INSÄNDARE. Libertarianer hyllar mänsklig frihet i allt, och tanken att staten ska gå in och begränsa vad genialiska affärsmän gör och beröva dem frukterna av sitt arbete är sällan godtagbar för oss. Samtidigt avskyr libertarianer, att någon inom det privata eller offentliga livet har för stor makt och möjlighet att beröva andra människor deras rätt att agera och – speciellt – att utöva sina individuella rättigheter. Vi vet, att olika principer kan kollidera i det verkliga livet, och det är därför mycket väsentligt att rätt kunna avväga viktiga principers betydelse i förhållande till varandra i en konkret policysituation.
Facebook (F) erbjuder nu ett problem av sådan natur. Å ena sidan har vi ett ytterst kreativt system för mänsklig kommunikation och samverkan skapat av några få genialiska individer (där en blivit en av planetens rikaste personer), som därigenom fått en stor maktposition och möjligheten att på privata grunder censurera och reglera användarnas uttryckta åsikter, samverkan och därmed det politiska livet i ett land. Problemet nu är, att ledningen för företaget just utnyttjat den möjligheten och censurerar, osynliggör, förminskar och utesluter politiska motståndare i och från sitt system. I detta fall diskriminerar ägaren och ledaren Zuckerberg et al konservativa och frihetliga personer, som utmanar och bekämpar amerikanska liberalism: en uppsättning åsikter som innehållsmässigt sträcker sig från svensk socialliberalism till toxisk kulturmarxism. Skall detta få ske ?
Utgångspunkten är, att affärside´ns framgång skapat i det närmaste ett monopol gällande delar av social kommunikation. Detta utnyttjas nu för att t ex i USA ingripa i den politiska debatten i syfte att främja det demokratiska partiet och motarbeta stödet för president Trump. Ekonomiskt medför också företagets maktställning, att Facebook suger upp annonsering mm, som då berövas ett antal konkurrenter, som arbetar på liknande sätt eller helt annorlunda (t ex traditionell press och TV). Jag granskar nedan dock bara effekterna gällande privatpersoner och vilka är av vikt från en samhällelig utgångspunkt. Jag tar heller inte upp den nu aktuella frågan om F:s hantering av privat information.
ÅTGÄRDER MOT PRIVATPERSONER
För att bedöma möjligheten och lämpligheten av att ingripa mot F. kan följande frågor blir aktuella:
1.Vad innebär egentligen Facebooks åtgärder mot konservativa och frihetligt sinnade
personer?
2. Har F. verkligen ett monopol?
3. Medför det att man skapat en marknad, att man kan behandla området som man vill?
4. Hur allvarliga är de samhälleliga effekterna? Anger de, att något bör göras ?
5. Vilka åtgärder är i så fall möjliga och lämpliga?
6. Libertarianism och ny lagstiftning?
7. Kan inte regeringen så småningom utnyttja varje ny lag, så att friheten blir ännu mera
inskränkt ?
Låt mig då nedan besvara dessa frågor:
Punkt 1 Vad innebär egentligen Facebooks handlande? Åtgärder, som F. tillgriper, kan t ex gälla censur dvs förbud att uttala en åsikt (vanligen politisk); att bli avstängd under en period eller att permanent bli utestängd från F. Berörda privatpersoner berövas alltså genom företagets censur en del av sin yttrandefrihet. Andra berövas därvid sin informationsfrihet. Genom algoritmer, som påverkar nyhetsflödet, kan F. också kontrollera och minska den spridning vissa åsikter når och öka andras spridning. Avstängning under en period (eller för alltid) av en eller flera personer, som umgås, diskuterar och sprider information på F., är ett angrepp på deras församlingsfrihet/ mötesfrihet. Om avstängning, censur och dyl riktas mot organisationer, kan finnas skäl att också anse, att föreningsfriheten hotats.
F. har offentligjort vissa regler om, vad som kan framföras, och vilka – om de bryts – leder till konsekvenser för en användare. Problemet är uppenbarligen, att reglerna är formulerade på sådant sätt, att användare inte kan avgöra, om ingrepp kan/kommer eller inte kan ske enligt dem (1). Detta öppnar för stort godtycke, vilket uppenbarligen också utnyttjas genom att i största utsträckning frihetliga eller högeråsikter straffas, medan ingen bryr sig om liknande vänsteråsikter. F. anser sig också ha rätt att ta ställning till vad som är rätt resp. falskt, och att kunna ingripa mot det, som definieras som falskt. Partiskheten till nackdel för högeråsikter sägs därvid vara helt uppenbar (2). Frågan om ingrepp mot yttrandefriheten gäller dock inte bara oklara regler eller partisk tolkning av vad sanning är, utan om F. överhuvudtaget bör rätt att ingripa mot åsikter, som allmänt skyddas av ett lands grundlag.
