ÅTERVANDRING. ”Det tycker vi är jätteintressant, det hade vi inte väntat oss”, säger stiftelsen Järvaveckans vd Ahmed Abdirahman. Stödet är starkast bland invandrare som bott i Sverige en kortare tid.

Det kraftigt höjda återvandringsbidraget har oväntat starkt stöd bland utrikesfödda som bor i utsatta områden. Det visar en ny undersökning från Indikator Opinion, beställd av stiftelsen Järvaveckan.

Från årsskiftet höjs bidraget från 10 000 kronor till 350 000 kronor per vuxen, enligt regeringens beslut

Enligt undersökningen är 39 procent av personer med utländsk bakgrund i utsatta områden positiva till höjningen, medan 30 procent är negativa. Stödet är starkast bland dem som bott i Sverige i mindre än fem år – där svarade 46 procent att de ser positivt på förslaget.

– Det tycker vi är jätteintressant, det hade vi inte väntat oss, säger stiftelsen Järvaveckans vd Ahmed Abdirahman till SvD.

Stödet för höjningen är störst bland Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas väljare (47 respektive 45 procent), och lägst bland Vänsterpartiets och Miljöpartiets väljare (52 respektive 60 procent negativa). Undersökningen genomfördes mellan 19 september och 26 oktober.

Dra in bidraget till kommuner som säger nej till återvandring.

Lidingö och Lidingökoalitionen tackar självklart ja till möte med den nationella samordnaren för arbetet med frivillig återvandring, Teresa Zetterblad.

Den som inte har lyckats eller inte vill bli en del av det svenska samhället ska självfallet få information och hjälp om hur man kan återvända hem. Det är långt ifrån självklart att alla som kommit till Sverige från alla världens hörn känner sig hemma här och med den svenska kulturen, eller att vårt lilla land skulle vara den naturliga slutstationen för hela jordens människor och kulturer.

Återvandringsbidraget infördes av Olof Palme, så det är i sig ingenting nytt eller kontroversiellt. Det har sedan 70-talet i Sverige funnits en insikt om att den som kommit hit så småningom längtar hem. Som en följd har vi lagt stora skattemedel på att invandrare ska få förkovra sig inom sitt hemspråk och egna kulturarv. Det som är nytt är att Tidöregeringen höjt ersättningsnivån till en rimlig nivå.

Ändå har en rad huvudsakligen S-ledda kommuner runt om i landet tagit tillfället i akt att försöka vinna falska godhetspoäng genom att ta avstånd från sin egen politik. Det finns ett inte så litet mått av både teater och självgodhet i påståendet att den svenska kulturen och det svenska sättet att leva skulle passa alla.

I värderingskartan World Value Survey kan man se att Sverige utgör en extrem outlier vad gäller värderingar så som religiös tro/sekularism, kollektiv/individ och överlevnad/självförverkligande. Det svenska samhället är faktiskt så pass extremt att axlarna i diagrammet har varit tvungna att dras ihop för att Sverige ens ska rymmas i samma bild som övriga länder i världen, eftersom vår individualitet, ateism och tilltro till staten helt saknar motstycke.

I den diametralt motsatta änden av skalan återfinner vi länder i Mellanöstern och Afrika som ligger allra längst ifrån oss svenskar värderingsmässigt. Att personer från dessa länder kan ha svårt att trivas och finna sig till rätta i Sverige och vilja bli en del av vårt samhälle är inte alls konstigt. Tvärtom.

De kommuner som nu stoltserar med att vägra möte med den nationella samordnaren slänger sig med trötta uttryck så som att ”alla behövs”. Men det stämmer tyvärr inte i det högteknologiska och högkvalificerade samhälle som Sverige är i dag.

Det är tyvärr inte så enkelt som att alla som vill jobba behövs, som de S-ledda styrena i bland annat i Malmö, Göteborg, Jokkmokk, Pajala eller Borås vill tro. Så ser helt enkelt inte behovet på arbetsmarknaden ut i dag. I stället måste varje individ anpassa sig och uppgradera sin kompetens för de jobb som finns. Och det är långt ifrån lätt att lära sig det svenska språket och göra sig anställningsbar om man exempelvis inte lärt sig läsa eller skriva på det egna språket, eller tycker att Koranen är ett viktigare rättesnöre än den svenska lagboken.

Om man dessutom inte önskar bli en del av vår svenska kulturella gemenskap eller att ens barn ska bli svenskar med samma rättigheter och friheter som svenska barn, så kan det vara så att man trivs och mår bättre i sitt eget hemland.

Föga förvånande tycks denna brist på insikt hos de lokala vänsterstyrena gå parallellt med stora integrationsproblem och kriminalitet, och även behovet av höga statsbidrag från det kommunala utjämningssystemet för att kommunen inte ska gå omkull. Ändå vill man alltså inte göra något åt problemen.

Vi på Lidingö ställer oss därför frågande till varför Lidingöborna fortsatt ska tvingas betala över en miljard kronor per år till dessa kommuner som påstår sig sakna integrationsproblem och som tvärtom påstår att allt går som tåget.

Lidingö välkomnar därför ett möte med den nationella samordnaren Teresa Zetterblad för att stärka förutsättningarna för frivillig återvandring. Samtidigt anser vi att kommuner som inte vill ta tag i sina utanförskapsproblem inte heller ska få bidrag från det kommunala utjämningssystemet, i varje fall inte från Lidingö, samt att Lidingö fortsättningsvis ska kunna anvisa nyanlända som inte integrerat sig på Lidingö inom den tvååriga etableringstiden till dessa kommuner.

Daniel Källenfors (M), kommunstyrelsens ordförande Lidingö 

***

• Pettersson på Facebook
• Petterssons på X

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

• Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
• Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.

Du kan även  SWISHA till 0760 858 480

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168