HISTORIA. Badin (Couschi), Adolf Ludvig Gustaf Fredrik Albert, var född på den danska ön S:t Croix runt 1747 och överfördes till Europa av kapten Ekberg och skänktes av danska statsrådet Reiser till svenska hovet och drottning Lovisa Ulrika. Han räknas som den första negern i Sverige.
Lovisa Ulrika, gift med kung Adolf Fredrik och mamma till Gustav III, bestämde sig för att göra ett experiment i uppfostringsväg med det svarta naturbarnet. ”Han skulle nämligen helt och hållet lämnas åt sin egen »goda natur», utan att denna i sin utveckling finge hämmas af någon aga eller tillrättavisning. Verkan häraf dröjde ej länge att visa sig. Den obegränsade friheten slog naturligtvis öfver i själfsvåld och till och med de kungliga prinsarna finge emellanåt höra sig tituleras med tillmälen sådana som »in skurk», munsjör snus”
Drottningen lät honom växa upp helt fritt och helt enligt sitt eget omdöme. Han var lekkamrat till kungabarnen och tilläts tala till dem och behandla dem på det sätt som han själv fann för gott. I bevarade texter beskriver flera samtida höga ämbetsmän Badins vilda manér och upptåg, inte utan en viss förfäran. Hans nymodiga, fria uppfostran höll dock inte riktigt i längden; man blev tvungen att tänka om och göra den mer ”strukturerad”
På sin dödssäng befallde Lovisa Ulrika honom att rida till Fredrikshof och ur hennes byrå uttaga samt olästa uppbränna en mängd papper, hvilken befallning Badin. till alla delar verkställde. När Gustaf III, som gärna skulle velat kasta en blick i sin mors hemligheter, fick veta detta, sade han i vredgad ton till Badin: »Vet du, svarta människa, att detta kan kosta ditt hufvud.»
»Det är i ers majestäts våld,» svarade Badin oförskräckt, »men jag har ej kunnat handla annorlunda.» Genom Lovisa Ulrika erhöll han förläning på tvenne hemman på Svartsjölandet och Gustaf III tillade honom titel af assessor hvilken Badin likväl icke ville bära, utan svarade han alla som tilltalade honom därmed: »Har du någonsin sett någon svart assessor?»
Badin växte upp till en intelligent och pålitlig person med gott självförtroende och blev med tiden en aktad person. Han verkade som betjänt under fem kungar, fick flera fina titlar och var medlem i Sveaorden och benämns sekreterare i Timmermansorden. Han hade två gårdar på Svartjölandet och titulerade sig själv bonde.
Till sitt yttre var han liten och hjulbent. Ordensvurm i hög grad, innehade han värdigheter i en mängd mer eller mindre mystiska samfund, och han gick gärna klädd i frimurareuniform. Död d. 16 mars 1822.
Badin var gift två gånger men barnlös och dog den 16 mars 1822.
Tyvärr ej den sista.
Han ser riktigt nöjd ut !
Hans berså finns att beskåda i Svartsjö slottspark, Färingsö. Fin skylt och text finns också att beskåda.
Där ser man! Kvinnorna i Sverige var galna redan då!
Det är en för mycket….
Ja vad tror skulle ha hänt om han hade haft 3-4 svarta kompisar och inte umgåtts med hovfolket? Jag är ganska säker på att då hade vi haft en svärm av mulatter och ingen hade haft en aning om vem var far till någon av dessa.
Enligt PK-idioter betraktas han som att ha varit en ”slav”, har jag hört någonstans.
På grund av det ska vi alla känna skam och alla afrikaner ska ha rätt att åka hit och bli försörjda.