Ukraina efter att Kiev placerat ut nya långdistansmissiler som kunde träffa mål djupt inne i Ryssland, nya medeldistansdrönare som kunde attackera ryska försörjningsvägar i de ockuperade delarna av östra Ukraina och förbättrade avlyssningsdrönare som bättre kunde försvara sig mot ryska attacker på ukrainska städer. Putins armé visade sig oförmögen att avancera vid frontlinjen; ukrainska trupper gjorde till och med stegvisa framsteg när det gällde att befria territorium.
Men Trump har hjälpt till att återställa momentum till Ryssland. Putin, som är fastlåst vid frontlinjen, har skiftat fokus till att terrorisera det ukrainska samhället genom raket- och drönarattacker mot både civila och den infrastruktur deras försörjning är beroende av – särskilt energi och vatten – drivna av hoppet att en lidande befolkning skulle pressa Zelenskyj att kapitulera. Nya vapen har gjort denna terrorkampanj särskilt brutal, i synnerhet massproduktionen av ballistiska missiler och en ny drönare, Geran 5, utrustad med en kraftfull kinesisk raketmotor som ukrainskt luftförsvar inte kan fånga upp. Eftersom Ryssland har fler trupper, större militär produktionskapacitet och några nya och bättre vapen, tror Putin att han har råd att fortsätta trots det till synes dödläget.
Trumps stöd har stärkt Putins övertygelse om att tiden är på hans sida. Bara under de senaste veckorna har Trump och hans allierade utökat sitt stöd till Moskva: de har skjutit upp sanktionerna, köpt rysk diesel, stört Ukrainas tillgång till kommunikationssystemen Starlink och Starshield, och till och med insisterat på att Zelenskyj måste gå. ”Det är lika tydligt att när vissa partners lättar på trycket på Ryssland”, har Zelenskyj noterat, ”förstärker det bara Putins övertygelse om att hans mål är inom räckhåll.” Kombinationen av mindre stöd från USA, särskilt när det gäller luftförsvar, och snabbare ryska drönare och fler missiler kommer att göra den kommande vintern till den mest brutala hittills för ukrainare.
Vår man i Washington
Putins långa spel med Trump började för flera år sedan, drivet inte så mycket av något specifikt mål, utan av hoppet att Kremls inflytande på honom en dag skulle kunna visa sig användbart – en vanlig KGB-taktik. Nu har den dagen kommit.
Åratal innan Trump först kandiderade till president, hade ryska aktörer nära Putin affärsband med den dåvarande fastighetsmogulen, bland annat när Trump samarbetade med Emin och Aras Agalarov för att vara värd för Miss Universe-tävlingen i Moskva 2013. Putin orkestrerade sedan en exempellös utländsk inblandning i presidentvalet 2016 för att hjälpa Trump och skada hans motståndare Hillary Clinton. Huruvida den ryska stölden och publiceringen av Clintons kampanjmejl, i kombination med en omfattande satsning på sociala medier för att stötta Trump, påverkade valresultatet 2016 är omöjligt att bevisa. Att Putin försökte påverka resultatet råder det inga tvivel om.
Efter Trumps omval 2024 började Kremls långa uppvaktning ge mer konkreta resultat.
År 2017 började Putins uppmuntran till Trump ge vissa positiva effekter. Trump tydliggjorde sin beundran för den ryske diktatorn. Ännu mer chockerande var att Trump under sitt toppmöte med Putin i Helsingfors 2018 uttryckte tvivel om underrättelsetjänstens resultat gällande rysk inblandning i presidentvalet 2016 och istället stödde Putins förnekelse. Ändå förändrade Trumps retoriska hyllningar av Putin endast marginellt den faktiska amerikanska politiken gentemot Ryssland under sin första mandatperiod, delvis på grund av att flera högt uppsatta tjänstemän i Trumps nationella säkerhetsteam – nationella säkerhetsrådgivaren HR McMaster, försvarsminister James Mattis, utrikesminister Mike Pompeo – hindrade Trump från att göra en fullständig pro-Ryssland-vändning.
Efter Trumps omval 2024 började Kremls långa uppvaktning ge mer konkreta resultat. Framför allt avslutade Trump det direkta militära och ekonomiska biståndet från USA till Ukraina. Innan dess var USA Ukrainas största stödjande aktör. Trump har fortfarande tillåtit amerikanska företag att sälja vissa vapen till europeiska regeringar, som sedan överför dem till Ukraina. Men även den kanalen har störts regelbundet och uppgår bara till en liten mängd vapen och ammunition jämfört med vad USA tidigare tillhandahöll. Och det Ukraina behöver mest – avlyssningsflygplan till sina Patriot-missilförsvarssystem – är en stor bristvara, delvis för att USA har avfyrat så många av dem under Trumps krig med Iran.