Pkt 2 Har F. verkligen ett monopol? Avseende F:s dominerande ställning gäller frågan: Bör någon form av reglering införas just pga den närmast monopolliknande position Facebook påstås inta ? Företag, som vill erbjuda liknande tjänster med digital uppkoppling av ett massauditorium för social kommunikation, får nu kämpa mot stora inträdeshinder av typerna goodwill, skalfördelar mm. Särskilt skalfördelar är ytterst väsentliga. Ett skäl är, att ett ökat antal nya användare/kunder i sig ökar fördelarna för alla tidigare användare. Själva räckvidden (flera användare) är av stort värde i sig självt, och betydelsen av det ökar dessutom ju större företaget är. Skalfördelarnas vikt ligger här alltså inte främst i lägre kostnader utan i en allt högre attraktivitet just pga volymen kunder/användare. Det är uppenbarligen det viktigaste inträdeshindret till F:s primära marknad.
Att en stor del av världen är uppkopplad till F. är på kort och medellång sikt ett ytterst svåröverkomligt problem för alla konkurrenter. Räckvidden för deras system är helt enkelt för låg, och det krävs ett väldigt missnöje för att F:s konsumenter ska tänka sig att byta leverantör av tjänsten (eller att skaffa sig ett parallellt system). Det finns alternativ till F., men då användarnas beteende, vanor och krav syns mycket viktiga och begränsande, finns få skäl att tro att de plötsligt kan välta F:s affär över ända. Bl a tiden för ett nämnvärt inträde på marknaden syns betydande och hindren stora för att skaffa en större marknadsandel. Mycket stora missförhållanden och samtidigt oskickligt hanterade av dem från F:s sida krävs nog för att användarna spontant ska lämna företaget.
Så det råder få tvivel om, att F. är fullständigt dominerande på sin marknad, och att det idag inte finns några framträdande alternativ till dess tjänster. Från en praktisk utgångspunkt har F. en monopolistisk ställning, och vilken sannolikt kan användas för legala åtgärder mot företaget i många västländer.
Pkt 3 Medför det att man skapat en marknad, att man kan behandla området som man vill? Att F:s grundare och ägare sett och genom sin kreativitet skapat möjligheten för social interaktion av detta slag är inte ett tillräckligt skäl att senare låta dessa individer fritt hantera marknadspositionen och de möjligheter den lett till. Ett huvudskäl är, att F. utnyttjar sin plattform kommersiellt och är ett vinstdrivande företag. Man är därigenom underkastad t ex konkurrenslagstiftningen. En annan aspekt är, att F. aldrig tidigare sagt eller meddelat sina användare, att företaget – när det nådde en så stark position, att det inte behövde bry sig om eventuella konkurrenter – skulle begränsa yttrandefriheten, införa censur och ingripa mot församlingsfriheten gällande personer, som har av lagen respekterade åsikter. Man kan därför ev. argumentera, att F. därigenom brutit mot ett implicit avtal med sina användare. Och att av politiska skäl stänga av vissa personers möjlighet att fritt utnyttja F. strider i många länder sannolikt också mot reglerna gällande företags rätt att välja mellan och diskriminera kunder.
Det finns inget skäl att ett privat företag ska kunna ha en sådan politisk makt som F. har pga en monopolställning. Alldeles oberoende av vilka politiska åsikter man har och vilken kortsiktig nytta F:s politik kan ge den egna sidan, bör ansvariga personer vägra att stödja en sådan ”frihet” för en kommersiell organisation med sådan ställning som F. Förhållandet ingriper i fundamentala processer i ett samhälle med konsekvenser bl a för demokratin.
Pkt 4. Hur allvarliga är de samhälleliga konsekvenserna ? De samhälleliga effekterna verkar vara betydande. Att hindra – som i USA – personer tillhörande en sida att driva politisk diskussion och agitation i det oöverträffat viktigaste mediet för samhällsdebatt ä r av mycket stor både principiell och praktisk betydelse. I den amerikanska situationen är det dessutom särskilt allvarligt, eftersom traditionella media till stor del är fientliga till många konservativa åsikter. Om av partiska skäl F. dessutom kommer att ingripa i själva valstriderna och då klart diskriminera en sida är detta särskilt allvarligt. F:s ställning gör ju, att man i verkligheten kan påverka valutgångar.
Om detta ännu inte är fallet i Europa, torde utvecklingen gå åt det hållet även här. Det amerikanska problemet blir aktuellt även för oss.
