PUPLIC SERVICE & AKTIVISM. Widar Andersson är tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna och tidigare chefredaktör och politisk redaktör för Folkbladet. Han skriver krönikor ur ett oberoende socialdemokratiskt perspektiv, denna gång på NT.se.
Widar Andersson: Vi som vill ha ett starkt public service kommer att bli svikna
Chefer som inte förstår var de arbetar. Som om Hamas inte fanns. – Aktivism och journalistik är olika saker.
Nyligen publicerade Expressen en debattartikel där cirka 500 ”journalister, författare och skribenter” undertecknat en text där svensk media anklagades för att medverka till Israels ”folkmord” i Gaza. Medias medverkan bestod enligt undertecknarna i en underrapportering av människors vidriga förhållanden i Gaza som Israels gjordes ensamt ansvariga för. I uppropet nämns inte med ett ord att den andra krigförande parten är den islamistiska terrorgruppen Hamas som knappast gjort sig känd för vare sig humanitet eller pressfrihet.
När uppropet publicerades gjorde det mig först beklämd. Att journalister uppträder som aktivister och skriver under enögda debattartiklar och upprop är förstås ett otyg. Den seriösa och i viss mening samhällsbärande nyhetsjournalistikens hela berättigande och trovärdighet bygger på en stark strävan om oberoende och opartiskhet. Journalistens uppdrag i seriös media är att rapportera så brett, faktaunderbyggt och allsidigt som möjligt om vad som händer och sker. Den som vill vara journalist i seriös media skriver kort sagt inte under upprop. Svårare än så är det inte. Och det gäller alldeles oavsett vad de handlar om.
När jag i lugn och ro tittade lite närmare på uppropets undertecknare så bestod förvisso delar av min beklämdhet. På ett allvarligt område förstärktes också sorgen över uppropet. Men i det stora hela kunde jag konstatera att det var ytterst få nyhetsjournalister i seriös media som undertecknat uppropet. Av de cirka 500 undertecknarna är det endast ett tjugotal personer som sticker ut som allvarligt problematiska. Allra allvarligast är förstås att ett antal journalistiska medarbetare inom den skattefinansierade radion och teven har skrivit under ett upprop som tydligt tar ställning för den ena parten i en pågående konflikt som deras redaktioner dagligen rapporterar om. Det tyder på mycket dåligt omdöme och på minst sagt dålig förståelse av vad ett arbete inom public service media kräver. Samma kritik kan med all rätt och tyngd riktas mot de medarbetare på TV4 som ställt sig bakom uppropet. TV4 har genom statliga beslut och tillstånd en särställning i den svenska medielandskapet. Vilket gör att kraven på opartiskhet och journalistiskt oberoende är extra stora även för TV4.
Det värsta av allt är dock de ansvariga chefernas agerande efter att uppropet publicerats. Chefernas bortviftande av kritiken mer än antyder att inte heller de ansvariga inom public service förstår vad de arbetar med och vilka krav deras ansvar ställer på dem. Vilket i sin förlängning kommer att bidra till att public service undermineras än mer i breda folklager. Här krävs insikter om att hoten mot public service främst inte kommer utifrån utan inifrån. Omoget och räddhågat ledarskap i staten och i de skattefinansierade mediebolagen kan starkt bidra till att public services mycket viktiga samhällsroll kan komma att avvecklas.
Uppropets övriga undertecknare utgörs mer eller mindre av det traditionella vänstertyckargänget som har uppropsundertecknande som en del av sina dna. Här återfinns till exempel en hel del åsiktsskribenter från kultursidor och vänsterpress. Huvuddelen av debattörerna står som ”journalister” utan angiven arbetsplats, som ”frilansjournalist”, som ”f.d. Journalist” eller som ”pensionerad journalist.” Poetskrået är också väl representerat och även enskilda statsvetare på vänsterkanten har smugit sig in.
Det är givetvis illa nog att människor med anknytning till journalistyrket inte förstår skillnaden mellan aktivism och journalistik.Men allvarligast av allt är att även de ansvariga inom public service inte förstår vad de arbetar med. Att de inte bestämt ingriper mot medarbetarnas aktivism när det gäller Mellanösterns konflikter innebär att de har kastat all sin auktoritet som ledare överbord. Med sådana chefer kommer bara ont att bli värre. Och vi som så gärna vill ha ett starkt public service riskerar att bli svikna.
Widar Andersson är tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna och tidigare chefredaktör och politisk redaktör för Folkbladet. Han skriver krönikor ur ett oberoende socialdemokratiskt perspektiv.
Kullerbytta när Sveriges Radio försvarar sig
Public services budget 2025 och 2024 inom parentes. De vänsterblivna partierna påstår att Tidöpartierna slaktar public service, fakta talar om något annat.
￭ Sveriges Radio: 3.397.400.000 kronor (3.331.800.000 kronor)
￭ Sveriges Television: 5.565.900.000 kronor (5.456.800.000 kronor)
￭ Sveriges Utbildningsradio: 491.400.000 kronor (481.800.000 kronor)
￭ Summa: 9.454.700.000 kronor (9.269.400.000 kronor)
-Pettersson ser att statsministerns lön från 1 juli 2025 är 204.000 kronor i månaden. Ingen tjänsteman i ett statligt bolag eller skattekontrollerad organisation borde tjäna mer, det är orimligt. Speciellt när sådana som Benkö och Lagercrantz säger att det inte går att spara i organisationen. Hur hög är lönen för cheferna under vd?
Vattenfalls vd Anna Borg tjänar 1.539.000 kronor i månaden plus förmåner. Vattenfall ägs till 100 procent av svenska staten.
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
Widar Andersson är en strimma av ljus i det socisldemokratiska mörkret. Jag har inte koll på allt han sagt och skriver men det jag har läst för tankarna till sossarna på 1960-talet före Palme och 68-vänstern. Den politik som regeringen Erlander förde var i stort bättre än den de senaste så kallade borgerliga regeringarna fört.
Efter Palme och 68-vänstern girade hela det politiska spektrat dikt babord, även de borgerliga partierna. Minns Bildt och Westerberg som undanröjde stoppet som Lööw och Carlsson infört för kosovoalbaner. Minns Reinfeldts överenskommelse med de gröna khmererna. Se Kristerssons impotens när det gäller för svenska folket viktiga frågor.
Politik har blivit yta utan innehåll och ser man på raden av de senaste statsministrarna så förstår man varför.
Det är omöjligt att vara objektiv. Bloggen kan ju försöka.
Vi har under hela mitt liv utsatts för en intensiv propaganda mot nedskräpning.
Bönderna måste sätta upp stora stenar för att hindra företagare att lämpa avfall i skogen. Kolla på rastplatser mycket avfall från hamburgerrestauranger.
Så det är skillnad på handling och vad som är bra.
OM Sverige ska ha en chans att bli ett normalt Land krävs att vi får en eller ett par Rikstidningar som företräder SVENSKARNAS INTRESSEN som motvikt till dagens presstödsstyrda propagandablad .
Och ett NEW PUBLIC SERVICE som motvikt till Socialdemokraternas SVT och SR .
Konsekvensneutralitet?