av Gordon G. Chang  •  15 mars, 2019

• De amerikanska ledarna har haft fel. Det bästa sättet att få det vi vill ha av Nordkorea, oavsett om det är kärnvapenavveckling eller något annat, är att ta tillbaka årtionden av Washingtontänkande och lyfta frågan om mänskliga rättigheter högljutt och oupphörligt. Samma sak gäller för Nordkoreas sponsor och enda formella allierade, Folkrepubliken Kina.

• Kim Jong Un vet hur inhumant hans styre är – han har trots allt låtit avrätta hundratals människor – så om vi inte talar övertygande om låt säga Otto Warmbier så kommer Kim tro att vi är rädda för honom. Om han tror att vi är rädda för honom så kommer han inte se någon anledning att vara tillmötesgående. Det är olyckligt, men utomstående kan inte vara artiga eller vänliga.
• Det är dags att låta Kim få veta att USA inte längre bryr sig om hur han känner eller ens om att underhålla en vänskaplig relation med honom. Denna ställning, en radikal avvikelse från Washingtontänkande, är både mer konsekvent med de amerikanska idealen och ett steg närmre en politik som Kim kommer att respektera.

”Jag befinner mig i en hemsk position, för på ett sätt så måste jag förhandla”, sa president Donald Trump vid CPAC den 2 mars, när han talade om försöken att avväpna Nordkorea. ”Å andra sidan så älskar jag mr och mrs Warmbier, och jag älskar Otto.”

Trump anser att han står inför ett dilemma: att hans ansträngningar å Otto Warmbiers föräldrars vägnar underminerar hans förmåga att ta kärnvapen ifrån Kim Jong Un, ledaren av denna fasansfulla regim. (Otto Warmbier var universitetsstudenten från Virginia som de nordkoreanska myndigheterna grep och dödade.)

Presidenten summerade på CPAC den obehagliga situationen på följande vis: ”Det är en mycket, mycket noggrann avvägning.”

Men är det verkligen en ”noggrann avvägning”? Trump och hans föregångare har trott att de borde lyfta fram människorättsfrågor på ett kraftfullt sätt medan man förhandlar om olika saker med den regerande Kim-dynastin i Demokratiska folkrepubliken Korea.

Läs vidare