Stäng

100 år sedan judarnas rätt till sitt land slogs fast

HISTORIA. I San Remo den 25 april för exakt hundra år sedan beslöt de allierade segrarmakterna – den tidens motsvarighet till FN:s säkerhetsråd – att införliva Balfourdeklarationen i den moderna folkrätten, alltså utfästelsen som erkände judarnas rätt till ett nationalhem i Palestinamandatet.

San Remo 1920-talet

Att Israel en kolonial utpost för västvärlden, eller en missriktad kompensation för det kollektiva lidande som det judiska folket fick utstå under Förintelsen håller inte för en historisk granskning. Vill man finna sanningen om den judiska statens uppkomst och lagliga grund inom folkrätten bör man i stället söka sig till södra Europa, närmare bestämt den italienska kuststaden San Remo som ligger 40 km öster om Monaco efter Rivieran.

Det var här som världssamfundet för första gången erkände judarnas rätt att återskapa sitt nationella hem i det som då kallades Palestina. Den 25 april 1920 kan med rätta tillskrivas som födelsedagen för den judiska staten, trots att det skulle dröja tills 1948 innan självständigheten förverkligades i praktiken.

Men det var den 25 april, idag för hundra år sedan, som regeringscheferna för de allierade segrarmakterna, den tidens motsvarighet till FN:s säkerhetsråd, beslöt att införliva Balfourdeklarationen från 1917 i den moderna folkrätten. Balfourdeklarationen, som var en brittisk utfästelse, erkände judarnas rätt till ett nationalhem i Palestinamandatet.

Under fredskonferensen i Paris 1919 hade beslutet även stöd av den arabiska delegationen, som i stället gjorde anspråk på – och fick gehör för – kraven att tilldelas Syrien, Irak och Libanon. Palestina tillföll enligt samma logik det judiska folket.

När frågan nådde Nationernas förbund två år senare, 1922, erkändes judarnas rätt till ett nationalhem i Palestina enhälligt av förbundets samtliga medlemsstater.

I folkrätten har varje ord betydelse. Ordet återskapa ( reconstitute), som ingår i texten för Palestinamandatet, är därför av central betydelse. Resolutionen skapade ingen ny rättighet, utan erkände endast en existerande rättighet, nämligen judarnas historiska rätt till sitt eget hemland, Eretz Israel.

Erkännandet 1920 följde den nya principen om nationellt självbestämmande, som hade vunnit gehör efter första världskrigets slut. I stället för att segrarmakterna automatiskt gavs suveränitet över de landområden som de vunnit i krig, skulle länderna övergå till ursrpungsbefolkningen.

För arabernas del gällde den rättigheten Syrien, Libanon och Irak. För Palestina gällde samma rättighet det judiska folket, med tillägget att den övriga befolkningen skulle få behålla sina civila rättigheter. Tilläggas kan, att inga motsvarade befästelser om minoritetsrättigheter gavs till judarna i de arabiska områdena.

Inget annat folk har en lika väldokumenterad historia som det judiska folket. När judarna kastades ut ur Israel av romarna för snart tvåtusen år sedan var det ett folkmord och en etnisk utrensning utan like. De judar som inte mördades togs som slavar och krigsbyte till Rom, medan en liten kvarleva levde kvar i landet.

Det judiska folket är landet Israels ursprungsbefolkning och har haft en kontinuerlig närvaro där i årtusenden. Judar har strävat efter att återupprätta sitt nationella hemland sedan förstörelsen av det judiska kungariket år 70 e.Kr. Det framgångsrika uppfyllandet av detta mål påbörjades under det sena 1800-talet och konceptualiserades av Theodor Herzl i hans bok ”Den judiska staten” 1896. Den politiska rörelsen att återvända till det judiska hemlandet började skapa nationella institutioner i samband med den Första Sionistiska kongressen i Basel 1897.

Balfourdeklarationen var en av de första åtgärderna, tagen av en stor internationell aktör, för att erkänna det judiska folkets rätt att återupprätta suveränitet över sitt nationella hemland.

Deklarationen, som utfärdades den andra november 1917 av Storbritanniens utrikesminister Lord Arthur James Balfour, gör gällande att: ”Hans Majestäts regering ser på en i Palestina upprättad nationell hemvist för det judiska folket och kommer att på bästa sätt bemöda sig om att underlätta verkställandet av denna avsikt, under den otvetydiga förutsättningen att intet må göras som kan inverka menligt på de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke-judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och den politiska ställning som åtnjuts av judar i något land.”