Andra amerikanska åtgärder har ytterligare undergrävt Ukraina och hjälpt Ryssland. Trump har insisterat på att Ukraina aldrig kommer att gå med i Nato. Han gav Putin röda mattan-behandling vid ett toppmöte i Alaska förra året, där de två presidenterna pratade om att pressa Ukraina att ge upp resten av den östra regionen av Donbas, som Putin har försökt erövra sedan 2014. Trump har regelbundet kritiserat Zelenskyj, inklusive mest dramatiskt vid ett möte i Ovala rummet i februari 2025, då han avbröt Zelenskyj och ropade: ”Du har pratat tillräckligt. Du kommer inte att vinna det här… Du har inte korten.” Sedan dess har Trump ibland återgått till mer hjärtliga relationer med den ukrainska presidenten. Men Trump har återgått till att uttrycka öppen fientlighet och upprepat Putin genom att förkunna att det är ”dags för Ukraina att få en ny president”.
Under de senaste två veckorna har Trump ökat stödet för Putins krig. Han hävde sanktionerna för att tillåta försäljning av rysk dieselexport, vilket kommer att förse Moskva med miljarder dollar för att hjälpa till att finansiera militära operationer. Han utfärdade en exekutiv order som upphävde nya sanktioner som beskrivs i Lindsey O. Graham Sanctioning Russia and Iran Act från 2026, som han hade undertecknat bara några veckor tidigare. Det har förekommit nya brister i att dela vissa typer av underrättelser som bara USA kan tillhandahålla. Framför allt har Ukraina upplevt störningar i sin tillgång till Starlink- och Starshield-kommunikationssystemen som tillhandahålls av SpaceX (ett företag som ägs av Elon Musk, en stor stödjare och allierad med Trump och en tidigare tjänsteman i hans administration). Kiev behöver båda tjänsterna för att styra sina egna drönare och för att spåra och försvara sig mot ryska drönare och raketer. Huruvida den amerikanska regeringen eller Musk självständigt beordrade störningarna är fortfarande inte klart. Men resultaten av störningarna var tydliga: fler ryska drönare och raketer träffade fler ukrainska mål, inklusive oskyldiga civila; mer ryskt vapen flyttades närmare frontlinjen; och fler ukrainska drönare föll ur luften.
Genom sina team har Putin och Trump också förhandlat om nya affärsavtal, inklusive köp av tillgångar som ägs av ett stort ryskt oljebolag, Lukoil, av amerikanska investerare; försäljning av en för närvarande vilande gasledning, Nord Stream 2, som förbinder Tyskland och Ryssland; och till och med hemliga ryska investeringar i ett projekt för flytande naturgas i Alaska. Om de går vidare kommer alla dessa projekt att ge Putin nya intäkter för att finansiera hans krig i Ukraina.
Kan pendeln svänga tillbaka?
Ukrainarna ger inte upp; enligt opinionsundersökningar anser en solid majoritet fortfarande att deras land bör fortsätta kämpa. Inte heller ger européerna upp i fråga om Ukraina. Även om Putin hoppades att tillbakadragandet av amerikanskt militärt och ekonomiskt bistånd tidigt under Trumps andra mandatperiod skulle leda till en snabb ukrainsk kollaps eller kapitulation, förutsåg han inte hur villiga och kapabla europeiska länder skulle vara att fylla det amerikanska tomrummet. Dessutom arbetar ukrainska försvarsteknikföretag frenetiskt med att utveckla nya vapen för att fånga upp det snabbt ökande antalet ryska ballistiska missiler och snabba Geran 5-drönare. Just nu har pendeln svängt i Rysslands riktning, men ukrainarna har trotsat förväntningarna och återfått momentum många gånger tidigare; de kan göra det igen.
Nästa vecka kommer Trump att bli en lam anka, vars makt att forma USA:s politik gentemot Ryssland kommer att minska under de kommande två åren.
Amerikansk politik kan också komma att förändras, särskilt efter mellanårsvalet. Det amerikanska samhället stöder inte Trumps omfamning av Putin och övergivande av Ukraina, vilket gör det politiskt svårt för administrationen att upprätthålla denna politiska vändning. Om demokraterna vinner kontroll över ett eller båda kongresshusen i mellanårsvalet nästa vecka, skulle de mycket väl kunna använda sitt nya valmandat för att utreda amerikansk-ryska affärsavtal; införa ny lagstiftning för att återuppta amerikanskt militärt och ekonomiskt bistånd till Ukraina och förbjuda störningar i Starlink och Starshield; eller vidta lagstiftningsåtgärder för att upprätthålla befintliga sanktionslagar. Till och med Trump själv har dragit sig tillbaka från Putin tidigare – han undrade en gång högt om Putin ”tappade mig med”. Han skulle kunna göra det igen.
Putin borde också inse att hans kultivering av Trump är en slösaktig tillgång. Ingen framtida president – vare sig demokrat eller republikan – kommer sannolikt att fortsätta Trumps Rysslandspolitik. Och nästa vecka kommer Trump att bli en lam anka, vars makt att forma USA:s politik gentemot Ryssland kommer att minska under de kommande två åren. Putin vore därför klokt i att ta förhandlingarna om en vapenvila på allvar nu. Hans odds att få till ett gynnsamt avtal kommer bara att minska härifrån.
MICHAEL MCFAUL är professor i statsvetenskap, senior fellow vid Freeman Spogli Institute och Hoover Fellow vid Stanford University. Han tjänstgjorde som ambassadör i Ryssland från 2012 till 2014 och är författare till Autocrats vs. Democrats: China, Russia, America, and the New Global Disorder.
Läs originalartikeln på Foreign Affairs.
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168