Vi talar så ofta om den usla sjukvården – nu vill jag berätta om den goda. Jag blev mormor i helgen. Min dotter har haft några traumatiska händelser under sin graviditet, bl.a. körde hon av vägen när hon var i vecka 39 och babyn fick smaka på airbagen. Detta resulterade i kontroll på specialförlossningar på Östra sjukhuset. Fantastiska sköterskor och barnmorskor. Man trodde inte att det var sant så som de gav allt för att dotter och ”magen” skulle må bra.
När det var dags var hennes plats på specialförlossningar given. Där väntade en egen barnmorska med ett hjärta och humör som kunde få vem som helst att slappna av och njuta. Även vid personalskiftena var lugnet och tryggheten närvarande – en ny egen barnmorska.
Man måste uppskatta dessa kvinnor för vad de gör för ”sina” patienter. Hur de lever sig in i och engagerar sig i mamman och babyn. Jag som anhörig samt en syster var med från början till slut och vi var alla 3 rörande eniga om vilken fantastisk sida sjukvården visade upp. Inget att klaga på förutom kaffet………
Vi var evigt tacksamma för att vi fick uppleva en fantastisk sjukvård som man inte trodde fanns längre. Detta gjorde att hoppet fanns att det kanske går att rädda oss ändå – det kanske inte är för sent? Sverige kan resa sig om vi bara vill. Ställ upp för sjukvården och skolan när de behöver ditt stöd. Om inte förr så till valet 2018……….
Samma varma humana vårdpersonal tllmöttes jag av när jag, inte för länge sen, låg på Östersundssjukhus som följd av en syrisk s k distriktläkares mardrömslika ’behandling” – en ond och ful varelse av honkön utan kunskaper i svenska språket. Det jag gick igenom då kommer att hemsöka mig livet ut.
Nej det är inget fel på vården eller dem som utför den,
felet är att dom är för få som utför den,
det sparas hej vilt bland vårdpersonalen men inte på
sjukvårdspolitiker och byråkrater i Socialstyrelsen?
Mitt varmaste grattis till dig Mari, dels som nybliven mormor, dels att du hade lyckan att få uppleva en så god sjukvård!
Jag instämmer i lovorden för personalen på sjukhusen. De är guld värda och en stadig grund att bygga på. Som sagt var, det är sällan eller aldrig personalens fel att deras organisation blivit undermålig. Detsamma tycker jag om polisen. Det är tack vare deras personal, som det fungerar hjälpligt på många håll fortfarande. Men det måste till ett kraftigt trendbrott, för att dessa organisationer får det ekonomiska och politiska stöd de behöver, även skolorna. Det är nog de viktigaste demokrati-frågorna.