INSÄNDARE. Dagens tolererade och agerande mot tiggeri och gatutiggare skiljer sig på inte sätt från 1800-talets överklassdamers- och herrars, som slängde en slant till den tidens tiggare och därmed ansåg sig ha gjort en ”gud i behaglig gärning” med denna skenheliga humanism. Men heller inte höjde ett finger för att skilja dem från denna förnedring. Bakom denna låtsade medmänsklighet fanns i verkligheten inget annat än förakt och avståndstagande mot underklassen.

Detta gäller i lika hög grad de som i dag talar sig varma för att inte förbjuda tiggeriet. Varje dag jag handlar i min lokala butik sitter en ung kvinna på ca 20 år och tigger hela dagen.

Att se denna och andra människor (i dag har vi säkert tusentals) i sin bästa ålder sitta – vegeterande – (ja jag använder det ordet) utan att reagera för detta förfall är omänskligt. Att acceptera och inte förbjuda det är inte humanism utan människoförakt.

Det är att anse dessa människor så lågt stående att man bedömer dem som värdelösa till allt annat än tiggeri.
Den som påstår sig värdera alla människor lika och ändå kan acceptera detta är inget annat än en hycklare utan respekt för andras värde. Att fortast möjligt få bort dem från denna förnedrande situation skulle tyda på verklig medmänsklighet och inte falsk sådan. Det skulle återge dem status som människa.
Trots min ateism har jag läst bibeln. Det finns givetvis även i denna bok en och annan levnadsregel som tyder på klokhet av den som tecknat ned det.

Ett uttryckssätt som jag tycker de som försvarar tiggeriet borde ta till sig är, ”DU skall förvalta ditt pund”. De som stöder tiggeriet anser troligen att dessa människor inte har minsta möjlighet att utveckla sig och därmed höja sig som människa. För ingen som tror på människors lika värde kan påstå att detta är ett värdigt liv.
Ett kravlöst samhälle är varken empatiskt eller respektfullt.

Född i en statarstuga och därefter gjort den s k klassresan har givit mig många tillfällen att lära känna de olika bevekelsegrunder som styr människor.

Jag har såväl sett dåtidens Fattigsverige där de fattiga och utstötta ständigt kränktes och förnedrades. Men jag har också kunnat konstatera de negativa följderna av det kravlösa samhälle som avlöste det förra.

Båda dessa var och är förnedrande och respektlösa mot de människor som faller utanför de normala ramarna eller på annat sätt avviker.

Efter att Fattigsverige gått i graven har snällisterna och tyckasynd-om-isterna tagit över. De kännetecknas av att de alltid betonar sin empati och humanism och att de inte anser det förenligt med en empatisk och humanistisk inställning att ställa krav. Men att påstå sig vara empatisk utan att ställa krav är inte att visa respekt och medkänsla.

Jag har träffat många människor under min livsresa. De människor jag uppfattat vara verkligt empatiska är de som också samtidigt vågat ställa krav på mig. De har därmed visat att de tror att jag har ett egenvärde och kan uträtta saker eller duger något till. Snällisterna och tycka-synd-om-isterna är ofta känslomässigt grunda och deras empati går inte på djupet. De tror att kravlösheten är synonym med humanism och empati. Men där har de totalt fel.

Ett förbud innebär därför att du för det första anser att människor har lika värde. För det andra att Du inte betraktar dem som enbart vegeterande varelser utan med resurser att i någon mån förvalta sitt pund. Självklart kan de behöva stöd för att åstadkomma en förändring.

Men detta stöd skall inte i första hand ges av svenska folket till dem som kommer från ett annat land. Att få hemländerna att ta sitt ansvar blir också en mätare på hur kompetenta
och handlingskraftiga våra politiker är.

Att i alla sammanhang där människor råkat i svårigheter och nödsituationer tillämpa en slags dumsnällhets- och tycka- synd- om – ism är hyckleri och allra minst tecken på respekt.Att inte ställa krav inom rimliga gränser är förödande och visar endast på respektlöshet och nedvärdering av de människor man säger har samma värde som jag själv.

Till dig som påstår att människor har samma värde vill jag ställa frågan. ”Skulle Du acceptera att din dotter eller son hamnade i samma situation och blev kvar i den”?

Olle Ljungbeck