"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Självidentifieringen ligger oftast i individens själsliga splittring! Det fina i kråksången är att identifieringen ligger alltid i betraktarens ögon! Oavsett vad individens själsliga splittring säger individen om identitet!
Individen kan vara hur schizofren som helst med själslig splittring och vanföreställningar men till syvende och sist ligger ”alltid” betraktelsen i betraktarens ögon!
Betraktaren avgör vad som befinner sig inom synfältet!
Svårare än så är det inte! Det förstår till och med den som lider av mycket svår schizofreni!
Förr fanns institutioner som tog hand om och medicinerade sådana här tillstånd och sjukdomar, idag har vi öppen vård!
Postar en kommentar från en annan konversation som jag tycker är relevant för den här diskussionen. Det är inte självidentifiering som är problemet utan om dessa självidentifierare kräver att alla andra skall acceptera självidentifieringen:
Bedömas av vem? Alltså, om du kritiserar att det sätts upp en universiell värdeskala för att klassificera människor utifrån så är jag med dig. Men jag känner som sagt mer solidaritet gentemot människor som jag delar historia med. Och de flesta andra människor kommer göra liknande bedömningar.
Ta identiteten etniska svenskar till exempel. Jag uppfattar mig själv som etnisk svensk, det är en del av min identitet. Och jag uppfattar en mängd andra människor som etniska svenskar. En del av dessa människor komer ej att betrakta sig själva som etniska svenskar. De kanske ser sig som världsmedborgare. Eller så kanske de har en så stark religiös identitet att deras svenska identitet har blivit meningslös för dem. Eller så kanske de har barn med en utlänning och därför upplever sig tillhöra utlänningens etniska grupp. Samtidigt kommer det finnas andra människor som uppfattar sig själva som etniska svenskar men som jag ej uppfattar som etniska svenskar. Medan de accepteras som etniska svenskar av vissa andra människor. Nu är jag ganska noga. Och i 95% av fallen så är det här så självklart för oss att vi inte ens lägger märke till det och våra olika andra-uppfattningar och själv-uppfattningar överrensstämmer med varandra. Och även där de inte gör det, till exempel någon som ej uppfattar sig själv som etnisk svensk medan jag uppfattar personen som etnisk svensk, så är det oproblematiskt.
Alltså, det som orsakar problem är när människor börjar kräva att andra människor skall underkasta sig att bli kategoriserade utifrån. Att min åsikt om dig är viktigare än din åsikt om dig själv. Att jag har rätt att bestämma vad du skall tänka. Om man accepterar att vi ej har rätt att styra vad andra skall tänka så löser det här sig harmoniskt, även om de som själva uppfattar sig som etniska svenskar men ej blir accepterade som det av mig kanske blir litet ledsna en stund. Medan tolerantare människor i gengäld får ett större umgänge och bättre ekonomiska förutsättningar. Jag förstår inte varför staten eller moraliska pekpinnar skall blanda sig i det här överhuvudtaget? Jag tycker att staten inte alls har rätt att bestämma i sånt här. DET är fascism.
Den här kommentaren kom från en diskussion om vad ”rasism” är. I exemplet ovan, vad stör det mig om någon uppfattar sig själv som hund? Däremot har den som ser sig som hund ingen rätt att kräva att JAG skall uppfatta vederbörande som hund..
Det är väl ganska självklart och okontroversiellt.
Laddar in …
Det skulle man kunna tro. Men det är det inte. Alls. Nästan alla svenskar tror att alla alltid vill omsätta varje åsikt i tvingande lagstiftning. Omgående. Det är därför svenskar har så svårt att diskutera politik på ett normalt och sansat sätt. Och det är därför svenskar är så spektakulärt dåliga på att förstå ideologier.
”Jag känner mig som ett barn – då är jag det också”!
http://pbs.twimg.com/media/Cg0-CuaWIAAVDoH.jpg
Den där som skall vara 17 år liknar en MÖRKSUGGA från Dalarna. Mörksugga = mystiskt naturväsen.
