I Orions anda

FÖRSVARSMAKTEN. Svenska Försvarsmakten är inte bara syltryggar och Pride-parader, har bloggen skrivit tidigare trots att en del kommentatorer klagar och gnäller, jag undrar vilka människor de umgås med. I grekisk mytologi är Orion en jättelik jägare. På K 4 i Arvidsjaur finns inga jättar, men vad de sex jägarna genomförde under Orionpatrullen är kolossalt: hundratals kilometer på skidor under tre veckor, helt utlämnade till sin egen och gruppens förmåga och materiel.

Norrlands dragonregemente – Sex norrlandsjägare genom fjällvärlden, i obanad terräng, med bara det de själva kan bära med sig och varandra att förlita sig på. Foto: Johanna Walldén/Försvarsmakten

Strid i subarktisk miljö är en förmåga inom Försvarsmakten som många förband övar. På K 4 har man tagit det ett steg längre: det är något som alla besitter, men några är ännu mer kompetenta i detta.

Som de sex anställda jägarna på första skvadron, som under Operation Orion – en del av hela förbandets storövning – får följande uppdrag: ”Framryck på skidor långt bakom fiendens linjer, utför ett inhämtningsuppdrag för att sedan leda in stridsflyg i syfte att förstöra ett av fiendens högvärdiga mål.”

Bakom den meningen ligger dock lite mer. Som att de inte får nyttja leder eller vägar, bara ta sig fram i obanad terräng. Undvika bebyggelse. I möjligaste mån välja terrängpartier där fienden inte tror att det går att ta sig fram. Och helst ta sig fram i sämsta tänkbara väderlek, när till exempel spaningsdrönare inte kan flyga.

Autonom utmaning

Tillförsel av materiel är uteslutet. Allt ska medföras i de pulkor som de själva drar. Vid start väger pulkorna cirka 80 kilo styck, packade med 40 kilo mat per person – ”vi kommer äta 6500-7000 kilokalorier varje dag men räknar kallt med att gå ned i vikt” säger en av deltagarna samt 30-35 kilo vapen, gruppmateriel, sprängdeg, radiomateriel plus 25 kilo buren personlig utrustning. Under patrullen ska deltagarna också fälttesta olika typer av försöksutrustning. Sist men inte minst medförs några små videokameror så de själva kan dokumentera patrullen – i den film som nu kan ses på YouTube.

Distansen? Minst 30 mil.

”Dags att spränga järnväg”

Den 25 februari ger sig de sex deltagarna iväg. Snart stöter de på de första utmaningarna i form av bortblåst snö, vilket gör skidandet svårare. Och terrängtyperna skiftar, allt från snårig småskog till branta partier där pulkorna måste firas ned.

Sen möter de något som jägarförband gillar: järnväg.

– Infrastruktur som järnväg kan vara oerhört viktig för fienden, till exempel för att kunna försörja och transportera sina förband. Förstörelsen av den skapar stor effekt. Och det finns gott om väldigt viktig järnväg på Nordkalotten, säger en av jägarna med ett leende.

Multidomän möjlighet

Patrullens huvuduppgift är dock att leda in två JAS-flygplan mot ett för fienden högvärdigt mål via den JTAC-förmåga som gruppen har. JTAC står för Joint Terminal Attack Controller och med sådan kan de inte bara leda in kollegor från svenska flygvapnet utan också allierat flyg eller långräckviddigt raketartilleri.

– JTAC är en mycket viktig förmåga för att vi ska kunna genomföra våra operationer på marken. Och vi måste kunna göra det både i subarktisk miljö och södra Sverige. Eller i ett annat Nato-land, säger Ewa Skoog Haslum, viceamiral och chef för Försvarsmaktens operationsledning.

Med målet bekämpat kan också patrullen bekräfta bekämpningens framgång, för att sedan börja återfärden.

Jägarliv

Frostklumpar i sovsäcken. Gula blåsor på kinderna. Och djupfrysta kängor. Livet efter några veckor på patrull kan te sig vedervärdigt för 99 procent av mänskligheten. För de sex och deras gelikar är det dock en utmaning värd att uthärda. Det – och gruppdynamiken.

– Samarbetet inom gruppen är det avgörande för framgång. Det vet vi sedan tidigare men det blir extra tydligt under en sådan här övning, säger gruppchefen Oscar Silvergran.

