Vänstern är något av hyckleriets okrönta kungar/drottningar. De kallar sig antirasister, men går just nu ut på gator och torg med rasistiska budskap riktade mot judar. De kallar sig feminister och ger sitt fulla stöd till HBTQ-personer, samtidigt som de mangrant står upp för en religion som förnedrar kvinnor och förbjuder HBTQ. Här är en historia om en av dessa hycklare.
Under ett antal år hade jag en arbetskamrat som man lite föraktfullt, men sanningsenligt, kan kalla vänsterfeminist. Hon var snäll, trevlig på sitt sätt, men lite udda. Framför allt var hon en hycklare av stora mått.
Här följer tre av många exempel som fick mig och andra arbetskamrater att kalla henne just hycklare.
Ett: Chefen på företaget såg för några år sedan till att samtliga anställda skulle utbilda sig i LEAN (en arbetsmetod som hämtats från Toyota och som ska resultera i större lönsamhet). Man anlitade en person utifrån som i varje grupp skulle leda utbildningen tillsammans med respektive gruppchef.
Utbildningen varade till och från i tre dagar. Efter denna föreslog gruppchefen, med rötterna i forna Jugoslavien, att vi skulle ta en gemensam fika på fredagseftermiddagen och säger till gruppen att ”någon av er tjejer kanske kan baka något till kaffet”. Vi såg hur min arbetskamrat vänsterfeministen skiftade ansiktsfärg från vitt till rött och så utbrister hon högt: ”Det är inte en uppgift bara för tjejer. Varför kan ingen av killarna baka”?
Nu köptes det in fikabröd. Det här var dock något som min arbetskamrat vänsterfeministen ältade i veckor och alla mötte hennes tjat med en djup suck. Till slut tröttnade en av grabbarna och utbrast under en frukostrast. ”OK, jag kan baka något till fredagsfikat om du kommer hem till mig på lördag och byter till vinterdäck på min bil”. Så blev det nu inte och efter dessa ord uteblev ältandet om vem som bär ansvar för vad.
Två: Som vänsterfeminist är man förstås engagerad i klimatfrågor. Min arbetskamrat vänsterfeministen var inget undantag. Ett ständigt tjat om klimat, miljö och detta redan innan en viss Greta gjorde entré i manegen. Samtidigt som hon ältade klimat- och miljöfrågor, tillhörde hon de som satte sig ensam i en bensindriven bil när hon åkte till och från arbetet. Hon gick inte, hon cyklade inte och hon tog inte bussen. Trots att hon bodde så pass nära att hon hade möjlighet att använda sig av samtliga tre färdmedel.
Det som dock gjorde att min arbetskamrat vänsterfeministen visade prov på sitt hyckleri, var att hon älskade långväga resor. Under de år hon jobbade hos oss, satte hon sig i ett plan och flög i turordning till Kambodja, Sri Lanka, Peru och Maldiverna. Bara för att hon ville, hade råd och för eget nöjes skull.
Tre: Jag skrev att min arbetskamrat vänsterfeministen var en lite udda figur. Som den feminist hon var och säkert fortfarande är, kände hon sig ofta kränkt och förnedrad av män. Hon gjorde sig känd för sin något avoga och negativa inställning till det manliga könet…om nu inte männen ifråga hade annan hudfärg än vit vill säga. Hon kunde rasa om någon sade något ”rasistiskt” (negativt) om män med invandrarbakgrund.
När min arbetskamrat vänsterfeministen slutat, kom de på olika håll fram att hon ofta satt inne hos gruppchefen, personalchefen, fackordföranden och med gråten i halsen förkunnade att hon utsatts för diverse kränkningar och nedvärderande ord från namngivna män på företaget.
Det något komiska i detta var att samtliga män hon genom åren namngav, var arbetskamrater med invandrarbakgrund. Polen, Ungern, Bosnien, Peru och Chile.
Jag tror många av er känner igen typen som beskrivs ovan. De vänsterfeminister ni möter på gatan, ser i media och kanske på arbetsplatsen. Att de ger ordet ”hyckleri” ett ansikte står utom allt tvivel.
Om ni undrar. Nej, få om ens någon, var ledsna när hon slutade.
”Moral kan alltid klandras – inte min – men alla andras”/klassiskt citat från 60-talet.
Många av dessa feminister är sura,bittra,humorbefriade och lättkränkta kvinnor .Varför kan man inte arbeta för att kvinnor ska ha lika rättigheter som män i arbetslivet ex.utan dessa mindre smickrande egenskaper ? Sedan är det ju så att man i hemmet delar på arbetsuppgifter.Ex.däckbytet och gräsklippning m.m.Den som är bäst på en sak utför den utan en massa gnäll och millimeterrättvisa i onödan.En del män är suveränt duktiga i köket medan kvinnor kan vara hejare på teknik.Detta problematiserande hela tiden är otroligt gnälligt och tjatigt till leda.
Ojojoj vad man känner igen företeelsen. Ett annat vanligt beteende är att vara generös med andras pengar t.ex skattepengar. Men det finns ljuspunkter . Det skenheliga feministiska beteendet är på retur . Godhetsteatern är genomskådad .
Dessbättre .
Det finns minst en sån på varje arbetsplats….tyvärr…