INVANDRING. Hur tänker sig regeringen, riksdagen, samhällsbärarna, medborgarna och visionärerna – om sådana över huvud taget finns – att livet här ska te sig om tjugo eller femtio år? skriver journalist och författare Lars Åberg i GP.se. 

Lars Åberg, är reporter, kanske en av Sveriges viktigaste. I sin förra bok, ”Framtidsstaden”, skildrade Åberg hur en misslyckad ­integration förvandlat Malmö till en stad med ­stora ­sociala och ekonomiska ­­problem och frågade sig, Om Sverige i morgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?

Nu är Lars Åberg åter aktuell med boken ”Landet där vad som helst kan hända”. 

Åberg skriver: Det är inte utan att jag förundras över hur snabbt Sverige har gått från planerad förutsägbarhet till planlös perspektivlöshet. Även om vi en gång varit duktiga på social ingenjörskonst tycks vi nuförtiden inte veta hur man använder en skiftnyckel.

Detta är landet där tågen står still på linjen, posten inte kommer fram och gangsters tränger sig före i vårdkön. Erfarenheterna av försämrade samhällsfunktioner är så spridda att de inte kan förminskas genom uppfostrande tilltal eller förklaras som utslag av rädsla för det främmande. Det senare framstår som ett falskt orsakssamband eftersom det som människor uttrycker oro för är sådant, som de märker av i sin vardag och därför faktiskt känner till.

Hur vet man då om ett samhälle börjar gå sönder?

Första gången jag tänkte tanken var den inte alls påverkad av migrationskriser eller handfallna myndigheter utan kopplad till de brister i samhällskunskapen som jag mötte hos elever på högstadiet. Niondeklassarna jag träffade i en stor skola i en större svensk stad visste inte särskilt mycket om hur samhället var uppbyggt, hur dess institutioner grep in i varandra och hur beslut fattades. En del trodde att socialförvaltningen och socialdemokratin var samma sak. Några av dem var säkra på att barnbidraget kom från FN. De allra flesta hade ingen som helst koll.

En undran väcktes då hos mig: om man inte känner till hur saker och ting hänger ihop, hur märker man då när de faktiskt inte längre gör det?…

Läs vidare på GP.se…

-Pettersson ser att Lars Åberg är en av få journalister som begriper, eller rättare de andra begriper också men det törs inte ta bladet ur mun.

Någon motsvarighet till detta inhemska biståndsprojekt har vi aldrig tidigare sett.

Vi förväntar oss att alla ska bidra till integrationen, men ger bidrag till dem som inte vill.​

Utan kontrollerad och reglerad invandring kan man varken ge skydd åt flyktingar eller behålla ett offentligfinansierat välfärdssystem.​

-Pettersson håller med Lars Åberg, Sverige är landet där vad som helst kan hända och risken är överhängande så länge politiker, journalister och väljare tror att det är bistånd, utomlands och nationellt som bygger vårt välstånd.

Glöm aldrig den gamla sanningen att det är arbete som skapar hälsa och välstånd även i landet där vad som helst kan hända…

Karneval förlag säljer böckerna…