[Det är viktigt att notera att ”Palestina” vid tiden refererade till ett geografiskt område och inte till någon politisk entitet då ingen sådan existerat]

Internationellt erkännande av det judiska folkets obestridliga rätt att återupprätta suveränitet i sitt hemland följde snabbt Balfourdeklarationen.

Framför allt så erkände Nationernas förbund denna rätt i sitt beslut den 24 maj 1922 om upprättandet av det Brittiska Palestinamandatet. I och med beslutet utsåg Nationernas förbund Storbritannien att ”tillse förverkligandet av den deklaration som ursprungligen gjordes den 2 november 1917 av Hans brittiska Majestäts regering, och som accepterats av sagda makter för skapandet av ett nationellt hem i Palestina för det judiska folket.”

Nationernas förbunds rättsligt bindande mandat erkände den historiska kopplingen mellan det judiska folket och området känt som Landet Israel/Judeén/Det heliga landet.

Mandatet från 1922 betydde att Balfourdeklarationen och dess krav på upprättandet av ett nationellt hem för det judiska folket gick från att vara en politisk ståndpunkt till en internationell rättslig skyldighet som accepterades av det internationella samfundet i sin helhet.

Erkännandet i dokumentet är tydligt: ”Enär erkännande därmed givits åt den historiska kopplingen mellan det judiska folket och Palestina och till förutsättningarna för återupprättandet av deras nationella hem i det landet.”

”Mandatet skall ansvara för att placera landet under politiska, administrativa och ekonomiska villkor som tryggar skapandet av ett judiskt nationalhem, som föreskrivs i förordet, och utveckla självstyrande institutioner, samt skydda civila och religiösa rättigheter för alla invånare i Palestina, oavsett ras och religion”. [Artikel 2]

Betydelsen av både Balfourdeklarationen och Nationernas förbunds beslut grundar sig i det internationella erkännandet av det judiska folkets redan existerande naturliga, historiska och juridiska rättigheter till deras hemland där en kontinuerlig judisk närvaro funnits i över 3000 år. Det internationella samfundets officiella erkännande av det judiska folkets historiska koppling till landet understryks än mer av språkbruket i NF:s mandatbeslut. Palestinamandatet klargör tydligt att det judiska folkets nationella hemland inte ska skapas som något nytt utan att det ska ”återupprättas”.

Balfourdeklarationen, Nationernas förbunds beslut och sedermera Förenta Nationernas delningsplan 1947 erkände alla det judiska folkets rätt till en suverän stat i dess historiska hemland. Dessa internationella beslut spelade en stor roll vad gäller att samla stöd för den framtida Staten Israels grundande.

-Pettersson menar att man kan tycka vad man vill om Balfourdeklarationen men det är det enda juridiskt giltiga dokumentet som gäller om området.

Vi ska också komma ihåg att det aldrig funnits ett land som kallats Palestina eller ett folk som hetat palestinier. Folket är en uppfinning av Arafat och hans kompisar på 1960-talet.

Läs gärna Vem tillhör Västbanken? och Judarna från arabvärlden

Ottomanska imperiet. Ottomanerna, det vill säga turkarna var på den förlorande sidan i första världskriget annars kanske imperiet bestått än idag.
Behöver världen ett 23:e arabiskt land?
Tvåstatslösningen finns redan. Jordanien är en palestinsk stat.
Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

Sörmlands Sparbank Konto 8257-8 93 341 516-8 (olika banker har olika system), Sparbanken tillhör Swedbank och det femte siffran, 8:an, är speciellt för dem. 

Paypal garanterar att vi eller någon annan obehörig inte kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168

 

1 reaktion på “100 år sedan judarnas rätt till sitt land slogs fast

  1. Israels vara eller icke vara är ett komplext ämne. Vi kan dock konstatera följande: Vinnarna skriver historien. Att de allierade segrarmakterna är föregångare till antivita FN säger väl allt.
    Den värld vi lever i idag, med massinvandring till västerlandet, galen kulturmarxism osv, är ett resultat av de ”goda” allierades handlingar.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: