Den 12:e augusti 2015 uppmärksammas ”komikern” Magnus Betnér när han i ett videoklipp på Youtube ligger tryggt tillbakalutad och förkunnar att ”Sverige aldrig varit tryggare än nu”.

Den 10:e januari 2017 kommer en rapport från BRÅ som säger att otryggheten i Sverige ökat och att nästan var femte invånare känner sig otrygga och att var fjärde invånare oroar sig för brottsligheten i samhället. Om Magnus Betnér eller BRÅ ligger närmast verkligheten får väl berörda parter debattera i direktsänd TV. Ladda ned BRÅ:s rapport här.

Vi har länge förknippat förorterna kring våra större städer med våld och annan kriminalitet. Det senaste decenniet har vi också kunnat läsa artiklar från mångkulturella områden i mellanstora städer som rubricerats med bilbränder, stenkastning, skottlossning och annat grövre våld. Det nya är nu att också små idyller förekommer allt oftare i mindre smickrande rubriker.

Minns ni när ni senaste öppnade er dagstidning eller tittade på nyhetssändningar, utan att mötas av rubriker om dödsskjutningar, gruppvåldtäkter, bilbränder, stenkastning, våld och hot? Något är på väg att gå väldigt snett i Sverige, om det inte redan gjort det. Något har hänt som politiker, myndigheter och medier inte vill redogöra för. Jag är fullkomligt övertygad om att såväl lokala politiker, rättsväsendet, diverse andra myndighetsutövare och rektorer sitter inne med svaret, ett svar de hårdnackat försöker dölja för allmänheten. Inte ens media som leverantör av nyheter verkar vilja berätta sanningen för sina kunder.

Vilken är då sanningen man håller inne med?

Många vill göra den ökande otryggheten till en ren invandringsfråga, vilket är fel. Sverige har haft och har fortfarande sin beskärda del av inhemska skitstövlar som gör vardagen till ett helvete för många hederliga medborgare. En annan sanning är att också många invandrare, inklusive nyanlända, känner en olust när de drabbas av ett eskalerande våld på våra gator och torg.

Därmed inte sagt att just svensk migrationspolitik ligger till grund för mycket av det skit vi ser i vårt samhälle idag. Ingen, absolut ingen, ska inbilla otrygga medborgare att decennier av naiv och överdimensionerad asylinvandring är skuldfri till det samhälle vi sett växa fram. Det är så enkelt för journalister, politiker och myndighetsutövare att slå ifrån sig med orden om att det alltid förekommit våld i vårt samhälle och att Sverige alltid haft element som gjort gator och torg osäkra.

Givetvis har de rätt, det kan historien förtälja. Det vi ser idag är dock något annat än de raggarupplopp man kunde läsa om på 60-talet, 70-talets proteströrelser och 80-talets slagsmål mellan punkare och hårdrockare. Idag har vi områden i Sverige där samhället mer eller mindre abdikerat och där inte ens polisen klarar av att trygga skötsamma medborgares vardag. Idag skjuts det med automatvapen bland bostadshus och de som håller i vapnen är helt likgiltiga inför det faktum att oskyldiga kan dödas. Idag står Sverige inför terrorhot från utländska organisationer vars mål är att döda så många som möjligt. Det som skiljer dagens otrygga Sverige från gårdagens, är inte bara att människor känner sig allt mer otrygga. Majoriteten av de som gör samhället otryggt kommer dessutom till Sverige från andra länder, inte sällan som asylsökande med en förklaring att de lämnat sitt hemland p.g.a. otrygghet och vill söka lugnet i det lilla landet längst uppe i norra Europa.

Varför har utvecklingen skenat i fel rikting? En given anledning är att svenska regeringar under fyra decennier blundat för verkligheten och låtit allt för många komma till landet, utan att egentligen ha svar och lösningar på de utmaningar man givetvis känt till. Suat Cisek, invandrare från Turkiet, sade följande i en intervju med Aftonbladet 2004: ”Sverige har inte resurser att ta hand om alla som kommer hit, men ändå fortsätter vi att fylla på med nya flyktingar”. Samma ord har yppats av många sedan dess, men ingen i ansvarsställning har velat lyssna. Istället har man vräkt på med väl inövade epitet som främlingsfientlighet, rasism, allas lika värde och gud nåde den som vågat yppa ett enda kritiskt eller ifrågasättande ord om det som pågått och fortfarande pågår.

Vi sitter nu med facit i hand och ser hur otryggheten sprider sig från förorterna till de små idyllerna. Lägg därtill en poliskår som utarmas på personal och som klarar att lösa allt färre uppgifter. Vi har utöver ett havererat rättsväsende också myndigheter som inte verkar veta varken ut eller in. Lägg därtill att straffen de nyanlända ligisterna får är närmast parodiska. Gruppvåldtäkter möts med några månaders samhällstjänst, om ens det, p.g.a. att förövare utan id-handlingar hävdar att de är yngre än 18. Mördare och rånare från andra länder får stanna i Sverige när landet de kommer ifrån känns otryggt att utvisa till eller vägrar ta emot sina kriminella medborgare.

Begriper inte rättsväsendet och andra ansvariga myndigheter att ligisterna skrattar bakom ryggen på dem? Hur många oskyldiga måste drabbas innan regering och riksdag vågar instifta lagar som gör att utländska skitstövlar sänds till hemlandet efter avtjänat straff och detta utan hänsyn till skitstövlarnas gråtmilda berättelser och amsagor?

I min värld finns det ingen pardon när det gäller kriminella element från utlandet som gjort Sverige till sin egen lilla arena. Begår du brott under asylprocessen ska den med omedelbar verkan avslutas och du ska utvisas till landet du påstår att du kommer från. Har du fått ett uppehållstillstånd och tackar ditt nya värdland genom att begå grova brott, ska du utvisas efter avtjänat straff och alla berättelser om omild behandling i hemlandet ska knycklas ihop och kastas i papperskorgen. Har du lyckats få ett medborgarskap med allt vad det innebär ska en säkerhetstid på fem år gälla. Begår du grova brott under dessa fem år ska du bli av med medborgarskapet och utvisas till landet du närmast kom ifrån.

Personligen är jag duktigt trött på detta daltande med kriminella element och jag är säker på att majoriteten av befolkningen håller med mig, inklusive många med invandrarbakgrund. Det måste tillstås.

Fast håll i er nu gott folk. Partierna i 7-klövern som ständigt anklagar SD för att komma med enkla lösningar, har själva två enkla lösningar på problemet med en ökad otrygghet. De vill satsa nya miljarder till de miljarder de redan satsat på områden där otryggheten är som värst och så är det jobben, jobben, jobben, jobben. Om alla får ett jobb är alla problem i samhället lösta.

Tror ni på dessa två lösningar? Är det månne två motiveringar som grundar sig på okunskap och ovilja, eller är de bara ett bevis på att politikerna i 7-klövern tappat greppet?