2 thoughts on “Måndags melllllodiiin”

  1. Vilken oerhörd scen. Så känslosam.

    En blandning av soul och jazz och förstås gospel (det var ju Mahalia Jackson det).

    Det var en tid när levande legender från New Orleans kunde ena en blandad publik i glädje och försoning. Och de mycket gamla medlemmarna från New Orleans jazzorkestrar gör en strålande entré på slutet. En del gamla och tandlösa, men alla mycket stolta. Och vilken musik!

    Och allt är en fantastisk föreställning! Är det den sista som Louis Armstrong gör?

    Det var en fin tid. När Louis Armstrong också älskades av en svensk publik, som tog Ludde till sin famn och hyllade honom då han uppträdde på svenska scener. Och det var okej att kalla honom Ludde, att vara Ludde med den store svarte jazzartisten.
    Det var innan BLM spred sitt hatiska narrativ kring svart och vit.

    Tack för en minnesvärd spelning.

Kommentera