Stämmer bra det 🙂
Självidentifieringen ligger oftast i individens själsliga splittring! Det fina i kråksången är att identifieringen ligger alltid i betraktarens ögon! Oavsett vad individens själsliga splittring säger individen om identitet!
Individen kan vara hur schizofren som helst med själslig splittring och vanföreställningar men till syvende och sist ligger ”alltid” betraktelsen i betraktarens ögon!
Betraktaren avgör vad som befinner sig inom synfältet!
Svårare än så är det inte! Det förstår till och med den som lider av mycket svår schizofreni!
Förr fanns institutioner som tog hand om och medicinerade sådana här tillstånd och sjukdomar, idag har vi öppen vård!
MIN FAVORIT!
To day I’m a 2 meter long dwarf,
Life of Brian… En av de mest tidlösa filmerna någonsin. Alltid lika aktuell.
http://youtu.be/sFBOQzSk14c
Postar en kommentar från en annan konversation som jag tycker är relevant för den här diskussionen. Det är inte självidentifiering som är problemet utan om dessa självidentifierare kräver att alla andra skall acceptera självidentifieringen:
Bedömas av vem? Alltså, om du kritiserar att det sätts upp en universiell värdeskala för att klassificera människor utifrån så är jag med dig. Men jag känner som sagt mer solidaritet gentemot människor som jag delar historia med. Och de flesta andra människor kommer göra liknande bedömningar.
Ta identiteten etniska svenskar till exempel. Jag uppfattar mig själv som etnisk svensk, det är en del av min identitet. Och jag uppfattar en mängd andra människor som etniska svenskar. En del av dessa människor komer ej att betrakta sig själva som etniska svenskar. De kanske ser sig som världsmedborgare. Eller så kanske de har en så stark religiös identitet att deras svenska identitet har blivit meningslös för dem. Eller så kanske de har barn med en utlänning och därför upplever sig tillhöra utlänningens etniska grupp. Samtidigt kommer det finnas andra människor som uppfattar sig själva som etniska svenskar men som jag ej uppfattar som etniska svenskar. Medan de accepteras som etniska svenskar av vissa andra människor. Nu är jag ganska noga. Och i 95% av fallen så är det här så självklart för oss att vi inte ens lägger märke till det och våra olika andra-uppfattningar och själv-uppfattningar överrensstämmer med varandra. Och även där de inte gör det, till exempel någon som ej uppfattar sig själv som etnisk svensk medan jag uppfattar personen som etnisk svensk, så är det oproblematiskt.
Alltså, det som orsakar problem är när människor börjar kräva att andra människor skall underkasta sig att bli kategoriserade utifrån. Att min åsikt om dig är viktigare än din åsikt om dig själv. Att jag har rätt att bestämma vad du skall tänka. Om man accepterar att vi ej har rätt att styra vad andra skall tänka så löser det här sig harmoniskt, även om de som själva uppfattar sig som etniska svenskar men ej blir accepterade som det av mig kanske blir litet ledsna en stund. Medan tolerantare människor i gengäld får ett större umgänge och bättre ekonomiska förutsättningar. Jag förstår inte varför staten eller moraliska pekpinnar skall blanda sig i det här överhuvudtaget? Jag tycker att staten inte alls har rätt att bestämma i sånt här. DET är fascism.
Den här kommentaren kom från en diskussion om vad ”rasism” är. I exemplet ovan, vad stör det mig om någon uppfattar sig själv som hund? Däremot har den som ser sig som hund ingen rätt att kräva att JAG skall uppfatta vederbörande som hund..
Det är väl ganska självklart och okontroversiellt.
Det skulle man kunna tro. Men det är det inte. Alls. Nästan alla svenskar tror att alla alltid vill omsätta varje åsikt i tvingande lagstiftning. Omgående. Det är därför svenskar har så svårt att diskutera politik på ett normalt och sansat sätt. Och det är därför svenskar är så spektakulärt dåliga på att förstå ideologier.
TA ALLA MED EN GÅNG 😉
http://pbs.twimg.com/media/CADpralWUAEmCYD.jpg