Därför är det med visst vemod i rösten som en jägare konstaterar att snart är patrullen slut: Inget mer ”Sir Väs”-snarkande, ingen kollega som kryper lite för nära på nätterna.

500 kilometer

– Det transparanta slagfältet är mer aktuellt än någonsin, det visar det pågående kriget i Ukraina. Vi behöver såklart anpassa oss till detta även på K4, så Operation Orion kommer noga utvärderas. En sak vet vi. Nästa utmaning, nästa patrull ser inte ut såhär, men vi har lärt oss massor, säger skvadronchef William Malm.

Så hur långt rörde sig Orionpatrullen under de 22 dagarna? Svaret ges i filmen, på ett lakoniskt sätt: ”Om man ändå ska skida 40 mil, kommer vi ha tid att skida 45. Och 50 mil smakar bättre i munnen.”

50 mil. Från Merkenes vid norska gränsen, via Padjelanta, genom Kebnekaiseområdet, längs Torneträsk, mot finska gränsen för att avslutas i höjd med finska Mounio.

Det är samma sträcka som mellan Arvidsjaur och Natos östra gräns.

Norrlands dragonregemente – K 4

Orionpatrullen – Jägarnas 500-kilometersmarsch genom Nordkalottens vildmark

Strid i subarktisk miljö är en förmåga inom Försvarsmakten som många förband övar. Vid K 4 i Arvidsjaur har man dock tagit det ett steg längre. Under Operation Orion – en del av förbandets storövning – får sex anställda jägarna på första skvadron följande uppdrag: ’Framryck på skidor långt bakom fiendens linjer, utför ett inhämtningsuppdrag för att sedan leda in stridsflyg i syfte att förstöra ett av fiendens högvärdiga mål.’

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

  • Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
  • Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168

9 thoughts on “I Orions anda”

  1. I början på 70-talet gjorde jag lumpen på Fallskärmsjägarskolan. Januari till en bit in i april låg vi i Kiruna.

    Vi hade också en treveckorspatrull ute. Belöningen vid målet var dusch (och trerättersmiddag på finrestaurang).

    De verkar utföra samma uppgifter som vi gjorde och på samma sätt – med smidigare utrustning.

    Vikten av information om fienden och fältförhållanden har blivit allt större under lång tid. Skall man manuellt spana och sabotera 20 mil bakom fiendens linjer gäller fallskärm för att ta sig dit. Hem blir det – skidor, pulka, förfrysning och oceaner med svett.

    Och konsten att göra sig osynlig. Ständiga avhopp, spårstädning med granris, backa i egna spåren följt av avhopp vid noga valt ställe, tyst överfall på förföljare och högsta fart. Förutom då man låg blickstilla i timmar tills mörkret kom och det var möjligt att dra sig ur.

    Det gick att sova i minus 47 och frystorkad mat smakade inte bra på tionde dygnet. Däremot levande höns i ett uthus som vi själva fick nacka och tillreda.

    Det viktigaste av allt var att kunna lita på de andra.

    700 sökte vid mönstringen. Vi var 13 sergeanter som muckade efter 15 månader.

    Alla gick att lita på, var ödmjuka men visste vad de kunde.

    12
    • Undrade, det finns mängder med duktiga tjejer i Försvarsmakten men det gäller att sätta rätt person på rätt plats.

      4
      2
  2. En tuff prestation! Svenska vikingar! Har man sett ”Max Manus” – den norske hjälten – så visst finns det tuffa människor. Med en övertygelse som driv. Vilket jag beundrar.

    12
  3. Säkert jättefina kunskaper under Finska vinterkriget.

    Men jag förstår jag inte riktigt nyttan med det idag, mer än att det säkert är en trevlig hobby för dom deltagande.

    2
    13
  4. Vet inte om det hjälper att vi har några dussin elitsoldater som är hardcore när majoriteten kommer skita ner sig och knäböja när granaterna haglar och kroppsdelar flyger i luften

    9
    5
    • och alla sånna som jag som inte riktigt förstår vad det är jag ska försvara. Kalifatet Sverigeistan?

      För vad spelar det egentligen för roll om jag betalar min skatt till Magdalena, Kristersson eller Putin?

      7
      8
  5. Alldeles i början av 80-talet så låg jag på K4 , då var allt nytt och fräscht men ganska tufft var det ändå !

    Nu är jag gammal och som ser illa , hör illa och luktar illa ! 😝

    20

Kommentera