UTRIKES. Venezuelas väpnade styrkor har återigen hamnat i fokus för den globala uppmärksamheten. Efter att Nicolás Maduro har avsatts från makten av USA växer frågorna om huruvida militären fortfarande utgör en avgörande kraft eller har blivit en urholkad institution. I åratal sågs armén som ryggraden i den politiska makten i Caracas. I dag framstår dess verkliga styrka som betydligt mer osäker.
Enligt Danmarks Radio var Venezuelas militär en gång bland de mest slagkraftiga i Latinamerika. Under Hugo Chávez styrdes oljeintäkter till försvaret, ryska vapen köptes in och militärer placerades på nyckelpositioner i hela statsapparaten. Vapensystem som Su-30 jaktplan, T-72 stridsvagnar, S-300, Pechora och Buk luftvärnsmissiler, bärbara Igla-S-system och Kalasjnikovgevär – alla designade under sovjettiden – kommit att definiera Venezuelas konventionella militär, Bolivariska nationella väpnade styrkorna FANB:s image.
Strategin var lika mycket utformad för att säkra lojalitet som för att bygga militär kapacitet. Efter ett misslyckat kuppförsök 2002 utökade Chávez och senare Maduro kraftigt antalet höga officerare, skriver CNN.
Carlos Salas Lind, lektor vid Copenhagen Business School och expert på latinamerikansk politik, sade att tusentals höga befattningar skapades för att göra samordning mot presidenten näst intill omöjlig.
Stor på pappret. Med regionala mått mätt har Venezuela fortfarande en stor försvarsmakt. International Institute for Strategic Studies uppskattar att omkring 123.000 personer är i aktiv tjänst, fördelade på armén, flottan, flygvapnet och nationalgardet.
Därtill kommer reservister samt den bolivarianska milisen, en civil styrka vars storlek är omtvistad. Medan uppskattningar tidigare talade om hundratusentals, hävdade Maduro själv att miljontals kunde mobiliseras.
Ändå har storleken inte omsatts i effektivitet.
Utrustning och moral. År av ekonomisk nedgång har satt sina spår. En stor del av militärens materiel består av åldrande rysk utrustning som inte har underhållits ordentligt.
”När de blev attackerade fungerade ingenting”, sade Salas Lind och beskrev hur amerikanska helikoptrar kunde operera fritt över Caracas medan det venezuelanska försvaret inte reagerade.
Låga löner har ytterligare försvagat leden. Vanliga soldater tjänar så lite att lönen bara täcker en bråkdel av grundläggande levnadskostnader, medan generaler och höga officerare åtnjuter betydligt bättre villkor.
Förtroendet ifrågasatt. Korruption och interna splittringar har vuxit i takt med den ekonomiska krisen. En anmärkningsvärd detalj som Salas Lind pekar på är att Maduro i allt högre grad förlitade sig på utländskt skydd.
Amerikanska medier rapporterade att många av dem som bevakade den tidigare presidenten under räden var kubanska soldater, inte venezuelanska. The New York Times skrev att Maduro betraktade kubanska operatörer som ”erfarna och okorrumperbara”.
”Det tyder på att han inte litade på sitt eget militär”, sade Salas Lind.
Vem har inflytande nu. Trots sina svagheter förväntas militären fortfarande följa order uppifrån. Försvarsminister Vladimir Padrino López sade efter Maduros gripande att de väpnade styrkorna förblev lojala mot regimen.
Samtidigt har interimspresidenten Delcy Rodríguez signalerat öppenhet för samarbete med Washington, en omsvängning som kom efter samråd med höga befälhavare.
Salas Lind menar att budskapet är tydligt. Militären ser sig inte som kapabel att konfrontera USA, och dess prioritet är nu stabilitet under en övergångsperiod.
-Pettersson noterar att Venezuelas militär trots att de vetat om USA:s uppladdning sedan augusti 2025 inte kunde eller ville försvara sig mot ett par hundra amerikanska soldater på marken samt 150 flygplan och helikoptrar i luften. Det är också ett rejält nederlag för Ryssland att rysk militär som finns på plats och utbildar venezolanerna samt Ryssland och Kubas underrättelsetjänst som inte kunde skydda president Nicolás Maduro.
Märkligt är också att Donald Trump är tyst om den ryska närvaron i Venezuela. Putin har sagt att utländska soldater i Ukraina är en krigsförklaring.
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
Rysk militär utrustning lämpar sig inte för strid, endast till parader och att skrämma civilbefolkningen.
Alla socialistiska och muhammedanska diktaturer är korrupta med en stor korruption som genomsyrar hela samhället. Det är så diktaturen behåller sin makt.
Sedan fanns det inte bara venezuleansk militär, det fanns även kubanska elitförband på plats tillsammans med ett kompani putteterrorister.
Frågan är hur försvaret hade tänkt att försvara huvudstaden då det inte fanns några soldater med bärbara luftvärnsrobotar på plats, vilket är konstigt då Venezuela köpt mängder av dem. Inte heller något annat närskydd i form av kulsprutor eller tunga kulsprutor som hade gjort livet surt för dessa långsamma helikoptrar.
Venezuelas Militär kanske ville bli av med Maduro?
Ledningen för ett land måste se till att folket har det hyfsat. När detta brister tappar människor både lust och förtroende. Korrupta ledare med smutsig byk åker förr eller senare ut. Det går inte att missbruka sin ställning på andras bekostnad. Ett i grunden rikt land (olja) skall inte ha skenande inflation. Maduros presidentskap var dessutom illegalt. Den ekvationen går inte ihop. Lägg därtill knarkflödet som strömmade ut från Venezuela med president-dna; då är ”lyckan” fullständig!