BROTTSLIGHET. I september 2018 anmäler en svensk kille i Halmstad att han fått sin moped stulen. Mopeden återfinns tre veckor senare med Aref Afzali, som säger sig vara dess ägare. Mopeden är nu utrustad med ett brutet tändningslås och ett inte särskilt diskret försök till bortfilat chassinummer. Aref säger sig ha köpt mopeden av en arab på flyktingboendet.

I oktober samma år åker han fast igen, den här gången för olovlig körning. Han berättar att han vet att han inte får köra utan körkort – men han kör i alla fall inte så ofta…

Kriminalvården bedömer att risken för återfall är låg, men att Aref har behov av hjälp med psykisk hälsa, utbildning och sysselsättning. Trots tre år i landet talar och förstår han svenska i väldigt begränsad omfattning. ”Vid något tillfälle förstår han en hel mening…”

Han döms för båda förseelserna, häleri och olovlig körning, till villkorlig dom och dagsböter.

Mellan januari och april 2019 åker han dit ytterligare tre gånger för olovlig körning. Han döms för samtliga samt rattfylleri och ringa narkotikabrott. Straffet blir nya dagsböter.

I flera anmälningar kommenteras hans attityd mot polisen; ”Jag körde bilen, men vad ska ni göra åt det, jag kör bil om jag vill”.

Men nu till det verkligt intressanta. Ur ett yttrande från Kriminalvården, daterat 2018-12-05

Citat: Afzali berättar att han tjänstgjorde i Afghanska armén i fyra år innan han flydde till Sverige. Han har varit i Sverige i nästan 3 år och under den tiden har han försökt studera så gott han kan. Under hösten 2018 har han studerat vid Komvux.

Citat: Afzali berättar om traumatiska upplever och erfarenheter från Afghanistan där han säger att han var i armén i fyra års tid. Han har vid något tillfälle haft samtal med psykolog om detta men tycker inte att det hjälpte honom. Han säger själv att han är deprimerad och att de jobbiga tankar som dyker upp har att göra med sådant som han bevittnat. Någon särskild utredning verkar inte ha gjorts i Afzalis fall där eventuella andra diagnoser kunnat ställas, t.ex. PTSD eller ångestsyndrom. Det framstår för utredaren också som att Afzali har svårt att sätta ord på sina tankar och känslor angående det han varit med om men även om framtiden.

Ur den andra domen, daterad 2019-07-04 :

Citat: Han har uppgett att han har ett afghanskt militärkörkort och att han har varit i Sverige i tre och ett halvt år.

På basis av uppgifterna om hur länge han varit i Sverige kom han förmodligen hit i december 2015 eller tidigt 2016. Han är registrerad som född 1998-12-07 och bör därmed ha ansökt om asyl som ensamkommande 17-åring.

Aref har alltså under två rättsprocesser uppgett sig ha ett förflutet i den afghanska armén. Bland handlingarna finns ingen uppgift om att detta på något sätt har följts upp – inte ens lett till en åldersutredning.

Enligt yttrandet beviljades han tillfälligt uppehålls- och arbetstillstånd för 180102-190202. Oklart hur det ligger till med den frågan i dagsläget.

Aref Afzali är idag folkbokförd i Falkenberg. På samma adress är en 45-årig kvinna med ett sverigeunikt namn skriven – med reservation för att det trots allt finns fler kvinnor i landet med samma namn, är hon är enhetschef på ett HVB-boende.

Hjältekvinnan Arif är sambo med skriver lite kommentarer i ett av Magda Gads facebook-inlägg från maj 019: https://www.facebook.com/magdajourna…54497411433061

Hjältekvinnan: Jag funderar allvarligt på att resa till Kabul och sedan vidare till Jaghori. Jag ska hämta en killes pappas tazkira och försöka få med hans mamma till ambassaden så att jag kan få med mig ett pass till honom. Känner att jag har en miljon frågor.

Men mamman är sjuk och ensam, kan tänka mig att det är mycket svårt att få med henne. Har en guide som pratar både engelska och lite svenska. Är detta ens möjligt och om man mutar rätt personer, kan man lösa detta på en vecka?

Chatarina Udd Vian Delsoz måste få tag på tazkiran och få den postad hit då… börjar känna mig desperat. Jag menar allvar med att åka och jag har även fixat en guide men jag har två små barn hemma som bara har mig så jag är även orolig.

Verkar ju väldigt trevligt och mest överdrivet att det skulle vara så farligt för oss västerlänningar där enligt Magda Gad . Killen jag hjälper förlorade 38 familjemedlemmar och vänner under två dygn när talibanerna gick in där så jag följde nyhetsrapporteringen därifrån då.., men det måste gå att lösa på något vis

Inlägget från Bokklubben

-Pettersson säger att detta borde vara humor på hög nivå, men är tragiskt för det finns många som Arif. Han säger sig vara 17 år vid ankomst och har tjänstgjort fyra år i afghanska armén! Men ingen åldersutredning görs.

Varför är Arif kvar i Sverige? Vad gör fjollorna på Migrationsverket på dagarna, dricker de champagne och målar tånaglarna för att fira alla kriminella, ljugande afghaner de lyckas få kvar i landet.

***