Jobba mer, det är budskapet från Pensionsmyndighetens nya generaldirektör. Hur illa rimmar det med verkligheten?
Löntagare som kommit upp i åldern ska påverkas att jobba längre upp i åldrarna och ungdomar ska uppmuntras att börja jobba tidigare. Det är ganska beska besked som Anna Pettersson Westerberg, ny generaldirektör på Pensionsmyndigheten kommer med. Dagens Industri (betalvägg)
Att svenska löntagare uppmanas att jobba mer, samtidigt som de rödgröna partierna kräver kortare arbetstider, kan för många te sig paradoxalt. Med all respekt för Pettersson Westerbergs kunskap, tror jag inte att hon någonsin arbetat med tunga, stressiga och slitsamma jobb. Fråga en undersköterska, en verkstadsarbetare, rörmokare, byggnadsarbetare, städerska, grovjobbare m.fl. vad de anser om höjda pensionsåldrar. Det finns gott om yrkesgrupper där män och kvinnor ärr utslitna redan innan 60 års ålder.
Nästa märkliga påstående från generaldirektören är att unga måste ut i arbete tidigare än idag. Visst, de som har råd ger sig gärna ut på jorden runt resor efter gymnasiet och lever loppan något eller några år innan de fortsätter sina studier, men är det bara de hon åsyftar eller ska ungdomar välja kortare studier för att istället börja arbeta tidigare? Hur står det i förhållande till de allt större krav på utbildning som idag ställs?
Det i mina ögon märkligaste uttalandet från Pettersson Westerberg är ändå att ”den högre medellivslängden belastar pensionssystemet”. Anna Pettersson Westerberg är förvisso generaldirektör, tjänar 140 000 i månaden och borde givetvis veta mer än lilla jag. Är det verkligen medellivslängden och inte det faktum att vi har en alldeles för hög arbetslöshet och att alldeles för många inte når upp till de år som krävs för att få ut full pension?
Dagens Industri skrev 2021 att pensionskostnaden förr utrikesfödda är en tickande bomb.
”Vissa kostnader kan antas öka markant över tiden. Pensionsmyndigheten prognostiserar till exempel att pensionskostnaderna för grundskyddet för utrikes födda kommer att stiga från dagens 4,1 miljarder (Pensionsmyndigheten, 2017) till elva miljarder 2030 för att 2060 uppgå till hela 69 miljarder. Enligt prognosen kommer kostnaderna enkom för grundskyddet motsvara 1,2 procent av BNP”
Den rapporten borde få många att sätta morgonkaffet i fel strupe. Varför talar man inte om detta faktum i de politiska korridorerna? Är det ett faktum att Anna Pettersson Westerberg fått i uppdrag att dölja detta faktum genom att skylla på medellivslängden? Jag vet vad som sägs vid frukostborden och i omklädningsrummen på Sveriges arbetsplatser och det eller de partier som på ett enkelt sätt kan förklara för Sveriges löntagare, att ni ska tvingas jobba mer p.g.a……kommer att vinna många röster inför kommande val.
Jag vill ta tillfället i akt att dela en av de mest träffsäkra krönikor och profetior jag någonsin har läst. Undertecknad av ”Femtekolumnnisten”
Kanske Pettersson vet vem det är. Nåväl, texten har en hel del år på nacken, därav börjar den uppnå status som profetia. Flera kanske har läst den tidigare men den tål att upprepas, så HÅLL TILL GODO…
”I landet Lagom arbetade A, B och C. A arbetade i 40 år och satte av 50.000 kr om året till den gemensamma pensionskassan. B arbetade i 30 år och satte av 40.000 om året. C slutligen, som varit delvis hemma med barn och också varit sjuklig, satte av 35.000 kr i 20 år. Pensionskassan skulle sammanlagt komma att innehålla 3,9 miljoner.
