De små svarta urtidsmonstren…

GOTT OCH BLANDAT. Det är brytningstid mellan sommar och höst, och den tiden hör kräftorna till, det ska vara dillkokta insjökräftor, gärna fångade i en sjö i närheten. Det är fullständigt obegripligt att en del i stället har börjat äta havskräftor på skivorna, inget fel på dem men de kan ätas vid andra tillfällen. 

I vårt land, Sverige, har vi har vi ätit kräftor åtminstone sedan 1500-talet, och möjligen ännu längre. Men att njuta av dem dillkokta och kalla, kom i bruk först under andra halvan av 1800-­talet, och den moderna kräftskivan, med hattar och allt, utvecklades först under första delen av 1900-talet. Innan dess var kräftorna tillbehör på smörgåsbordets företrädare brännvinsbordet, som det är en skam att det nästan försvunnit.

Nåväl, om sanningen ska fram så är det framförallt den oäkta hustrun som älskar de svarta urtidsmonstren, och får sköta koket, så att de blir röda och dilldoftande.

– Pettersson är minst lika intresserad av tillbehören…

 

4 thoughts on “De små svarta urtidsmonstren…”

  1. Alldeles riktigt, ostkaka efteråt. Det diskuteras fortfarande vilken sylt som är godast till ostkakan. Västerbottenost är en annan nödvändig ingrediens liksom Skånebrännvin förstås. Suck, jag får tårar i ögonen!!!

  2. Tack Pettersson för fina bilder, där jag befinner mig så äter de inte kräftor, de används i enstaka fall och då bara som dekoration.
    Älskade de mörka augustikvällarna och terrassen upplyst med papperslyktor, tyckte även om ”urtidsmonstren”.

  3. Fantastiskt gott och blandat, håller med dig det skall vara vanliga svenska kräftor med mycket salt och dill. Därtill tillbehör med kall ljus lageröl och en immig OP för min del. Önskar en trevlig kväll.

    • Nackdelen är ju bara att vi inte har svenska kräftor längre, t o m där är det import och det tackar vi tyskarna för ( spred kräftpesten vidare ), men de är goda de små asen 🙂 en kall bärsa och en liten 18årig Highland Park till mmmmmm mums.

Kommentera