UTRIKES. ”Powelldoktrinen” är en term uppkallad efter general Colin Powell som skapades inför Gulfkriget 1990–1991 . Doktrinen ställer frågor som betonar nationella säkerhetsintressen, överväldigande attackkapacitet med betoning på markstyrkor och brett offentligt stöd, vilka alla måste besvaras jakande innan militära åtgärder vidtas. USA slog till mot Iran på Trumps order – utan kongressens ja.

Trots att president är överbefälhavare för den amerikanska armén är det i normalfallet kongressen som ska ge klartecken till en större militär insats, nu vill kritikerna få den maktdelningen prövad. – Det här är ett av de farligaste försöken som Trump driver – att försöka normalisera krig utan kongressen, att försöka normalisera idén att en president kan göra som han vill när det gäller utrikespolitiken, sade senator Andy Kim i en intervju under lördagen.
När bomber började falla över Iran i helgen blev de flesta amerikaner lika förvånade som resten av världen. Den amerikanska styrkepositionen i Mellanöstern hade byggts upp under de föregående veckorna, men förhandlingar mellan Washington och Teheran pågick fortfarande. Även när den amerikanska militären förberedde sig för en attack, skymde Trump-administrationen det exakta målet. Det fanns anmärkningsvärt lite nationell debatt, knappa diskussioner med amerikanska allierade och ingen omröstning i kongressen om önskvärdheten av konflikt.
Två dagar in i kriget har administrationstjänstemän ännu inte formulerat en specifik vision för hur det ska sluta. Istället för att använda avgörande makt prioriterar USA:s president Donald Trump flexibilitet. Denna hållning återspeglar ett nytt sätt att kriga – synligt i flera Trump-interventioner, från Röda havet till Venezuela – som inverterar traditionellt tänkande om våldsanvändning.
Trumps våldsanvändning är på många sätt densamma som anti-Powell-doktrinen. Powell-doktrinen, som utvecklades under Gulfkriget (1990–91) av general Colin Powell, som senare tjänstgjorde som utrikesminister, hävdade att våld endast skulle användas som en sista utväg, efter att alla icke-våldsamma medel har uttömts. Om krig är nödvändigt bör det dock fortsätta i strävan efter ett tydligt mål, med en tydlig exitstrategi och med allmänhetens stöd. Det bör använda överväldigande, avgörande våld för att besegra fienden, med hjälp av alla tillgängliga resurser – militära, ekonomiska, politiska, sociala. Med utgångspunkt i lärdomarna från Vietnamkriget utformades tillvägagångssättet för att undvika utdragna konflikter, höga dödstal, ekonomiska förluster och inhemska splittringar. Som Powell senare skrev kunde militära ledare inte ”tyst samtycka till halvhjärtad krigföring av halvfärdiga skäl som det amerikanska folket inte kunde förstå eller stödja”.
Presidenter har visserligen ofta hävdat att de kan inleda kortare, begränsade operationer på egen hand, till exempel beordrade Barack Obama USA:s insats i Libyen 2011 utan godkännande från kongressen. Men den här gången varnar motståndarna för att anfallet mot Iran saknar en tydlig slutpunkt.
Därför försöker kritikerna nu tvinga fram en omröstning med stöd av den så kallade War powers-lagen – ett av få verktyg kongressen har för att sätta gränser när Vita huset agerar utan ett nytt mandat.
War powers-lagen, som antogs 1973 efter Vietnamkriget, ska tvinga fram insyn och kongressens godkännande när en president inleder militära insatser utan mandat – i praktiken med en tidsgräns på 60 dagar om kongressen inte säger ja.
Under helgen krävde demokraternas ledning att kongressen ska kallas in direkt nästa vecka för en snabb omröstning. Gregory Meeks, demokraternas tyngsta röst i representanthusets utrikesutskott, sade att han ”tar nästa flyg” tillbaka till Washington, och minoritetsledarna Chuck Schumer i senaten och Hakeem Jeffries i representanthuset drev på för en omedelbar votering. Kravet fick också stöd av enstaka republikaner som Rand Paul och Thomas Massie. Samtidigt är inte ens demokraterna helt eniga, vilket gör utgången mer osäker än partiledningen vill medge.
Vissa demokrater vill se mer underlag innan de binder sig vid en resolution. Andra, som senator John Fetterman, säger nej till att begränsa insatsen. På X skriver han: ”Hängiven demokrat här. Jag är ett stenhårt nej. Min röst är Operation Epic Fury.”
Både senaten och representanthuset väntas rösta om varsin War powers-resolution de kommande dagarna. Anledningen till att demokraterna vill ha snabba omröstningar är att de vill tvinga fram ett ja eller nej till fortsatt militärinsats innan Vita huset tar nästa steg i anfallet mot Iran.
Men även om demokraternas förslag skulle vinna omröstningen i kongressen blir det mest troligt en symbolisk seger. Donald Trump har möjlighet att lägga in ett veto mot kongressens beslut och då krävs det två tredjedelars majoritet för att upphäva vetot. Republikanerna har majoritet i både representanthuset och senaten, vilket skulle kräva fler än enstaka avhoppare för att demokraterna ska kunna köra över presidentens veto.
