HISTORIA. I dag släpps Bengt G Nilssons bok ”Israel och hennes fiender”. Författaren säger: Israel och hennes fiender” är min berättelse om konflikten mellan Israel och palestinierna. Boken är också en uppgörelse med min egen analys av denna stora tvist som jag har följt ända sedan 1972 då jag första gången besökte regionen.

Situationen har förändrats under de snart 50 år som har passerat, och det har även jag. Som journalist var jag verksam i Mellanöstern från början av 1980-talet till mitten av 1990-talet, jag skrev för tidningar och arbetade också som utrikesreporter på Sveriges Television. Jag träffade flera av de framträdande politiska personligheterna under den perioden, bland andra Yassir Arafat, Olof Palme och Sten Andersson, och senare även andra som deltog i de förberedande samtalen och förhandlingarna inför fredsavtalet i Oslo 1993. Jag umgicks också med kända svenska Palestinasympatisörer och deltog i möten och resor till Israel och de ockuperade områdena. Jag fick en mycket god inblick i den politiska miljö där Israel och Palestinafrågan diskuterades.

Från att ha sympatiserat starkt med de palestinska nationalistiska kraven blev jag efterhand alltmer skeptisk till dessa. Jag började ifrågasätta palestiniernas vilja och förmåga att bygga en egen demokratisk rättsstat, vilket fredsavtalet i Oslo 1993 syftade till. Det blev också allt tydligare att det ofta var ren antisemitism som låg bakom kraven på att Israel skulle underordna sig de palestinska kraven.

Det var en insikt som fick mig att helt ompröva konfliktens kärna och min egen syn på densamma. Jag har bytt ståndpunkt och anser i dag att det är en plikt för var och en som tror på betydelsen av demokratiska rättsstater att stödja Israel i hennes kamp för överlevnad.

Bengt G Nilsson, journalist och författare.

Om Bengt G Nilsson på Wikipedia…

Köp boken HÄR…

TIDIGARE 2018-01-17. SVT-reporter och Palestina-vän bytte fot i Israelfrågan

MELLANÖSTERN. Under många år var journalisten och författaren Bengt G Nilsson sympatiskt inställd till palestiniernas kamp för en egen stat, sida vid sida med Israel. I dag har han bytt fot, och ser bland annat hur arabvärlden utnyttjar de palestinska flyktingarna som brickor i ett politiskt spel.

Bengt G Nilsson förklarar bakgrunden på tankesmedjan Timbros webbtidning.

”I 46 år har jag följt utvecklingen i Mellanöstern, under 36 av dessa år som journalist och författare. Som reporter anställd på bland annat SVT var det länge mitt jobb att rapportera om den politiska processen och den palestinska civilbefolkningens förfärliga levnadsvillkor i miserabla flyktingläger, eller i kamp med israeliska bosättare på ockuperad mark. Det var lätt att sympatisera med palestiniernas nationalistiska aspirationer, deras dröm om en egen stat”, skriver han inledningsvis.

”I dag har jag tänkt om. Jag tror inte längre att det är möjligt för palestinierna att under överskådlig tid bygga en fungerande, demokratisk nationalstat. Jag anser att det i stället är Israels krav på säkra och erkända gränser som har högsta prioritet”.

Bengt G Nilsson beskriver hur de svenska socialdemorkaternas relation till Israel svängde efter sexdagarskriget 1967, och hur närheten till PLO förstärkes av personliga vänskapsband mellan Yassir Arafat och ledande socialdemokrater som Olof Palme och Sten Andersson.

Att Socialdemokraternas solidaritet med palestinerna inte har sviktat, trots att hoppet om en demokratisering under president Mahmoud Abbas kommit på skam, beror enligt Bengt G Nilsson på det han beskriver som Israels ockupationspolitik.

Dessutom, menar han, går den känslostyrda rapporteringen från konflikten hand i hand med PLO:s och de omgivande arabländernas behandling av de palestinska flyktingarna – de utnyttjas av sina arabiska bröder som brickor i ett politiskt spel, och förvägras möjlighet till integration i sina värdländer.

”Frihet och välstånd för palestinierna i de länder dit de flydde har i alla tider stått i motsatsställning till den nationalistiska kampen. […] Därför har palestinierna hållits kvar i ofrihet och fattigdom”, skriver Bengt G Nilsson, och tillägger att Israel velat neka palestinier i östra Jerusalem medborgarskap.

Det som ”slutgiltigt” fick Bengt G Nilsson att ändra inställning i ”konflikten Israel – Palestina” var den arabiska våren 2011, skriver han, och insikten om att revolten aldrig skulle spilla över till det demokratiska Israel.

”Det finns inga skäl att uppmuntra en palestinsk statsbildning som med nuvarande ledarskap saknar alla förutsättningar att bli en acceptabel rättsstat. Världen behöver inte ytterligare en dysfunktionell despoti i Mellanöstern.”

Även den allt tydligare uppblossande antisemitismen ser Bengt G Nilsson som ett skäl till att backa upp Israel. Han jämför med hur John Ausonius, ”Lasermannen”, utförde sina dåd i en tid då hat mot invandrare göddes av det invandringskritiska partiet Ny Demokrati.

”De huvudsakligen arabiska demonstranterna är påverkade av tidsandan på samma sätt som John Ausonius var det. Det är okej att hata judar, till och med den svenska regeringen tycker ju att de är skyldiga till vårt lidande!”, skriver han, och avslutar: ”Allt detta sammantaget gör att det bara finns en rimlig ståndpunkt för mig. Israel, den enda demokratin i Mellanöstern, med alla sina fel och brister, måste försvaras och stödjas. För sin skull och för vår skull. Faktiskt även för palestiniernas skull.”

-Pettersson säger att lösningen finns, juridiskt bindande sedan 1922. Kanske inte perfekt men det bästa vi kan åstadkomma…

Araberna har redan en stat i Palestina, jag tror ingen har något emot att de döper om den.