Alla räknade med att behöva ta ut pension i 13 år var, och att dela lika. Det skulle bli 100,000 kr om året till var och en av dem, och alla var nöjda, även om A emellanåt klagade på att han skulle få sin standard rejält sänkt jämfört med när han arbetade.
Då beslutade landets ledning att Lagom skulle få två nya medborgare, D och E. De anlände vid vuxen ålder och började jobba vid 40. De lyckades väl, och kom att bli riktigt välavlönade. Under 25 år satte de av 40,000 om året var, sammanlagt hela 2 miljoner! Nu uppgick den gemensamma pensionskassan därför till 5,9 miljoner, och regeringen sade att det var rena vinsten.
När pensionsdagen kom skulle alla fem dela på 5,9 miljoner i 13 år. Regeringen bestämde att alla liksom tidigare skulle dela lika enligt principen om alla människors lika värde. Finansminister Strikt tog fram sin miniräknare. Men hur han än räknade kunde han inte komma fram till annat än att alla skulle få 90.769 kr var om året.
Pensionerna för A, B och C fick därför sänkas med nästan 10%. Men D och E var glada, ty de upptäckte att de sammanlagt skulle få ut 1.180.000 kr var, dvs hela 18% mer än de satt av under sin yrkesverksamma tid. De ansåg att landet Lagom var väldigt generöst, och röstade därför troget på det Socialdemografiska Partiet, som ständigt påpekade hur endast de representerade rättvisan, medan den så kallade högern var egoistisk.
Men den socialdemografiska regeringen insåg att pensionsutfallet inte var rimligt. De kunde få opinionen emot sig och kanske förlora regeringsmakten. Därför bestämde man sig för att reformera pensionssystemet. Det var mycket enkelt – regeringen drog helt enkelt in den samlade pensionskassan på 5,9 miljoner i skatt, och införde istället ett kedjebrevssystem. Man utlovade ett ”rättvist” pensionssystem utan några sänkningar av pensionen för A, B och C. Alla skulle få samma höga pension – 100.000 kr om året! – och dessutom hela livet ut. Pensionsutgifterna skulle betalas direkt ur de skatter och avgifter nästa generation betalde in.
I landet Lagom gick så pensionsspelet in på andra varvet. Socialdemograferna hade räknat ut att landets medborgare, A, B, och C, samt D och E, som nu hade naturaliserats, alla skulle betala in 60.000 kr om året i pensionsavgifter, utöver de 120.000 kr om året de ändå måste betala in i inkomstskatt. Plus, naturligtvis, 30.000 i löneskatt, 30.000 i moms, och 7.000 i punktskatter, energiskatt, fastighetsskatt, alkoholskatt, fordonsskatt, koldioxidskatt, reavinstskatt, gröna elcertifikat, särskild tobaksskatt på snus, och trängselskatt mellan 06:30 och 18:30.
Skatterna höjdes därför kraftigt, och den offentliga sektorn växte till att omfatta mer än hälften av landets totala ekonomi. Välfärden byggdes ut, med vård, skola och omsorg och trygghet åt alla, eftersom ingen längre kunde spara på egen hand. Socialdemograferna sade att ”sparandet ska vara offentligt”, men utlovade guld och gröna skogar till de äldre som ”byggt landet”.
Men när det blev pensionsdags i slutet på andra varvet i välfärdslandet Lagoms pensionsspel visade det sig att A, B och C precis som tidigare hade arbetat 40, 30 respektive 20 år, och att D och E arbetat 30 år. Alla hade betalat skatt, men pensionsavgifterna uppgick ändå inte till det förväntade beloppet. Det borde vara 9 miljoner kr, men kassan uppgick endast till 8 miljoner, då det numera förekom en del skattefusk. Men 8 miljoner var ju ändå väldigt mycket mer än de futtiga 5,9 miljoner man förfogat över under pensionsspelets förra varv.
”Rena vinsten!”, sade vänstern.
”Vi har lagt på hög!”, sade högern.
Men allt var inte frid och fröjd. Det visade sig nämligen att medellivslängden var 85 år, med pension vid 65, så statens pensionsintäkter på 8 miljoner fördelat lika på A, B, C, D, och E skulle ge en pension på 80,000 kr om året. Det var inte bara mindre än de utlovade 100.000 utan till och med mindre än de där 90.769 kronorna man hade disponerat innan kedjebrevet startade.
Socialdemograferna kände viss vanmakt, men såg sig tvingade att sänka den utlovade pensionen från 100.000 om året till 90.000. Då pengar fortfarande saknades fick man även höja skatten och lita på att inflationen gjorde resten – man delade alltså ut 90.000 kr per pensionär, men då penningvärdet fallit var värdet endast 80.000. Levnadsstandarden sjönk därför i landet Lagom.
När pensionsspelet gick in på tredje varvet förlorade inte oväntat Socialdemograferna makten, och en ny koalitionsregering under namnet Mesalliansen tog över. De beslöt att reformera pensionssystemet, men behöll kedjebrevsprincipen. Statsminister Renfäll och finansminister Burgen gjorde en närmare analys. Det hela skulle fungera om man dels behöll det skyhöga skattetrycket, och dels höjde pensionsåldern till 75 år. I alla fall om befolkningen ständigt växte, precis som i tredje världen. De skickade ut sin unga näringsminister Blaadh för att förklara att landet egentligen borde ha 30 till 40 miljoner medborgare.
”Det var inte A, B, C, D och E som byggde landet” förklarade hon. ”Nej, utvecklingen har kommit utifrån! Därför säger vi: Kom hit!”
Mesalliansen beslöt att landet Lagom skulle få fem nya medborgare, F, G, H, I och J. De kom från fjärran länder och hade hört talas om landet Lagoms generösa välfärdssystem. Lagom utlovade inte bara 100.000 kr om året i pension, utan dessutom generösa bidrag på 22.768 kr i månaden om man lärde sig tala det lagomska språket. Och skulle pengarna inte räcka kunde man alltid gå till Diskrimineringsmydigheten, som hjälpte till att stämma A, B, och C, samt även D och E, om man behövde dryga ut kassan.
Massmedia sade att F, G, H, I och J var berikande, och statsminister Renfäll sade att landet blivit mycket mer spännande, inte minst med tanke på att brottsstatistiken rusat i höjden. Finansminister Burgen reste till Afrika och förklarade att Lagom inom bara tjugo år skulle bli minst lika färggrant som Afrika, och att lagomiterna hade mycket att lära sig där nere. Renfäll ville inte vara sämre och lät arbetsmarknadsdirektör Bermudas Triangeles-Svanesång öppna kontor i Afrika så att folk där skulle lära sig söka bidrag och arbete i Lagom. Befolkningen måste ju öka, så att det blev fler pensioner att dela ut.
När pensionsspelets tredje varv gick mot sitt slut visade det sig att A, B, C, D och E hade lyckats betala in hela 10 miljoner kronor i pensionsavgifter. Tillväxt och rationaliseringar hade till och med slagit inflationen! Det var helt enastående! Renfäll sade att det visade hur stark arbetslinjen var, och valde fortsättningsvis att kalla sig för stridsåsna.
Men likväl var allt inte gott och väl. Visserligen hade F och G arbetat, men de hade kommit till Lagom vid 30 års ålder och inte kommit ut på arbetsmarknaden förrän vid 40, så de hade endast jobbat 25 år och satt av 60,000 kr om året, sammanlagt 3 miljoner. Det var ändå rena vinsten sade regeringen, ty pensionskassan skulle nu uppgå till 13 miljoner. Det var ju mycket mer än 8 miljoner.
Det var bara ett problem. H hade arbetat svart och inte betalt in några avgifter. Och I och J hade inte arbetat alls, då de inte tilläts arbeta utanför hemmet. Men de skulle ändå få ut sin pension som utlovat i välfärdslandet Lagom. Nu skulle A, B, C, D, E, F, G, H, I, och J dela på 13 miljoner i tjugo år. Finansminister Burgen tog fram sin miniräknare och kom fram till det självklara – det skulle bli 65.000 kr om året per person.
”Sextifemtusen!” utbrast Burgen. ”Det är ju för sjutton mindre än hundratusen! Mindre än 90.769 och till och med mindre än åttitusen! Rena förlusten – eller kanske vinsten, om man säger så!”
Renfäll gick ut i media och sade att han nu skulle öppna för att arbeta till 75 år. Vissa proteströster kunde höras. Till de mer akademiska hörde de kända ekonomerna Assar Bäcklund och Timo Sundial, som hade studerat i Chicago och kanske sneglat på Milton Friedman och Friedrich Hayek. ”Detta går inte!” sade de.”Systemet är inte hållbart.”
Men Renfäll ville inte lyssna på det örat. ”I den politiska aritmetiken räknar vi inte kronor och ören”, sade han.”Vi räknar röster!”
Och vi kan inte gynna den unkna människosyn som ifrågasätter alla likvärdiga människors rätt att bo i Lagom. Vi är överens med Socialdemograferna, Vänsterbackarna (mlk-r), Centralkommittepartiet, Befolkningspartiet Lögnarna och Miljöpartiet de Blåögda om att alla gränser ska bort med start i Bryssel. Vi ska ha ännu fler medborgare, K, L, M, N och O!
Inför pensionsspelets fjärde varv fortsatte Lagom att betala ut 100.000 kr per person och år, samt att ge frikostiga bidrag till de nylagomska medborgarna K, L, M, N och O. Istället drog man ned på sjukvård, försvar, skolor, universitet och tandvård, fast bara för A, B, C, D och E. Man gjorde det lättare för entreprenörer som A att direkt ur skattemedel driva mottagningsanläggningar för K, L, M, N och O, samt P, Q, R, S, T, U och V, som kommit ensamma till Lagom för att åka tunnelbana, och helt enkelt saknade papper på precis allt och mer därtill. Som kompensation för sin papperslöshet fick de gratis körkortsutbildning betald av Lagom.
Finansieringen sköttes enkelt, genom att A, B, C, D och E fick arbeta till 75, och därefter endast fick en reducerad pension om 50.000 kr per person och år. De kunde ju anses ha sparat egna pengar, sade Förskingringskassans generaldirektör. Alla protesterade, utom befolkningsentreprenören A, som fått sitt på det torra på någon avlägsen kanalö, dit han fört sina stora vinster från AB Asylslott & Herrgård, och där skatterna inte var särskilt betungande.
Media och politiker påstod att Lagom var ett rikt land. Därför var B, C, D, och E strukturella rasister som inte ville dela med sig av sin magra pension. Det var kränkande. En högskola som var särskilt intresserad av rasfrågor började bedriva kritiska vithetsstudier. Studierna syftade till att på regeringens uppdrag skuldbelägga B, C, D, och E, som kallade sig Lagomdemokrater och menade att de på något sätt skulle ha särskild rätt till landet Lagoms resurser.
Men så var det inte. Alla i landet Lagoms ledning var överens om att Lagoms resurser tillhörde dem som inte var födda i Lagom, och särskilt dem som inte ens var födda i Lagoms världsdel. En professor i vänstersociologi på ett normkritiskt universitet i norra Lagom gick ut och sade att det bästa vore om B, C, D och E dog så snart de slutat arbeta, eftersom de var fördomsfulla och dessutom kostade pensionsmedel, som istället kunde komma P, Q, R, S, T, U, V, W, och X, Y, Z till del. Ja, X, Y och Z hade förstås inte kommit än, men väntades inom kort anlända till Lagomlanda AirPUT.
