Om kolonialism kan man säga mycket och det har det genom åren gjorts. Kolonialism förknippas inte sällan med slavhandel och förtryck. Detta med all rätt, men är det hela sanningen? Jan-Olov Sandgren tar på Det Goda Samhället upp en artikel som förbjöds för att den till stora delar visade en annan bild.

Det var ursprungligen Kvartal som tog upp artikeln i två delar. De finns att läsa bakom betalvägg, men Jan-Olov Sandgren sammanfattar den på ett bra sätt.

Artikeln, skriven av den kanadensiske professorn Bruce Gilley, finns att läsa i sin helhet här. Den publicerades i en tidskrift 2017 och möttes med en storm av protester, medarbetare som sade upp sig och dödshot mot redaktionen. Orsak? Artikeln visade upp en bild av kolonialism som ingen talar om. Att länder som koloniserats visat upp en bättre ekonomisk utveckling än de som inte gjort det.

Det finns ingen tvekan om att bakom den kolonialism vi kunde läsa om redan i skolan fanns förtryck, övergrepp, slavhandel och annat vi förknippar med detta. Fast ett mynt har väl sällan bara en sida?

Gilley tar upp en rad exempel som bevis för att kolonialismen i t.ex. Afrika inte bara var till ondo för ursprungsbefolkningen. Européerna tog med sig kunskap, uppfinningar, utrustning, spenderade pengar och såg till att det skapades ordning i länder som präglades av inbördeskrig, konflikter och allmän oordning. Gilley nämner också en rad exempel på hur utvecklingen istället avvecklats när européerna lämnade över styret till en lokal regering.

Det är en intressant läsning, men det är lätt att förstå hur kontroversiell den blev när den publicerades. Man har i alla år visat upp en sida av myntet. Den sidan finns, ingen tvekan om det. Den andra sidan av myntet finns också, även om den för många är mer obekväm.

Ta Zimbabwe som exempel. Det afrikanska landet som britterna koloniserade 1893 – 1965 och som förr hette Rhodesia. 1979 lämnade britterna över makten och 1980 utropades självständighet. Samma år beordrade den valda premiärministern, Robert Mugabe, ett massmord på 20 000 oppositionella. I mitten av 90-talet vände ekonomin brant ned med kraftigt ökad arbetslöshet, inflation och minskad export som följd. Än sämre gick det år 2000 när landet införde en reform där regeringen beslagtog mellan 4 000 och 4 500 gårdar från vita farmare som sedan delades ut till jordlösa svarta och regeringstjänstemän. Följden blev att produktionen halverades och ekonomin rasade.

Sajten Zimembassy, som är en länk mellan Zimbabwe och Sverige, beskriver landets ekonomi där man tar upp den utbredda korruptionen, avsaknaden av effektivitet inom näringslivet, eftersatt infrastruktur, sjunkande BNP och det faktum att produktionen inom jordbruket rasat sedan landet konfiskerade landets gårdar från vita farmare. Just det sistnämnda tog SR upp i en sändning 2023 där man berättar om hur många av de vita farmare som tvingades lämna landet, valde att starta upp i Zambia där man nu upplever en jordbruksboom. Zimembassy skriver också att Zimbabwe är rikt på naturtillgångar och borde kunna blomstra, men uppenbart är man inte kapabla att hantera detta.

Sajten SO-rummet skriver om kolonialism och att endast två afrikanska stater har en bakgrund av att inte varit koloniserade. Etiopien och Liberia. De har det gått bra för?

När det kommer till kolonialism talas det bara om européerna som lade stora delar av världen under sina fötter. Sällan nämns den arabiska, som förvisso inte var lika omfattande, men icke desto mindre påtaglig. Algeriet och Somalia är två länder dit araberna kom först. Den arabiska slavhandeln är sällan uppe till diskussion, men den fanns och var lika omfattande som den europeiska. Fast all ondska i världen är den vita människans fel – det vet ni väl?