Arabisk glädje över attackerna mot Iran

UTRIKES. De israeliska attackerna mot Iran möts med skadeglädje hos många i arabländerna, skriver The Economist. Iran har i årtionden finansierat och beväpnat miliser i regionen: Hizbollah i Libanon, huthierna i Jemen och en mängd grupper i Irak. Tanken var att de skulle fungera som en garant mot israeliska och amerikanska attacker mot Iran. Men med tiden blev miliserna omöjliga för Iran att kontrollera. Bland annat mördade de en libanesisk premiärminister och utpressade miljardbelopp i dollar från centralbanker.

I Iran hängs oppositionella, bögar och andra motståndare till regeringen från byggkranar

Ingenstans är bristen på sympati större än i Syrien, där Bashar al-Assad aldrig kunnat bli kvar så länge vid makten utan stöd från Iran.

Den ständiga trenden på sociala medier i Libanon är videor av ballistiska missiler som slingrar sig över natthimlen. Projektilerna, avfyrade av Iran mot Israel, har varit den dramatiska bakgrunden till hemmafester, middagar ute och till och med några bröllop. Några av de som delar sådana klipp är glada över att se attacker mot Israel, som förde krig i Libanon förra året. Många andra är helt enkelt lättade över att missilerna är på väg någon annanstans. Det senare är en ny känsla, inte bara i Libanon utan i hela arabvärlden. Ett regionalt krig har brutit ut – men för en gångs skull involverar det inte arabiska länder, i varje fall inte för tillfället.

Det har funnits föga sympati för Israel, vilket inte borde vara någon överraskning: dess brutala taktik i Gaza under de senaste 20 månaderna har förvandlat även några av dess tidigare arabiska beundrare till skarpa kritiker. Scener där ballistiska missiler kraschar in i Tel Aviv, Haifa och andra städer har för vissa tittare i regionen sett ut som en liten gnutta karma. Vad som kanske är mindre uppenbart är bristen på sympati för Iran också.

Islamiska republiken Iran har i årtionden beväpnat och finansierat miliser i arabiska länder: Hizbollah i Libanon, Huthierna i Jemen och otaliga andra i Irak. De var avsedda att fungera som Irans framåtriktade försvar, en försäkring mot israeliska eller amerikanska attacker. Med tiden växte de till okontrollerbara styrkor: Irans miliser mördade mängder av kritiker, inklusive en tidigare libanesisk premiärminister, utpressade miljarder från statskassor och utförde attacker mot grannländer, bland dem Saudiarabien och Förenade Arabemiraten (UAE).

För många i Levanten och Gulfen var Iran en mäktig och hatad hegemon – tills det plötsligt inte var det. Den lätthet med vilken Israel penetrerade Irans säkerhetstjänster har varit en källa till både förvirring och glädje i regionen. Islamiska revolutionsgardet (IRGC), den iranska maktens förtrupp, knöt sina krokar i arabländerna; ironiskt nog misslyckades de med att märka det eftersom Israel gjorde detsamma i sin egen bakgård.

Ingenstans är skadeglädjen starkare än i Syrien, som just har kommit ut ur ett decennium långt inbördeskrig mot Bashar al-Assads regim. Assad, som flydde landet i december, hade inte kunnat överleva så länge utan hjälp från Iran, som skickade IRGC och allierade miliser för att stötta hans regim.

Några av de iranska befälhavare som mördades av Israel den 13 juni spelade en central roll i kriget i Syrien, som dödade mer än en halv miljon människor. Syrierna var snabba med att fira deras död. En man tog med sig en godisask till den iranska ambassaden i Damaskus, som har varit stängd sedan Assad flydde. En annan skämtade om att det förmodligen var den enda säkra delen av iranskt territorium – eftersom det var tomt. Efter ett decennium av brutalitet är det svårt för någon att avundas syrier sådan morbid humor.

För de flesta är detta dock krig som en åskådarsport. I början av Iran-Irakkriget på 1980-talet önskade Menachem Begin, Israels premiärminister, båda sidor lycka till. Man hör liknande känslor från arabiska publiker idag: sociala medier är fulla av skämt om att duka fram snacks och drycker för att titta på ”matchen” varje kväll, medan Israel och Iran utväxlar skottlossning.

Tonläget är en helt annan på pan-arabiska nyhetskanaler. Al-Jazeera, den qatarfinansierade nyhetskanalen, har i stort sett visat sympati för Iran i sin bevakning. Det är lätt att förstå: Kanalen är fientlig mot Israel, och Qatar har länge försökt upprätthålla hjärtliga relationer med Iran, med vilket de delar ägandet av det enorma gasfältet South Pars i Persiska viken. Men tonläget har också oväntat mätts på saudiarabiska kanaler. Ideologi är inte en faktor där. Saudierna har länge sett Iran som sin ärkefiende. För tre år sedan, när Iran utbröt i protest mot regimen, bevakade deras medier ivrigt oroligheterna: även små demonstrationer i avlägsna byar blev breaking news-nyheter.

Idag är dock saudierna oroliga för att ställa till motstånd mot sin regionala granne, ifall Iran skulle skylla kungariket för att ha hetsat upp kriget och besluta sig för att attackera det (som de gjorde 2019). De har försökt att inte uppehålla sig vid den iranska regimens sårbarhet. Om regimen faller kan dock tonläget i Gulfen vända: saudisk respekt för Iran är taktisk, inte uppriktig.

Kriget i Iran har undanröjt alla kvarvarande tvivel i regionen om Israels regionala hegemoni. ”Israel är skrämmande och mäktigt, och det bekräftar dag efter dag att det är en mästare på militär och underrättelsenivå”, skrev Abdulkhaleq Abdulla, en emiratisk akademiker som är en av sitt lands mest frispråkiga kritiker av Israel. Ändå är dess växande styrka en källa till växande oro, även i länder som Förenade Arabemiraten, Israels närmaste arabiska allierade.

Israel har visat sig kunna krossa sina fiender – först de arabiska, nu perserna. Men landet verkar ointresserat av att samarbeta med vänner för att bygga en mer stabil regional ordning. Kriget i Gaza fortsätter att pressa på, en källa till elände för palestinier och ilska i hela arabvärlden. Kriget i Iran riskerar att dra till sig andra länder. ”Israel blir den främsta källan till instabilitet i regionen, en position man brukade dela med Iran”, oroar sig Mohammed Baharoon, analytiker i Dubai. Gulfstaterna, i synnerhet, vill ha stabilitet och lugn; Israel verkar erbjuda allt annat än det.

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

  • Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
  • Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168

3 thoughts on “Arabisk glädje över attackerna mot Iran”

  1. Misstänker det bara är en tidsfråga innan SVT, SR och resten av vänstern börjar sörja över Iran och sedan klaga på Israel för att de bombat Iran…

    38
  2. Reagerade lite på: ”Israel har visat sig kunna krossa sina fiender – först de arabiska, nu perserna”

    Jag tror inte att perserna är några stora fiender till Israel, utan detta sköts av araberna som invaderade Persien på 600 talet.

    27
    2
  3. Ja nu finns en höjlighet att rensa iran från mullor,
    Det kan faktiskt stabilisera värsläget om man drivit bort religiösa terrorist grupperingar.
    Den som använder svärdet , skall också förgöras av svärdet,

    31
    3

Kommentera