Pkt 5. Vilka åtgärder är i så fall möjliga och lämpliga? Möjliga åtgärder kan baseras på t ex konkurrenslagstiftningen eller nationella lagar, som reglerar elektronisk masskommunikation. Man kan också finna, att frågan är av sådan vikt, att monopoltjänster av detta slag ska klassificeras som en ”allmännyttig tjänst ”(public utility), och att därför att en särskild lagstiftning ska gälla på området. T ex televerket har som public utility aldrig haft rätt att förbjuda att åsikter, som strider mot – säg – regeringens program, diskuteras och kritiseras per telefon. Åsikten att motståndare till en viss regering eller ett visst parti ska kunna berövas sina telefoner har aldrig varit på tal. Skälet är, att tjänsten setts som ”allmännyttig”. (2)
Om man väljer att klassificera F:s tjänster som allmännyttiga, kommer säkerligen även mindre eller små företag att omfattas av reglerna, vilket är hämmande och onödigt. Konkurrenslagstiftningen tillåter då ingrepp mot ett speciellt företag, som verkligen utövar ett monopol i lagens mening, och möjliggör skräddarsydda regler just inriktade på det företaget. Och dessa regler gäller självfallet att säkerställa neutralitet med avseende på användarnas politiska tillhörighet och skapa en överensstämmelse med vad som gäller friheter enligt grundlagen.
Pkt 6. Libertarianism och ny lagstiftning? Den libertarianska ideologin stöder frihet – inom en ram av lagar – i nästan alla avseenden. Libertarianers invändningar mot t ex en användning av konkurrenslagstiftningens regler om dominerande marknadsposition baseras i många fall på synen, att en viss marknadsposition i n t e kan sägas vara dominerande, eller att den inte kommer att fortvara särskilt länge pga konkurrensens inverkan. Man har till skillnad från socialister ett stort förtroende för konkurrenskrafterna. En vanlig argumentationslinje är då, att myndigheterna misstagit sig gällande just avgränsningen av den relevanta marknaden, och att substitutkonkurrensen egentligen är hård.
Men det finns ingen principiell motvilja mot konkurrenslagstiftning i sig (utom för en begränsad grupp inom rörelsen). Libertarianer är väl medvetna om monopols skadeverkningar, och den makt verkliga monopolister kan utöva mot konkurrenter och konsumenter. Och användning av en kommersiell maktposition för att nå viktiga politiska vinster är ett anatema för libertarianer.
Pkt 7. Kan inte varje ny lag missbrukas? En tung invändning mot ny speciell lagstiftning av detta slag är, att kommande regeringar kan använda denna för att minska våra friheter av olika slag. Man kan helt enkelt se den risken som mera negativ än att godta ett visst övergrepp (i detta fall F:s behandling av högermän). Det är ett argument värt att beakta, men dock inte så tungt, att det kan fälla avgörandet i detta fall. Vad F. kan göra i den politiska processen är nämligen f ö r allvarligt för att godta.
Och om en regering kommer att vidta olämpliga åtgärder med hjälp av den nya lagstiftningen finns under alla förhållanden både politiska och troligen legala möjligheter att motverka detta. Politiska handlingar sker – till skillnad från i Facebook – i offentlighetens ljus, och detta är i sig ett hinder för otillständiga angrepp på människors individuella rättigheter. Så även om man inte har någon särskild tro på regeringars politiska anständighet, kan man anse att hindren för dem att göra skada är betydligt högre än Facebooks motsvarande.
Så – slutsatsen är, att man bör politiskt sätta igång ett händelseförlopp, som med utnyttjande av lämplig lagstiftning – i värsta fall nyskriven – hindrar Facebook att diskriminera användare för åsikter etc, som egentligen skyddas av grundlagarna.
__________________________________________
2.http://www.breitbart.com/big-government/2018/03/22/nolte-arguments-breaking-facebook-not-hold-water/
Dan Ahlmark
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter forskning vid EFI/HHS arbetade han i industrin i Sverige och utlandet och startade sedan ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.

FB var från dag ett, djävulens påfund. Fanns ingen anledning att stanna när helt främmande personer ville bli ens vän. Att sedan ta sig ur FB var ungefär som catch 22, i det närmaste en omöjlighet.
Kloka Ann Heberlein lägger ut texten…….
“En fråga om demokrati”.
“Hur skall väljarna återfå förtroendet för demokrati? Att återfå förtroendet för politikerna borde gå. Om politikerna lyssnade mer på väljare än journalister”.
https://ledarsidorna.se/2018/03/en-fraga-om-demokrati/