Trump har dessutom starkt stöd bland de flesta republikaner. Senator Lindsey Graham, från South Carolina, hyllar insatsen i Iran.
– När jag ser och följer den här historiska operationen är jag i beundran över president Trumps beslutsamhet att vara en fredens man, men i slutänden ondskans värsta mardröm.
Hela artikeln av Richard Fontaine, vd på Center for a New American Security, i Foreign Affairs.
-Pettersson är inte president eller militär men oavsett doktrin och militär styrka gick det inte så bra för USA i Vietnam, Irak eller Afghanistan. Hur det går i Iran återstår att se men ett land som till ytan är nästan fyra gånger större än Sverige med 90 miljoner invånare är ingen liten mumsbit även om en del av invånarna står på Trumps sida.
Trump använder nya metoder med varierande framgång. År 2017 och 2018 beordrade Trump missilangrepp mot Bashar al-Assads regim i Syrien och fortsatte USA:s militära operationer i Irak och Syrien mot Islamiska staten inklusive räden som dödade ISIS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi. År 2020 dödade amerikanska styrkor den iranske generalen Qasem Soleimani. Förra året inledde Trump ett krig mot Huthierna i Jemen, förstörde viktiga iranska kärnkraftsanläggningar och attackerade militanter i norra Nigeria. I år invaderade hans administration Venezuela för att gripa dess president Nicolás Maduro och i lördags inleddes en stor operation i Iran.
De amerikanska attackerna mot Iran 2025 och 2026 ägde till exempel rum medan förhandlingar pågick. Trumps administration ställde inga offentliga ultimatum till Soleimani eller Maduro. För Trump verkar våld inte vara något man bara ska använda när alla andra medel har uttömts, utan snarare ett av flera tillgängliga verktyg för att öka inflytandet, maximera överraskningen och skapa resultat.
Hur resultaten blir vet vi inte, men i Venezuela sitter den gamla regeringen kvar utan sin president.
I kriget mellan Iran och Israel-USA är minst tolv länder direkt indragna. Bahrain, Cypern, Irak, Iran, Israel, Jordanien, Kuwait, Libanon, Saudiarabien, Qatar, Förenade Arabemiraten och USA.
Trump kan bli hjälte om han lyckas störta Irans regering och få till fred i regionen och om han misslyckas kommer han garanterat att skylla på någon annan…

***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
@Henry ++P´, Vi minns flyktingkrisen 2015. De kom då de flydde undan förtryck och elände. Nu har flyktingarna möjlighet att åka hem och störta Irans makthavare och IRGC (Revolutionsgardet). Nu är alla flyg inställda till Mellanöstern. MEN kunde de gå hit kan de gå tillbaka för att rädda sina terroriserade vänner, det iranska folket. Lite nödhjälp kan ni få eftersom ni lyckas klara den långa marchen utan hjälp.
Trump går efter von Clauswitz: ”Krig är fortsättning på politiken fast med andra medel.”
Niklas R citerar: ”Krig är fortsättning på politiken…”
– och krig bör man vara förberedd på”
”Si vis pacem, para bellum” – Om du vill ha fred, förbered dig på krig.
9 × 19 mm Parabellum är en bra förberedelse. 9 mm patron m/39 blev man väl bekant med under värnpliktstjänstgöringen. 😉
Om besluten ska gå via Senaten och kongressen med så många inblandade, då är väl frågan om det går att hålla det hemligt.
Vad är sen tidsaspekten! Hur lång tid tar det?
Det existerar dubbelmoral när det gäller den amerikanska presidentens befogenheter:
”Under sin tid som USA:s president (2009–2017) genomförde Barack Obama flera militära interventioner och flyganfall utan ett formellt godkännande (”Authorization for Use of Military Force” – AUMF) från den amerikanska kongressen. Det mest framträdande exemplet var interventionen i Libyen 2011, men även drönarkrig i Pakistan och Jemen genomfördes utan ny kongressauktorisering.” (Google)
Verkar vara mer formellt att det skall gå genom kongressen först och inte tvunget att meddela kongressen. Sist det hände var 4:e Juni 1942.
The lack of formal war declarations by Congress since 1942 has led to a situation where presidents can engage in military actions without legislative approval, raising concerns about the balance of power between the executive and legislative branches. This trend has resulted in the U.S. frequently using military force abroad while avoiding the political costs associated with declaring war, which can limit Congress’s ability to effectively oversee military actions.
The last time Congress formally declared war was during World War II. This occurred on June 4, 1942, when Congress declared war against Hungary, Bulgaria, and Romania. This followed the earlier declaration against Japan on December 8, 1941, after the attack on Pearl Harbor.
Det enda som oroar mig är att konflikten inte sprider sig samt att inte flykting krisen inte upprepas från 2015👀✝️🇸🇪🙏