INSÄNDARE. Rune Holmström är född 1963 i Helsingfors. Förutom några år på universitet har han avverkat närmare 40 anställningar, bl.a. som däcksmatros och stamofficer, nattvakt, bartender och bananplockare. Rune har gett ut tre romaner och skrivit både det ena och det andra i press och på nätet på finska. Nu vill Rune delge oss en tankeställare då och då.
En av Runes inspirationskällor är Jan Fridegård: ”Jag har en del saker som jag måste skriva av mig. Det tror ni inte att jag kan, era jävlar, men vänta bara ska ni få se.”
Dagens tankeställare 72
En fråga som en normalt funtad människa antagligen förstår instinktivt, men som jag funderat på sedan barndomen.
När jag var i 12 års åldern berättade en kompis att hans vuxna syster hade fått jobb i en butik, och fick det att låta som om hon blivit hjärnkirurg eller liknande. Senare såg jag av en slump nämnda syster sittandes i ett kiosklikt stånd i centrum, där hon sålde fickräknare åt vanligt folk och större bordskalkylatorer för företagsbruk. Sminkad och uppklädd, väldigt viktig och värdig. Jag kunde inte för mitt liv förstå varför det ansågs så fint att jobba i en affär.
Under årtiondens lopp har jag stött på samma fenomen i många branscher. Exempelvis om en servitris har blivit befordrad till hovmästare eller tillochmed till restaurangchef, så är det lätt hänt att pisset stiget åt huvudet och människan tror sig vara förman också för kunderna. Inte särskilt rationellt.
År 2019 hade jag tillfälle att besöka Krakow, Sydpolen – eller kanske det heter södra Polen, hehe. En dag gick jag för att köpa en ny uppsättning kläder. I den lokala Hennes & Mauritz hittade jag det mesta jag behövde till lämpligt pris. Enda problemet var att försäljerskorna i affären, tre unga fröknar, inte ägnade mig så mycket som en blick. Jag hade haft en fråga eller två om plaggen, men nippertipporna bara hängde och umgicks sinsemellan, sådär blasé som vid köttdisken på en innekrog. Slutligen släpade sig en av fröknarna till kassan där hon motvilligt nedlät sig till att ta betalt av mig.
Plötsligt föll pusselbitarna på plats. Var det kanske så, att dessa unga kvinnor var hemma från nån gyttjig landsortshåla, och när de nu fått jobb i en fin galleria i storstan, så var det ingen hejd på förnämheten? Eller fallen jag stött på i Finland: om man själv är född i bastun, och farsan tycker han kommit upp sig i livet för att han inte behöver arbeta utomhus, så kan man känna sig förmer av ganska små anledningar.
Rune Holmström
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
Allt för många ser ner på arbetare som använder både kropp och huvud i yrket.
Jag besökte en kund som hade många leasingtruckar från oss och driftsingenjören på stället meddelade att de ville ha ut en mekaniker för det var ett oljud från en av gaffeltruckarna då den svängde åt vänster.
Kan jag få se den? Javisst jag hörde, fann en kartongbit, tog av mig kavajen och kröp in under trucken. En stoppmutter på styrstag var lös, jag fick låna en skiftnyckel och drog till den, problemet löst.
Den unge civilingenjören sa: ”varför gör du servicechef, mekanikerjobb?
”Om jag inte gjort det hade ni fått vänta till i morgon på en mekaniker som kostat oss bilkörning 16 mil.”
Inställningen att någon är för fin för att göra vissa arbeten fastän de har kunnandet, anser jag vara bland det värsta som finns, ett djävla snobberi.
Det finns också väl utbildade personer som bara kan det teoretiska, men har tummen mitt i handen, mestadels för de är fisförnäma.
Vi har också de som bara pratar, de blir mestadels politiker.
Det är 400 km mellan Österbotten och Helsingfors. Österbottningarna har ett jämlikhetstänk som inte finns i huvudstan. De flesta Nylänningar ville gärna bli befäl, men som en kändis från regionen sa: Min pappa sa att det var Österbottningarna som höll oss utanför Sovjetblocket.
Rune levererar varje gång,