HISTORIA. För drygt tio år sedan skrev Pettersson nedanstående historia om att det den 23 november 2010 är det exakt 100 år sedan den sista, eller senaste personen, avrättades i Sverige. Det var Johan Alfred Andersson Ander, normalt kallad Alfred Ander.
Alfred Ander, mördare 
Viktoria Hellsten, offer
Alfred Ander var en svensk kypare och värdshusvärd som dömdes för ett brutalt rånmord av kassörskan Viktoria Hellsten på Gerells växlingskontor i Stockholm. Alfred kom vid rånet över 6000 kr vilket var en skaplig summa vid den tiden. Viktoria slog han ihjäl på ett rått sätt med en besman.
Alfred Ander förde under större delen av sin levnad ett kringflackande liv med flera misslyckade restaurangrörelser bakom sig. Det berodde enligt många på att han hade ett allt än måttligt intag av alkohol. Hans fru vittnade om att han misshandlade henne när han var berusad och att hon ibland fruktade för sitt liv.
Den 14 maj 1910 dömdes Ander till döden för begånget mord (och tredje resan stöld), en dom som han överklagade i alla instanser. Samtliga instanser upp till högsta domstolen gav dock Ander avslag på överklagan och avrättningsdatumet fastställdes till den 23 november 1910 klockan 08:00 på morgonen. Han blev den siste människan att avrättas i Sverige då dödsdomen verkställdes av skarprättare Anders Gustaf Dalman klockan 08:06, med hjälp av den fallbila (giljotin) som införskaffats år 1903 från Frankrike för 3 586 franc. Giljotinen var 442 centimeter hög och 238 centimeter bred. Det sägs att Ander vägrade tala med fängelseprästen före avrättningen och att hans sista ord var en förfrågan till Dalmans assistent om han fick säga något före avrättningen, vilket han dock förvägrades. (Detta är dock omtvistat, då vissa källor hävdar att assistenten nickade jakande, men att Dalman tolkade det som att han skulle dra i spaken, vilket han också gjorde.)
Nåväl Anders Ander blev berömd ─ även om han inte hade så stor nytta av den berömmelsen själv ─ som den siste som avrättades i vårt land och den ende som nackats med giljotin.
På filmen nedan berättar Leif GW Persson historien, Pettersson tycker det är synd att Anders Gustaf Dalman har slutat arbeta men vi borde kunna plocka fram giljotinen ur gömmorna. Jag menar att när riksskarprättare Anders Gustav Dahlman drog i snöret så att det 45 kilo tunga vassa stålet föll ner och skiljde huvudet från kroppen på Johan Alfred Andersson-Ander var det enda gången fallbilan användes och den borde vara i utmärkt skick ännu…
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
Avrättningar sker ju numera på öppen gata ganska frekvent. Inget nytt där.
Anders Gustaf Dalman fick besök i sin bostad av tidningen Fäderneslandet som ville göra ett ”hemma hos reportage” hos skarprättaren. Tidningen skickade den unge reportern August Palm (senare känd som politisk agitator). Han skrev att den trivsamma våningen var komplett med papegoja i bur och valsnoter på pianot. Den skarpslipade bilan förvarade Dalman hemma i en låda fodrad med röd flanell. För den storögde reportern visade han upp bilan och berättade i detalj hur han gick till väga. Palm frågade om inte Dalman brukade behöva styrka sig med en konjak eller två innan han skred till verket? ”Aldrig”, svarade Dalman. ”Jag stiger upp, dricker en kopp kaffe och äter därefter frukost med god smak. Så snart jag huggit, och sett att jag huggit rätt, så går jag”
Läs mer här: https://iglabo.se/berattelser/b94/
Du får ha tack för ditt inlägg Pålsjö….
Ordet ”rackare” hade jag faktiskt glömt,och detta var bland ”de gamle” ett vanligt uttryck.
Som barn fick man höra när man gjorde hyss,”akta dig så inte Rackaren kommer och hämtar dig”…
I ett annat sammanhang nämndes också ordet när dåtida ambulerande Tivoli besökte byn. Då pratade de äldre om, ”marknadsgycklare o. rackare”
Då visste jag ärligt talat inte vad en Rackare var !
I övrigt en mycket intressant länk du bifogade,som lärde mig ytterligare om äldre tider.
Nu tar man död på äldre…utan att ge vård..
Bortslingar klarar sig.
Massmördare går fria..då tänker jag på Estonia..
(Estoniabildt )
I slutet av 50-talet var giljotinen uppmonterad i hela sin höjd i polishuset i Stockholm i det som skulle bli början till polismuseet. Mäktig pjäs, men sedan kom 60-talet och den och historien försvann.
Gamla fina trad skall bevaras!
Tillägg till förra kommentar : Att sätta grova brottslingar i fängelse ska det ju vara
Vi borde börja med sådant igen. Jag vet flera som skulle stå på tur isf. Att sätta våldtäktsmän, mördare och såna som plågar och torterar andra är helt meningslöst. De är snart ute igen och fortsätter som innan.