Stäng

Hårfin hårskillnad

GOTT OCH BLANDAT. Leif König, ibland kallad Kiwi, är en gammal bekant till Pettersson. Vi har vuxit upp på samma gator och gjort ett och annat tillsammans i våra tidigare liv. Leif är författare, journalist och skribent samt omtyckt för sina kåserier i diverse tidningar.

Leif Kiwi König

Nu har ”Kiwi”publicerat ännu ett kåseri på König Online…

Hårfin hårskillnad

”Fade”, säger jag.

”Va!”, säger min hovfrisör Maria som står beredd med sax och trimmer i handen.

Hon ser förbryllad ut. Det kan jag förstå. 

Jag har aldrig haft några önskemål om stajling.

Helst ska dock min frisyr och uppsyn inte leda till skrämsel och få barn att brista i gråt. 

Det ställer i sin tur hårda krav på hårkreatören Maria.

Det är ingen sysselsättning som blir roligare med åren, att varje morgon se sig i spegeln.

Dåliga hårdagar följs av än sämre hårdagar.

Gudskelov är det ingen helkroppsspegel.

Målet som en gång var att forma en torso  som väckte kvinnornas passion är numera reviderad till att undvika kvinnornas aversion.

Dessbättre är inte allt lika dystert som Liberalernas opinionssiffror.

Det glädjande är att jag har lika mycket hår nu som tidigare, det tråkiga är att det växer på andra platser nu än tidigare.

Hur som haver har jag genom studerande av utvalda herrmagasin förstått att det som för stunden gäller inom koaffyren är så kallad fade. 

Här vill jag nog påstå att skillnaden mellan fade och halvsnagg är hårfin.

Bristen på överensstämmelse är i stort sett endast terminologin.

Jag menar att det finns stöd för den teorin.

Titta på bilderna från VM-finalen i fotboll 1958 där den blågula elvan sprang in på Råsunda till hejaramsan ”Heja Sverige, friskt humör! Det är det som susen gör!” – och nyklippta i vårdat halvsnagg.

Nu gjorde det inte susen. Men ändå.

Jämför sedan med Sveriges uttåg ur sommarens EM-fotboll där flertalet svenska stjärnor uppträdde i varierande former av fadefrisyrer.

Samma stajl. Samma sorgesamma slut.

Det behövs nytänkande i fotbollslandslaget.

Varför inte pröva hockeyfrilla nästa gång! 

Den kamningen kan enklast beskrivas som omvänd halvsnagg: långt nertill, kort upptill.

Lite i stil med populärmusikern E-type.   

Hur lysande har det inte gått för honom.

Det var enklare som knatte på 1960-talet. 

Håret skulle vare sig vårdas, kammas, packas in, tonas eller vaxas.

Det skulle bort. Putz weg.

Min kära mor skickade inför varje skolavslutning iväg mig till frisören för att klippa ned kalufsen i halvsnagg.

Barberare ”Birre” i Oxelösund tog fram maskinen och till golvet föll mina funderingar på att se ut som John Lennon eller Ola and the Janglers på elefantbilderna i Bildjournalen.

Trösten var att jag inte var ensam om att närmast bli skalperad ned till huvudsvålen.

Vi gossar såg alla ut som lägerfångar.

Detta med något enstaka undantag.

Den påtvingade sommarfrisyren gick i barnrikekvarter landet runt under namnet kolloklippning.

För egen del slapp jag dock åka på kollo.

Jag sågs av far och mor som ett känsligt barn som riskerade själsliga men om jag utsattes för en längre tids kollektivboende på en barnkoloni.

Den bedömningen motsatte jag mig inte.

Jag drabbades av svår hemlängtan om jag så bara cyklade från hemmet på Esplanaden till Frukt & Konfekt på jämlöpande Trädgårdsgatan.

Det har gått över nu. Min tidigare känslighet.

Nuförtiden har tårarna i mina ögon andra orsaker. Enligt doktorn är det åldersrelaterat.

Det jag hade hört om livet på kollo var förresten att man sågs som en sillmjölke om man inte hade Tarzan-badbyxor. Det ägde inte jag några. 

Jag hade ett par otidsenliga badbrallor i ylle. Därtill var plagget ifråga ärvt efter en kusin.

Maria har gesäll- och mästarbrev och vet åt vilket väderstreck mina glesnande hårstrån ska ligga. Det fixar hon vanligtvis på ungefär en kvart.

Det kan jämföras med att det tar typ fem timmar att helklippa en häst från hov till mule.

Varför den uppgiften nu skulle vara relevant.

Jag får uppfattningen att Marias yrkesprofessionella bedömning är att just fade kanske inte odelat skulle vara till fördel för min fägring.

Hennes åsikt tycks vara att ingen förändring är av nöden tvungen.

Åtminstone inte vad avser min frisyr.

Hur hon ser på min look i övrigt är hon diplomatisk nog att inte ha några synpunkter på.

Det är det å andra sidan andra som har. Förvånansvärt ofta personer i mitt hushåll, där  taktfullhet verkar vara ett okänt begrepp.

Det kan vara tillämpligt att upplysa om att jag haft samma frilla sedan mitten av 1970-talet.

Med frilla avser jag här frisyren. Och ingalunda en älskarinna. Det senare har inte varit aktuellt. Möjligen beroende på det förra.

Jag släpper tankarna på en spejsigare sex appeal: ”Äh, klipp som vanligt”, säger jag till Maria. Det vet man ju att hårstilar kommer och går. 

Min föga lockande stubb- och gubbfrisyr är i vart fall tidlös.

Läs vidare på König Online…, där finns tidigare och kommande kåserier också….

1 reaktion på “Hårfin hårskillnad

Kommentera

%d bloggare gillar detta: