Ärlighet varar längst?

En gång i tiderna var jag ute efter en begagnad bil. Jag kollade tidningsannonser och jag strövade omkring i bilhandlarna i Helsingfors. I en hall hittade jag en lämplig bil som intresserade mig storligen. Där jag stod och funderade dök försäljaren upp och ansatte mig genast med avancerat försäljningsprat. Det förhöll sig nämligen så, att bilen i fråga hade han personligen handplockat för sin dotter, men nu hade hon kommit in på universitetet i Tammerfors och skulle således inte ha råd att hålla sig med bil. Så här hade jag ett unikt tillfälle, minsann.

Äh fan. Hade karln betett sig som folk så hade jag sannolikt köpt bilen, men att dra till med en dylik bondfångarhistoria kändes lika magstarkt som oförskämt.

Det slog mig att hade jag letat efter en begagnad dator, så hade väl försäljaren förklarat att grejen jag tittade på var ett unikum: bara en tidigare ägare – en kvinnopräst som hade använt den enbart för att skriva söndagspredikningar.

Rune Holmström