På femte varvet kollapsade pensionssystemet och Lagom blev allt fattigare. För att råda bot på fattigdomen satsade Lagoms Statstelevision på ett populärt frågesportprogram.
Programmet kallades Vem vill bli pensionär? Varje fredag satt en ny kandidat på förhörsstolen. Allt hen behövde göra var att besvara tio frågor politiskt korrekt.
Det lyckades nästan varje vecka. Och högsta vinsten var en pension om 100.000 kr per år i tretton år! På så sätt fick förra välfärdslandet Lagom till sist en liten pensionselit, som omfattade nästan 50 nya pensionärer varje år, med samma villkor som det ibland påstods att alla människor hade åtnjutit i Lagom på 1900-talet. Men det var förstås innan Lagoms blev humanitär stormakt och pensionärerna drabbades av vanmakt.
Utöver dessa få tursamma nya pensionärer hade tiotusentals andra genom sin betydelsefulla gärning i politiken redan erhållit furstliga pensioner för evig tid.”
Femte Kolumnisten
Johan.
Vad var det som nivea sa om pensionerna/systemet, om slavarna bara visste hur illa det blir på äldre dar efter reformen?
https://youtu.be/UWa5C0GkB84
https://www.smaspararguiden.se/jour/forradde-politikerna-oss-med-nya-pensionssystemet-pa-90-talet/
Det skulle vara helt rimligt att ha ett mål om 40/42/45 aktiva år i arbetslivet för att uppnå full pension. Hellre än gällande pensionsålder på 65/67 år. Det skulle komma dom till mötes som har en kort utbildning, börjar tidigt och som ofta har kroppsligt hårdare jobb.
Instämmer helt, har man slitit i 45 år borde det var nog. Börja i tidigt ålder och gå tidigare i pension. Låt alla de som väljer sabbatsår, långa studier utan att veta vad vill egentligen sliter sina 45 år med, då blir det pension först med 75 års åldern, man väljer själv.
Hur var det nu? Lånade inte Göran ”Nivea” Persson 252 miljarder ur pensionskassan för att få budgetbalans i början på årtusendet? Har dessa miljarder återkommit till ”kassan”?
I sak har hon rätt – visst blir vi äldre. Men Löfven och Reinfeldt lovade oss att om vi omhuldade de stackars asylsökande så skulle de ”rädda” pensionen. En ”sanning” som visade sig vara en anka. Som vanligt när det gäller politiska ledare i Sverige.
Ännu en ren lögn.
Åter en verklihetsfrånvänd Donna som blivit Generaldirektör, förresten vad
gör en Generaldirektör utöver vad en Direktör annars brukar klara av??
Att det är lönergrader med i bilden förstår jag , men annars?
Hennes uppmaning att jobba mer gäller väl dem som redan gått i pension
med? Kräver hon även att dom över en miljon som lever av bidrag ska bidra till något?
Tja. Det är ”ingetingjörer” som gjort det möjligt för ”Galne Gunnar” att läsa och skriva på Petterssonsblogg.se
Allah skall ha sitt!!! Låt de korkade svenskarna jobba ihjäl sig
Folkutbytet måste få ko(S)ta!
Vad hände med paradigmskiftet? VART TOG (SD) VÄGEN??
Verkar ju perfekt. Köerna inom sjukvården kommer att växa dramatiskt. Sossarna tycker inte att de är tillräckligt långa. Sossetopparna har ju råd att anlita privata,
Längtar efter det perfekta socialistiska systemet där ingen arbetar och alla lever på bidrag.
Har jobbat 50 år nu detta året. Tycker de inte att det räcker? Gnäller inte om det, men någon gång känner man i kroppen att det är nog.
Ja, vi måste ARBETA och uppoffra oss MERA för att alla våra nya ”svenskar” av lekare, advokatter och ingentingjörer skall kunna sitta på kafeer hela dagarna och diskutera samt när de kommer hem till sin tant göra mera barn så att flerbarnstillägget blir ännu mera lönsamt !