Var är mina systrar, varför är mina svenska ateistiska och kristna systrar så väldigt tysta. Varför är ni så tysta, vad är det som är så svårt att förstå?

”För vi är socialister och frihet vill vi ha………..” Frihet, hur tänkte ni då mitt i proggrörelsen, och så gick åren från 70-talet. Vi hamnade i 2016,  vi har alla blivit äldre, och jag undrar ser ni vad som händer framför våra ögon. Ser ni islamiseringen, ser ni att det skapas ett annat Sverige där många av de utomeuropeiska döttrarna inte får lov att bli kära i våra söner, där utomeuropeiska söner innan giftermålet med kusin från hemlandet tillåts att ”knulla sönder” våra döttrar………ursäkta min vulgäritet i detta men det är så man hör det uttryckas från ”hästens mun”.

Då mitt i den svenska proggrörelsen var kvinnor fast beslutna att kämpa för jämlikhet och att ta makten från den förtryckande mannen, mannen som man själv hade klätt i mysvelourbyxor. Den svenska mannen gjorde i stort sett allt vad flickvännen, sambon och frun sa åt honom, han lagade mat, städade, var slagpåse under förlossningar, lämnade och hämtade barn på dagis, satt hemma när kvinnan gick på kvinnosaksmöten, den svenska mannen var ju som vi alla vet den godaste på jorden.

I vårt land har vi nu sedan en tid ett onaturligt procentuellt överskott på män, utomnordiska män i sina bästa år har formligen invaderat oss, och med dessa fick vi på köpet deras kulturella vidriga kvinnosyn. Vad gör då den svenska smarta, jämlikhetssträvande kvinnan, i stort sett ingenting.

Undantagen bekräftar regeln och vi som vågar och vågat höja rösten mot hitflyttat kvinnohat har länge nog fått bära hundhuvudet, vi har i smädats och fått orkaner av hat kastade i våra ansikten, det är nog NU!